Dokumenterad dekadens

Ett helt knippe med klipp från festen dök upp på youtube fortare än man kunde säga ”dubbelottoman”. Här är ett axplock:

Lillemor Dahlqvist sjunger ”En herre i frack” till massornas jubel. Entrén var inledningen på andra avdelningen i hennes tvådelade set, där Grosshandlare Lindberg från Thor Modéen-sällskapet TOFS stod för pausunderhållningen i mitten.

Love Antell, Beata Harryson och Bordellorkestern gör entré med det odödliga eposet ”När atombomben kommer”. Allsången börjar omedelbart.

”Runka mig med vita handskar på”. Publikens gensvar talar för sig självt.

”Vi är inte som andra vi” , Sveriges första kampsång för homosexuella. Att HBT-rörelsen inte plockat upp den är faktiskt ett komplett mysterium.

Två av de vansinniga apdvärgarna rymde från sin bur och konferencier Görfelt var tvungen att med våld jaga bort dem från scenen. De båda dvärgarna tog sig senare ut ur huset och spred kaos i Göteborgs innerstad i flera timmar, innan de kunde skjutas med bedövningspilar och fraktas tillbaka till den ihåliga alp där de till vardags förvaras av tyska regeringen. Myndigheterna tystade så klart ner incidenten. (För mer information om dessa monster, se baksidestexten på Johnny Bodes roman ”Dö i tid”.)

Man kan också läsa en mycket livfull skildring av kvällen på DJ-gurun David Nessles blogg.

Ett annat mycket fint omdöme kommer från Nessles med-stofil Martin Kristensson. Han skriver: ”Det slår mig också att festens skönt dekadenta stämning var av just det slag som de neoburlesk-shower som jag har bevistat i Stockholm försöker skapa, men aldrig lyckas. Detta var the real thing!