I väntan på att våra nya pins ska anlända bjuder vi på lite stiliga bilder från årsmötet, signerade sällskapets hovfotograf Bengt Löfgren.
Han skickade dem två dagar efter mötet, men att jobba snabbt har liksom aldrig varit vår grej. Det är för mycket hets i dagens samhälle som det är.
Precis som de senaste åren avhölls mötet på Drottning Kristinas Jaktslott. Det är en lokal helt i sällskapets anda, för det är trots sitt storhetsvansinniga namn inget slott och har inte ett smack med drottningen i fråga att göra. Men det har sitt ursprung i något slags dunkelt 1700/1800-tal och har sedan bara uppdaterats sporadiskt genom seklen.
Deltagarna fick njuta av mer eller mindre sannolika redogörelser för sällskapets göranden och låtanden under året från ett flertal tvivelaktiga karaktärer, som till exempel ordförande Gustaf Görfelt.
Även sekreterare Fredrik Tersmeden dukade upp ett par rövarhistorier och presenterade dessutom årets vinnare av Johnny Bode-priset: Svenska Akademien. (Ett pris som i år för övrigt fick det största genomslaget hittills och rapporterades av bl a Sveriges Radios kulturnyheter, DN Kultur, Aftonbladet, TT, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Sydsvenskan, Nöjesguiden och ett antal lokaltidningar. Dessutom i utlandet av Politikken och Danmarks Radio. Gensvaret i sociala medier ska vi inte tala om.)
Maten som avnjöts var eklektisk, helt i Bodes anda. Förrätt: smör, ost och sill. Varmrätt: italiensk buffé. Efterrätt: sockerkaka med grädde och fruktcocktail samt kaffe. Måltidsdryck: alkohol i diverse olika former, från Gröna Hissen till Kümmerling örtlikör.
Nya adepter och gamla stammisar blandades i minglet. Här ovan Magnus Jonasson och Ellen Braide.
Bo Fureby var kvällen till ära iförd sin farfars rökrock.
Sune Nyhlén satsade på röd kavaj och ett rasande gott humör. Han underhöll som vanligt med egenskrivna ekivoka visor, i år med ett helt nykomponerat alster på repertoaren.
Styrelseledamot Henrik Påhle representerade och ingav förtroende på ett rent otroligt vis.
Detsamma gjorde Gustaf Hulting, även han i styrelsen. Han körde med en något frikyrklig aura, vilket är helt i sin ordning om man kommer från Uppvidinge, Småland. (Vad då, ”Sexpredikanten”?)
Så småningom flyttade festen upp i Lilla Salongen, där det blev allsång och karaoke under Henrik Påhles ledning. Röster höjdes för att sällskapet skulle ta en del av alla pengar som envisas med att anhopas och investera i ett ordentligt PA. Ingen dum idé alls, faktiskt.
Baren var välförsedd, liksom även deltagarnas cigarrhumidorer och förråd av piptobak, luktsnus och annan stimulantia. En på alla sätt mycket trevlig afton helt i folkhälsans och den goda smakens tecken. Tack alla charmanta medlemmar som bidrog till att förgylla kvällen!
Senaste kommentarer