Johnny Bode hos Frälsningsarmén

september 17th, 2013 by Gustaf

PRESSMEDDELANDE:

HIMLENS GYLLNE BRO
– Lapp-Lisa och Johnny Bode

Marcus Brännström sjunger och berättar,
ackompanjerad av Rutger Åsheim, piano.

Frälsningsarmén, Västervik
Lördag 21 september kl. 17.00.

Lapp-Lisa var frälsningssoldat och sjöng andliga sånger och visor runt om i Sverige, i Norden och i Amerika under mer än 60 år. Sångaren och kompositören Johnny Bode är idag mest förknippad med skabrösa LP:n ”Bordellmammas visor” från 1969. Kan Lapp-Lisa nämnas i samma mening som den illa beryktade Johnny Bode? Ja, faktiskt. Det hela började med att Frälsningsarmén i Hedemora behövde nya stolar…

– Ingen av ”Bordellmammas visor” kommer att sjungas på lördag, försäkrar Marcus Brännström. Rutger Åsheim och jag fokuserar istället på ”Himlens gyllne bro” och de andra andliga sångerna som Bode skrev för kortfilmen ”Lapp-Lisa sjunger”, 1949.

För en del av sångtexterna till filmmelodierna svarade Einar Westling, som också låg bakom ”Barnatro”, den sång som mer än någon annan förknippas med Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst.

Bodes skamfilade rykte hade inte nått Lapp-Lisas röda stuga i Hedemora. Den andliga sångerskan såg sig inte som någon filmstjärna, men Frälsningsarméns kår i Hedemora behövde nya stolar. Till detta ändamål beslöt hon att skänka sitt filmgage – det första och sista.

Men Lapp-Lisa fick lida för sitt samarbete med Johnny Bode. I samma veva hade Bode både gett ut några romaner med tvivelaktigt innehåll och sjungit nidvisor om Sverige i norska radion, som då var tyskockuperad.

– Givetvis blev Lapp-Lisa förskräckt. Hon fick veta att Bode var känd som en skurk och en bedragare genom ett öppet brev från redaktören Rune Moberg i tidningen Se. Men Lapp-Lisa gillade ändå Bodes sånger, för hon gjorde nyinspelningar av både ”Himlens gyllne bro” och ”Hembygdens sång” i slutet av 1950-talet.

Då hade Johnny Bode dragit vidare mot nya djärva mål och var operettkung i Wien… Att Johnny Bode under många år var persona non grata i svenskt kulturliv är allmänt känt. Inte lika känt är att han tonsatte dikter med andligt innehåll. Då använde han pseudonymen Rickard Ritzi.

– Det är inga lätta saker, varken att spela eller att sjunga, berättar Rutger Åsheim. Men vi vill ändå presentera några av dem: ”Stilla sova de nu” och ”Kan du höra honom komma”, båda med texter av Nils Ferlin.

På programmet står också sånger som alla känner igen och kan sjunga med i. Lapp-Lisa har blivit odödlig genom sina 450 grammofoninspelningar av andliga sånger – en genre som har kommit att kallas just ”Lapp-Lisasånger”.

– ”Jag tror inte att det är förbjudet att sjunga med i kören”, brukade Lapp-Lisa säga. Och det gäller även den här kvällen på Frälsningsarmén i Västervik, lovar Marcus Brännström.

I korthet: Anna-Lisa Öst (1889-1974) var nybyggardottern från byn Mark i Vilhelmina socken i Lappland som blev hela Sveriges Lapp-Lisa.

Johnny Bode (1912-1983) var sångare och kompositör med 50-talet inregistrerade pseudonymer. De saliga sångerna till Lapp-Lisa skrev han under namnet Rob. Robertson.

Rutger Åsheim med rötter i missionsförbundet i Västergötland, är till vardags kyrkomusiker i Flemingsbergs församling.

Marcus Brännström är visarkivarie vid Västerviks musikbibliotek och visarkiv sedan 2003 och en av Sveriges främsta Lapp-Lisakännare.

För mer information, var god kontakta

Marcus Brännström
Tfn 070-290 17 05

4 kommentarer

  1. Gustaf G skriver:

    Fast ”Sex-predikantens sång” hade kanske ändå varit passande i sammanhanget?
    Red. anm.

  2. Ingmar Norlén skriver:

    1985 satte Rolf Green i Falköping upp revyn ”Bode – och”. Där sjöng en lokal förmåga Johnnys religiösa sånger klädd i samedräkt. Jag var där för Göteborgs-Posten. Flickan sjöng nästan exakt som Lapp-Lisa och det sade jag till fotografen, som jag hade med mig.
    Fotografen, som i dag är ett känt namn, undrade förvånat om parkeringsvakterna verkligen sjunger på ett särskilt sätt.
    Han hade aldrig hört talas om sångerskan Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst.

  3. Ingmar Norlén skriver:

    Det kan väl ha ett dokumentärt intresse att jag förklarar bilden på Johnny och Lapp-Lisa och hennes dotter Siv, som var 13 år när fotot togs.
    När jag arbetade med den första boken om Johnny var Lapp-Lisa död sedan länge, men jag var väldigt sugen på eventuella bilder från filminspelningen i Hedemora. Jag ringde Södra Dalarnes tidningars redaktion i staden och en kollega på tidningen berättade att Lapp-Lisas svärson, bankkamreren Sune Blomberg, som hade varit gift med hennes dotter Siv, fortfarande var i livet. Jag tog kontakt med honom och förklarade mitt ärende. Kanske kände han inte till Johnnys bakgrund, så han hälsade mig hjärtligt välkommen. Han visade sitt album och gav mig tillåtelse att plåta av alla bilder som jag var intresserad av. Det var bingo! Siv hade gått bort ung och Sune levde ensam som pensionär. Både Lapp-Lisa och hennes make, lantbrevbäraren Jonte, var också borta sedan länge, men bilderna gav mig de bevis som jag behövde som visade att Johnny Bode verkligen umgicks på ett gemytligt sätt i Hedemora 1948.

  4. Gustaf G skriver:

    Kul att få höra om fotografiets bakgrund Ingmar, du har verkligen gjort ett riktigt detektivarbete i din jakt på Johnny Bodes livshistoria!

    För övriga läsare kan det alltså förklaras att den största delen av sällskapets fotoarkiv är bilder som vi fått av Ingmar. Däribland denna.

Leave a Reply to Ingmar Norlén