Archive for januari, 2012

Det småaktiga Ekmansällskapet

januari 23rd, 2012 by Gustaf

Ett av de intermezzon som inträffade under 100-årskonserten var när Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt kallades upp på scenen av Grosshandlare Lindberg från Thor Modéen-sällskapet TOFS tillsammans med Sara Rådling och Jennifer Vintkvist från Ekmansällskapet. Allting började trevligt(?) nog med att Ekmans vänner räckte över en inramad kopia av en polisanmälan mot Johnny Bode för vissa stölder begådda i det ekmanska hemmet.

(För den oupplyste: Bakgrunden är att Johnny i början av 1930-talet var god vän med Hasse Ekman. De samarbetade musikaliskt genom att Hasse skrev texter till sånger som Johnny komponerade. Bland annat skapade de på detta vis ”En herre i frack” som Hasses far, den legendariske Gösta Ekman d ä, sjöng in.

Vänskapen sprack dock när det visade sig att Johnny stulit diverse värdesaker från familjens hem. Bland annat bestick i såväl nysilver som äkta silver. Stöldgodset hade han lämnat in på pantbank, obetänksamt nog i sitt eget namn, varför det var lätt att binda honom till stölderna. En typisk Johnny Bode-manöver, med andra ord.)

Så långt allt gott och väl i vänskapliga relationer sällskap emellan. Men plötsligt brutaliserades situationen, när en uniformerad Lasse Zachrisson från Vax Records kopplade polisgrepp på ordförande Görfelt. En delgivning om handräckning stacks under näsan på honom. Det visade sig att det gnidna Ekmansällskapet inte tänkte låta udda vara jämnt. Tvärtom krävde de nu Johnny Bode-sällskapet på skadestånd! Och inte nog med det – genom diverse avgifter och räntor hade beloppet för en uppsättning matsilver ökat från 19 kronor och 12 öre till 29 086 kronor och 14 öre! Skandalöst!

Ordföranden vägrade så klart att betala och pläderade för såväl sin egen som Johnnys oskuld tills han släpades av scenen. Johnny Bode-sällskapet vill genom detta inlägg deklarera sin föresats att ALDRIG betala ett ruttet lingon till Ekmansällskapet. Möjligen kan vi tänka oss att bjuda på en lättgrogg eller kanske till och med en bättre lunch nästa gång vi träffas, som tack för den fina inramningen. Men håll hårt i besticken – och räkna med att få ta notan!

Mera media

januari 17th, 2012 by Gustaf

Minnenas Journal bjuder i årets första nummer på ett reportage om ”Bedragaren Bode” signerat ingen mindre än Ingmar Norlén. Mannen som genom sina böcker gjort mer än någon annan för att bevara Johnny Bodes minne. Ingmar är en regelbunden medarbetare i tidningen och skriver i vart och vartannat nummer, ofta om märkliga och lite bortglömda livsöden.

Även på nätet uppmärksammas 100-årsjubilaren, närmare bestämt genom en lång artikel av Per Wiker i webbtidningen Obladoo. Artikeln är, i likhet med Norléns text i Minnenas Journal, en genomgång av Bodes liv, och för den som läst ”En herre i frack” eller ”Jakten på Johnny Bode – skandalernas man” tillförs just inget nytt. Däremot är det förstås utmärkt att berättelsen om Johnny Bode sprids till nya läsare. Dessutom är artikeln i Obladoo trivsamt ”illustrerad” med musikklipp från Youtube.

Möten med Bode I

januari 15th, 2012 by Gustaf

Följande vittnesmål skickades ut som julhälsning till alla medlemmar i december, men eftersom sällskapet fått mer än 80 nya medlemmar sedan dess, så publicerar vi det även här. Det kan ju dessutom tänkas att även icke-medlemmar kan ha behållning av detta…

Berättelsen kommer från en av Johnny Bode-sällskapets medlemmar, en viss ”Pricken”, som träffade Johnny Bode i Lund under ett par intensiva veckor i slutet på 1960-talet . En period när Jonny kanske inte mådde som bäst men likväl fortfarande var full av energi. ”Pricken” har dessutom kontaktat två av sina studiekamrater, som bidragit med sina minnen av samma episod. Eftersom alla tre idag är etablerade medborgare med högt uppsatta positioner inom den organiserade brottsligheten så önskar de vara anonyma. Det förändrar dock inte dessa vittnesmåls autencitet.

Möte med Bode

 
Drama i tre akter.
Plats: Lund
Tid: Sent 1960-tal
Vittnesmål av ”Pricken”, Student X och Kandidat Y.

 

EPISOD I
”Pricken” berättar

Det hela började någon dag efter övligt festande kring sista april och första maj. Vi var ett bakfullt
litet sällskap på fyra – fem ynglingar som uppsökte Lillkällaren vid Stortorget i Lund. Det beställ-
des in öl, snapsar och smörgåsar, stämningen var snart mycket god, och solen stod högt på him-
len, när studenten X reste sig till hälften och vänd mot entrén utropade: ”Nämen, vafan, Johnny Bode! Kom hit och sätt dig!”

En rundnätt herre i en illasittande, gråblå kostym närmade sig bordet. Till yttermera visso hade den
lille knubbisen en kamera i brun väska av skinnimitation på magen. Han såg verkligen inte ut som
den stjärna som euforin hos X antydde.

Själv hade jag aldrig hört namnet och förstod inte uppståndelsen hos några av mina vänner. ”Jamen”
sade en kurskamrat ”du känner väl till Runka mig med vita handskar!” Jo, det gjorde jag, förstås.

JB påstod att han hade sovit i en korridor på Akademiska Föreningen under natten, och därstädes skrämt upp en städerska på morgonen. som hade kommit på honom i adamskostymen.

Det blev en händelserik dag, där JB lyckades lugga oss på öl och brännvin en masse. Då vi framåt småtimmarna skulle dra oss hemåt kändes det helt naturligt att knubbisen (som nu hade avancerat till en berättare av olympiska mått) följde med oss hem. I synnerhet som han hade ställt i utsikt att han hade åtskilligt flera snaskigheter att dela med sig av.

Några av oss hyrde Britt Wadners villa, centralt belägen i Lund, och dit ställdes nu färden. Britt var en dåtidens megakändis och f d piratradiodrottning. Vid den här tiden hade Britt flyttat till Gambia, där hon byggde upp en riksradio. Hon kom hem till Nygatan i Lund ibland och bodde då i en vindsavdelning i villan. Att Britt och JB var ”gamla bekanta” enligt Johnny skulle snart komma att visa sig föga fördelaktigt för den lille knubbige berättaren. Se episod II!

Nå, vi hade gott om vin kvar efter en stor fest någon dag tidigare. Nu var vi nog en åtta-tio personer som bänkade oss runt matsalsbordet. Damer hade också tillkommit, och det hela såg ut att arta sig riktigt väl.

Johnny beställde fram vin och en telefon, för nu skulle han tala med sin Stora Kärlek, revyartisten, sångerskan och skådisen Anna Sundquist, som vid tillfället råkade befinna sig på Grand hotell. Efter att ha blivit nobbad av all upptänklig personal i hotellväxeln och -receptionen hade JB emellertid blivit varm i kläderna och skulle nu ”snacka med Herman”. Det visade sig att Herman var Sveriges dåvarande justitieminister. Den som har minnet i behåll vet, att det var Herman Kling som var på tapeten. Kanske ville Johnny att Herman skulle ingripa mot den bångstyriga personalen på Grand som förvägrade JB att kuttra med sin ”lilla pulla”, som han kallade henne. Det hade i så fall varit helt i stil med de nivåer som Johnny enligt egen utsago rörde sig på. Om inte detta skulle hjälpa, kunde eventuellt JB:s ”gode vän” prins Bertil vara behjälplig, enligt Johnnys utsago.

Efter ett antal försök lyckades JB få kontakt med Herman Klings hustru, som yrvaket undrade, om ”något hade hänt”. Trots mycket lock och pock lyckades vår hjälte inte få fru Kling att väcka sin make, och när JB började övergå till hotelser, lade fru Kling helt sonika på luren och svarade sedan inte trots upprepade försök att nå kontakt.

Han påstod med emfas, att han egentligen var Johnny Bode del Gada, kommendör av Galapagosöarna. Här talades inte om Kreti och Pleti, inte!

Då vi skrattade åt hans mytomani, tog han raskt fram ett pass med foto, som uppenbarligen föreställde honom själv iförd något slags operettparafernalia med ståtlig, vit uniform med epåletter och blänkande skärmmössa med… jaa, var det inte något som liknade gradbeteckningar?

På den här tiden var passen lätta att manipulera. Fotot var helt klart en ersättning för annan bild, som hade suttit på samma plats. Jag vill minnas att det var något med häftklamrar och grejer. Under fotot hade ”någon” uppenbarligen skrapat bort den ursprungliga texten och skrivit dit med sirlig handstil – joodå, mycket riktigt: ”Johnny Bode del Gada, kommendör av Galapagosöarna”.

Natten försvann i vindimmorna med den självklare underhållaren i centrum. Dagen efter begav jag mig tillsammans med en kamrat till Stockholm för att därstädes bevista någon festartad tillställning. Dessvärre hade jag före avfärden lovat, att JB kunde ”knoppa” i mitt rum ett par nätter, Det skulle jag inte ha gjort.

När jag kom tillbaka efter en vecka var rummet belamrat med urinfyllda vinflaskor, och Johnny var utflugen. Han hade inte orkat uppsöka toaletten, då behov uppstod, men han orkade försvinna innan jag kom hem, i alla fall. Han hade fått god hjälp på vägen av Britt Wadner, som plötsligt hade kommit hem från Gambia.

Eftersom jag själv var i Stockholm överlämnar jag ordet till ovan nämnde X, som också bodde i Britts hus.

 

EPISOD II
Student X berättar

Det var några turbulenta dagar i maj som Johnny bodde hos oss, han bara flyttade in utan att fråga och hänvisade till Britt Wadner som var i Gambia. Varje morgon satte han sig vid skrivbordet och gjorde upp en lista över vilka han skulle ringa: 0, 1, 2, 3 o s v.

Siffran 0 var prins Bertil, sen var det andra kändisar/höjdare som han ”förde samtal” med, högt och ljudligt så att vi skulle bli imponerade. Jag minns ett dråpligt samtal med hovmarskalken hos Berra, om samtalet var på riktigt eller bara fejk är omöjligt att säga. Varje telefonseans slutade med att han jagade Anna Sundquist på ett hotell i Köpenhamn, han fick vad vi hörde aldrig tag i henne, men det var meddelanden om att hon skulle ta ombord hans Jaguar på färjan över till Malmö. För övrigt hade Johnny inte ett kopek under hela vistelsen, han lånade av oss och tog på krita i mjölkaffären bakom skolan.

Plötsligt en dag i början av maj kom Britt hem från Gambia och blev förskräckt över att Johnny bodde i huset, men han flyttade inte frivilligt. En natt vaknade jag av ett jäkla liv i trädgården, poolen var vackert upplyst sedan Valborgsmässoafton. Johnny stod på gräsmattan och ropade ”Käringdjävul!” upp till Britt som bodde uppe på vinden. ”Jag ringer till polisen” skrek Britt. ”Ja gör det, så får vi se vem som åker ut” svarade Johnny.

Polisen var snabbt på plats, Britt var ju stadens kändis nr 1. Johnny stod med en burk starköl i handen nedanför mitt fönster, hans bagage mitt på gräsmattan. Johnny kollrade bort poliserna med en svada utan like, sa till dem att öppna soptunnelocket i andra änden av trädgården, vilket de snällt gjorde.

Med en graciös rörelse knäböjde den lille tjockisen och kastade ölburken över hela trädgården, den studsade på kanten av tunnan och ned i den. Johnny vände sig till poliserna och sa: ”Engelska flottans bäste bombkastare.” Det hela slutade med en av de mest dråpliga synerna i mitt liv: Poliserna tog allt bagage, en stor låda som de bar mellan sig, medan Johnny inte bar på någonting men dirigerade dem ut genom trädgårdsporten.

Allt stuvades in i en bil som stod parkerad utanför på Nygatan och som tydligen Johnny disponerade, jag tror inte han körde själv. Han sov över i bilen, för nästa morgon krävde han frukost hos oss.

Innan Johnny skrevs in på Sankt Lars (för vilken gång i ordningen?) hann han en eftermiddag göra ett besök på Akademiska Föreningens restaurang, där ett par andra kamrater för tillfället spisade sen lunch.

 

EPISOD III

På AF-chrougen en eftermiddag för länge sedan satt ett gäng glada grabbar.

In vältrar sig en fet man, sätter sig oombedd vid vårt bord, presenterar sig som hertigen av Del Gada och låter sig generöst bjudas på vin och tilltugg av oss, alltunder det att han börjar berätta om häpnadsväckande episoder ur sin levnad. Bland andra denna:

Johnny var en gång i Paris med sina synnerligen goda vänner Karl Gerhard, Maurice Chevalier samt Prins Bertil (förstås). Gänget tipsades om en obskyr, illegal nattklubb och begav sig dit. Nattklubbsdirektören utlovade att här skulle ske något alldeles ”extraordinaire” från scenen om en stund.

Publiken drack och tittade på bensprattel i väntan på huvudattraktionen. Så dags för det stora ögonblicket och in från vänstra delen av scenen kommer en man gående, alldeles spritt språngande naken, vitmålad i ansiktet. Han har en trumpet i handen, och efter en kort bugning sätter han instrumentet mot sin stjärt och frampressar från analöppningen Haydns trumpetkonsert. Johnny illustrerar händelsen genom att nynna styckets tema och genom att sätta en tomflaska, som skall föreställa trumpeten, mot sin egen bakdel, allt inför häpna kroggäster. Till slut avviker Herr Bode och vi sitter förstummade kvar. Till slut säger någon: ”Undrar om det var sant det han berättade”.

Och visst fanns det fog för att tvivla på vissa detaljer i Bodes redogörelse…

Mera Bode i vinter

januari 12th, 2012 by Gustaf

För den som är sugen på att höra mer musik av Johnny Bode i år finns  det möjligheter. I varje fall om man bor i Skåne eller Uppland. Där framträder nämligen Peter Lind and the Cabaret Band med ett konsertprogram med musik av Louis Jordan, Louis Prima och just Johnny Bode.

Det blir spelningar på Reginateatern i Uppsala den 23, 24 och 25 februari, samt en skånsk miniturné den 1-4 mars, när bandet besöker Malmö, Falsterbo, Smedstorp och Ystad. ”Jättehits presenterade i sällskap med många roliga och märkliga episoder” utlovas. Förköpsbiljetter

En äkta mexikanare

januari 12th, 2012 by Gustaf

För den som missade Grosshandlare Lindberg från Thor Modéen-sällskapet i lördags så finns hans anförande nu i skriftlig  form på TOFS hemsida. Man kan även avnjuta honom sjungande ”Jag är en äkta mexikanare” på youtube. Bildkvaliteten lämnar visserligen en del att önska, men det är inget fel på ljudet som tur är. För den som inte förstår vad det handlar om kan man förstås även avnjuta originalet från Pensionat Paradiset.

Fler bilder

januari 12th, 2012 by Gustaf

Anna-Lena Lodenius har lagt upp ett bildsvep från lördagens fest här.

Mycket media

januari 11th, 2012 by Gustaf

Inför 100-årsjubileet har vi inom Johnny Bode-sällskapet ansträngt oss för att väcka mediernas uppmärksamhet, och man kan nog säga att vi har lyckats ganska bra.

Den mest omfattande förhandspubliciteten (eftersom den gick ut över hela landet) fick vi genom Magnus Uggla i P4, som gjorde reklam för konserten redan den 15 december. Mycket bra med tanke på förköpsförsäljningen. Fredrik af Trampe gjorde ett genialt framträdande i studion. Lyssna mer här.

På julafton körde Falköpings Tidning en Bode-special och på nyårsafton publicerade Sydsvenska Dagbladet hela 4 sidor om Johnny Bode med bland annat Lillemor Dahlqvist intervjuad.

Sedan brakade det loss ordentligt.

GP och Eskilstuna-Kuriren intervjuade JBS-ordföranden Gustaf Görfelt, och det samma gjorde Mitt i musiken, som sänds i P1 och P2. Det inslaget kan ni höra här.

Bosse Sjökvist (som ju för övrigt håller på med sin egen tv-dokumentär om Bode) pratade i Radio 88 Partille, Falköpings Närradio samt P4 Göteborgs program Radiohuset. (För att lyssna, gå in på P4 Göteborgs sändningsarkiv och välj torsdag 5 januari, kl 10.30–11.00. Bosse kommer in ungefär 12 minuter in i sändningen.)

JBS-medlemmarna Bosse Sjökvist (t v) och Bengt Löfgren (t h). Här tillsammans med väckelsepredikanten Målle Lindberg, en annan skön typ.

Skaraborgs Läns Allehanda tog ett snack med JBS-kassören Torvid Jobring, medan P4 Skaraborg som tidigare nämnts rapporterade från själva skyltinvigningen på fredagen tillsammans med Falköpings Tidning.

Falköpings tidning bevakade även konserten och GT tog mingelbilder som publicerades på söndagen 8 januari. Samma dag slog även Anders Eldeman på trumman för Johnny Bode när han inledde sitt program Da Capo med att spela ”Den gamla spinnrocken”, berätta om jubileumsfirandet och namedroppa både Lillemor Dahlqvist och Mattias Enn. Lyssna här.

På måndag 9 januari fortsatte P4 Radio Väst med att intervjua Ingmar Norlén. Lyssna här.

Framöver har även Borås Tidning och den finlandssvenska tidningen Ny Tid utlovat reportage om allas vår Johnny.

Det kan säkert komma mer, och säkert har vi missat något i den här uppräkningen. Men i vilket fall kan  man knappast säga att Sverige glömt bort Johnny Bode!

PS: Av någon anledning finns ingen av tidningsartiklarna på nätet. Därav avsaknaden av länkar dit.

Fler skildringar

januari 11th, 2012 by Gustaf

Anna-Lena Lodenius har tidigare uppmärksammats i JBS-sammanhang för sin forskning runt Bode-plagiatet ”Bordellmammas julvisor”. Givetvis fanns hon bland gästerna i lördags, och på sin blogg serverar hon sin egen syn på saken. Läs mer här.

Tack för sponsringen!

januari 11th, 2012 by Gustaf

Vi glömde nämna några personer tidigare som också ska ha stort tack, nämligen Margareta på Majornas Smörgåshörna och Janne på blomsteraffären vid Stigbergstorget. Samt inte minst den fantastiske Patrik Flodin som fick dessa hedersknyfflar att ställa upp med gratis smörgåstårta och blommor och gynna kulturen.

Vi uppmanar alla JBS-medlemmar att gynna dem tillbaka!

Dokumenterad dekadens

januari 9th, 2012 by Gustaf

Ett helt knippe med klipp från festen dök upp på youtube fortare än man kunde säga ”dubbelottoman”. Här är ett axplock:

Lillemor Dahlqvist sjunger ”En herre i frack” till massornas jubel. Entrén var inledningen på andra avdelningen i hennes tvådelade set, där Grosshandlare Lindberg från Thor Modéen-sällskapet TOFS stod för pausunderhållningen i mitten.

Love Antell, Beata Harryson och Bordellorkestern gör entré med det odödliga eposet ”När atombomben kommer”. Allsången börjar omedelbart.

”Runka mig med vita handskar på”. Publikens gensvar talar för sig självt.

”Vi är inte som andra vi” , Sveriges första kampsång för homosexuella. Att HBT-rörelsen inte plockat upp den är faktiskt ett komplett mysterium.

Två av de vansinniga apdvärgarna rymde från sin bur och konferencier Görfelt var tvungen att med våld jaga bort dem från scenen. De båda dvärgarna tog sig senare ut ur huset och spred kaos i Göteborgs innerstad i flera timmar, innan de kunde skjutas med bedövningspilar och fraktas tillbaka till den ihåliga alp där de till vardags förvaras av tyska regeringen. Myndigheterna tystade så klart ner incidenten. (För mer information om dessa monster, se baksidestexten på Johnny Bodes roman ”Dö i tid”.)

Man kan också läsa en mycket livfull skildring av kvällen på DJ-gurun David Nessles blogg.

Ett annat mycket fint omdöme kommer från Nessles med-stofil Martin Kristensson. Han skriver: ”Det slår mig också att festens skönt dekadenta stämning var av just det slag som de neoburlesk-shower som jag har bevistat i Stockholm försöker skapa, men aldrig lyckas. Detta var the real thing!