Varför får jag aldrig mina medlemsgrejer? Så undrar fortfarande ett 15-tal medlemmar. Svaret är att nu har vi fått våra pins, men när utskicken pågått en stund tog i stället medlemskorten slut (framförhållning någon?). Så nu håller vi på och fixar nya sådana också.
I alla fall, killen vi beställde knapparna av ville först inte skicka något innan pengarna kommit in på kontot. Han hade nämligen läst i sin farfars memoarer (<– PDF, klicka på länken) om Johnny Bode och var något skeptisk mot ett sällskap som bar hans namn. Men han blev glad när vi förklarade att vi var mycket förtjusta i hans farfar, och hans böcker om drinkar och slipsar.
På begäran skickade han även en bild på nästa sida i boken. Där stod det så här:
Om man inte redan visste att Arne Häggqvist var en förebild för mänskligheten så framstår det med all önskvärd tydlighet bara av dessa korta noteringar.
PS: Visst måste man älska den äldre svenska betydelsen av ordet ”äventyrare”, innan det började betyda någon som åker skidor över sydpolen eller en karaktär i ett 80-talsrollspel: en vinddriven och förmodat kriminell lycksökare, ofta någon sorts bedragare. Minsann inget positivt att vara ute och äventyra förr i tiden. Det enda ord som är bättre är ”äventyrerska”. Sådana ska man se upp med! (Särskilt om de också är ”lycksökerskor”.)
PPS: Arne och Johnny borde ha kunnat tala med varandra på den ”bizarra cocktailbjudningen” om Nils Ferlin, en man de båda var bekanta med. Läs mer om Arne Häqqvist här. Missa inte heller att det tipsas ytterligare i kommentarerna nedan.
PPPS: Arnes barnbarn är ingen annan än Calle H. på blackhouse.se. Vänd er med förtroende till honom för alla era behov av högkvalitativa medlemsmärken!
AH och hans verk måste avsynas; verkar ha varit en mångkunnig person. Från siten
https://litteraturbanken.se/%C3%B6vers%C3%A4ttarlexikon/artiklar/Arne_H%C3%A4ggqvist kan man läsa:
”Häggqvist representerar översättandet som lära och livsstil. Det gav honom en biljett ut i världen och han var mån om att betala tillbaka. Han visste också att i det på utländska impulser ständigt svältfödda Sverige kunde samma text vara mer värd som översättning än som original: i ekonomiskt trångmål sålde Häggqvist egna lyriska övningar som översättningar av en okänd spansk poet och bifogade foton av sig själv i lösmustasch och sombrero – en bragd som många översättare drömt om att upprepa.”
Underbart! Ju mer jag lär mig om Arne Häggqvist, desto större växer hans hjältegoria.
Det här var också roligt. Tydligen var han svensklärare i det civila: https://bernthermele.wordpress.com/2009/06/07/idag-tanker-jag-pa-arne-haggqvist/