Lördag den 4 juli träffades större delen av Johnny Bode-sällskapets styrelse i Göteborg för att, i sällskap med diverse demimonder och lycksökare, fira att vi precis spenderat den största summan i föreningens historia. Aldrig tidigare har så mycket medlemspengar gått upp i rök.
Otroligt nog var det inte vår ofantligt omfattande krogrunda som kostade så mycket, utan ett projekt som ännu inte nått sin fullbordan, och vars utveckling alla medlemmar och sympatisörer snart (vilket i den här föreningens ordlista betyder ”inom det närmaste kvartalet”) kommer att bli varse.
Just nu berättar vi inte mer. Vi nöjer oss med att visa lite bilder från hur trevligt vi hade. Nästa gång bjuder vi in alla som vill vara med. Eller i varje fall gör vi det när vi nått en tillvaro utan farsot.
Ordförande Görfelt hade tagit på sig sina bästa benläder från 1920-talet och bjöd på en betatestning av en Bode-relaterad stadsvandring genom Göteborg. För att inte förstöra nöjet när vi genomför den i större sällskap avslöjar vi inte så mycket om den, mer än att den lyckades omfatta ett förvånansvärt stort antal fenomen som vi alla förknippar med den trinde odygdspåsen. På köpet fick man dessutom en hel del stadshistoria.
Ett av stoppen var Lorensbergsparken, där Karl Gerhard blev petad i näsan. Ingen hade dock på sig finsk frivilliguniform och gjorde politiskt olämpliga gester, så vi var ända relativt skötsamma.
I samma park hittade vi även denna märkliga installation. Uppenbarligen är den designad för att sällskap om fem personer på ett smittsäkert vis ska kunna avnjuta punjak, piprökning och 78-varvsmusik. En vital funktion i det offentliga rummet som borde uppmuntras på fler platser.
Under eftermiddagen och kvällen besökte vi en häpnadsväckande stort antal etablissemang (de flesta glesbefolkade och i många fall utomhus). Sekreterare Tersmeden undslapp sig till och med ett ”Förvånande vad många inrättningar med röda draperier det finns i Göteborg” vilket måste ses som ett tecken på framgång.
Senaste kommentarer