Det småaktiga Ekmansällskapet

januari 23rd, 2012 by Gustaf

Ett av de intermezzon som inträffade under 100-årskonserten var när Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt kallades upp på scenen av Grosshandlare Lindberg från Thor Modéen-sällskapet TOFS tillsammans med Sara Rådling och Jennifer Vintkvist från Ekmansällskapet. Allting började trevligt(?) nog med att Ekmans vänner räckte över en inramad kopia av en polisanmälan mot Johnny Bode för vissa stölder begådda i det ekmanska hemmet.

(För den oupplyste: Bakgrunden är att Johnny i början av 1930-talet var god vän med Hasse Ekman. De samarbetade musikaliskt genom att Hasse skrev texter till sånger som Johnny komponerade. Bland annat skapade de på detta vis ”En herre i frack” som Hasses far, den legendariske Gösta Ekman d ä, sjöng in.

Vänskapen sprack dock när det visade sig att Johnny stulit diverse värdesaker från familjens hem. Bland annat bestick i såväl nysilver som äkta silver. Stöldgodset hade han lämnat in på pantbank, obetänksamt nog i sitt eget namn, varför det var lätt att binda honom till stölderna. En typisk Johnny Bode-manöver, med andra ord.)

Så långt allt gott och väl i vänskapliga relationer sällskap emellan. Men plötsligt brutaliserades situationen, när en uniformerad Lasse Zachrisson från Vax Records kopplade polisgrepp på ordförande Görfelt. En delgivning om handräckning stacks under näsan på honom. Det visade sig att det gnidna Ekmansällskapet inte tänkte låta udda vara jämnt. Tvärtom krävde de nu Johnny Bode-sällskapet på skadestånd! Och inte nog med det – genom diverse avgifter och räntor hade beloppet för en uppsättning matsilver ökat från 19 kronor och 12 öre till 29 086 kronor och 14 öre! Skandalöst!

Ordföranden vägrade så klart att betala och pläderade för såväl sin egen som Johnnys oskuld tills han släpades av scenen. Johnny Bode-sällskapet vill genom detta inlägg deklarera sin föresats att ALDRIG betala ett ruttet lingon till Ekmansällskapet. Möjligen kan vi tänka oss att bjuda på en lättgrogg eller kanske till och med en bättre lunch nästa gång vi träffas, som tack för den fina inramningen. Men håll hårt i besticken – och räkna med att få ta notan!

en kommentar

  1. Ingmar Norlén skriver:

    Det inramade dokumentet är en sensation. Jag är så här i efterhand djupt avundsjuk.

Leave a Reply to Ingmar Norlén