Vinterns furste, gamle kung Bode… förlåt: Bore.

december 28th, 2019 by Fredrik Tersmeden

Börjar det sedvanliga utbudet av traditionella julvisor kännas mer än genomtröskat så här på fjärdedag jul? Och har du redan lyssnat ett par tjog gånger på det enda julanknutna spåret med Johnny Bode på Spotify (”Jul i främmande hamn”)?

Misströsta inte! Sällskapet har grävt fram ett säsongsanpassat originalalster av vår julskinksbedragare till hjälte – troligen sjunget av få sedan det första (och enda?) gången publicerades som ”musikbilaga” i nr 23 av damtidningen Charme 1932: ”Julens glada visa”. Så bara fram med det ostämda gamla ungkarlsvåningspianot och sjung loss!

Charme – med undertiteln ”den moderna damtidningen” – hade grundats 1921 och rymde en blandning av reportage, noveller, tips och annat som antogs attrahera en yngre kvinnlig publik. Särskilt under tidningens tidiga år märktes en tydlig ambition att uppmuntra ett nytt, modernt kvinnoideal, bland annat genom att lyfta fram olika yrkesverksamma damer. Samtidigt rymde tidningen dock även sin beskärda del av mer lättsinnigt stoff i form av mode, flärd och kändisskvaller, allt för tiden rikligt illustrerat.

1930 blev den rastlöse komposit- och entreprenören Jules Sylvain tidningens utgivare, och naturligt nog fick den då ett större fokus på aktuell schlagermusik, gärna förstås från Sylvains eget musikförlag. Ett påtagligt resultat av detta var införandet av en ”musikbilaga”, strategiskt placerad i tidningens mittuppslag, så att den lätt kunde lyftas ut och placeras på det egna pianot eller annan musikmöbel. Upphovsnamnet Johnny Bode figurerar därvid mer än en gång och sällskapet får kanske anledning att framöver återkomma med fler alster ur musikbilagan.

Bodes glada julvisa kan så här 87 år senare kräva en och annan förklaring, full med då aktuella referenser som den, likt en tidstypisk revykuplett, är. ”Fru Britta” i vers 2 syftar på Karl-Gerhards tredje hustru, skådespelerskan Brita Werner. Hoover i vers 3 (eller 5?) är den amerikanske presidenten Herbert Hoover, vilken detta år, i kölvattnet av den stora depressionen, misslyckats med att bli omvald och i stället besegrats av Franklin D. Roosevelt. Och ”kuplettdomptören” i vers 5 (eller 4?) är förstås Ernst Rolf – vilken bara inom dagar efter att Bodes visa publicerats skulle avlida i lunginflammation efter ett misslyckat självmordsförsök!

Man kan konstatera att bortsett från de båda amerikanska politikerna så är samtliga de av Bode omsjungna kändisarna sådana som han själv redan haft att göra med – eller i vart fall skulle komma att få!

Tags: ,

en kommentar

  1. Henrik Påhle skriver:

    Går det att fixa PDF-fil på noterna så man kan göra en utskrift?

Leave a Reply