Nyligen såldes ett unikt dokument på en bokauktion i Levene, Västergötland. Ett manus med titeln DET – Revy i tre akter, 36 tablåer, av Jonny Bode (sic) & Compani.
Någon revy med det namnet är inte känd sedan tidigare ur Bodes produktion, men en genomläsning av manuset avslöjar vad det rör sig om.
”Det” är Johnny Bodes aldrig uppsatta skolrevy från Skara högre allmänna läroverk 1927, som enligt honom själv gjorde att han fick sluta på skolan när rektorn läste manus. I sin (ökänt lögnaktiga) självbiografi Brokiga förflutna påstår Johnny att revyn skulle avslutas med ”flickskolans nakenprakt i stor Parisfinal” (läs själv här på sidan 18).
Johnny blev inte uttryckligen relegerad. Enligt egen utsago fick han istället sluta under förevändningen att han var överansträngd och behövde vila. Skolläkaren ansåg att han hade äggvita i urinen. ”Slutat på grund av allmän svaghet på egen begäran” hävdar Johnny att det stod i intyget. Ett intyg som Ingmar Norlén långt senare fick ut konstaterade att Bode skrivits in vid höstterminens start 1927 och lämnat med avgångsbetyg den 26 november samma år. Den verkliga anledningen till den korta sejouren skulle alltså vara den här revyn.
Johnny Bode-sällskapet var med och budade på manuset, men lyckades tyvärr inte vinna. Verket gick istället för 3 600 kronor till en känd gentleman med mycket raffinerad smak, vars namn vi avstår från att nämna.
MEN, genom våra kontakter i den undre världen har vi lyckats komma över en scannad kopia av manuset, en kopia vi delar med hela världen här.
En genomläsning gör att man kan konstatera många saker.
1. För det första att någon regianvisning om nakenprakt i en stor Parisfinal inte alls syns i manus. Istället är det gissningsvis en ren efterkonstruktion för att göra historien ännu saftigare, 23 år senare.
Däremot är det inte svårt att tro att rektor Gustaf Ivérus (som omnämns på flera ställen i manus, tillsammans med diverse andra lärare) blivit mycket upprörd när han läst. Åtskilliga sketcher och texter måste ju setts som mycket fräcka på 1920-talet, inte minst när de kom från en 15-årig skoldjäkne.
2. Det mesta materialet verkar vara lånat från andra källor, men Johnny har skrivit till/skrivit om vissa verser på många kupletter och kan mycket väl ha hittat på en del sketcher själv.
3. Innehållet i manuset passar in på de korta höstmånader 1927 då Johnny Bode var i Skara, och bland annat gjorde en flicka med barn i Folkets park i september. Det finns till exempel flera drifter med hyfsat färska aktualiteter i manuset, till exempel Byrds omtvistade nordpolsflygning (juli 1926) och ärkebiskop Nathan Söderbloms utspel mot det anstötligt korta kjolmodet (oktober 1926).
Inte minst finns det gott om anspelningar på att läroverket tillåtit flickor att gå på skolan, vilket inträffade just 1927. Bland annat kan man läsa att ”en kvinnlig gymnasist är kvinnans grav”, det vill säga att tiltaget är helt olämpligt. Fast om det är Johnnys verkliga mening är ganska svårt att veta, eftersom versen är skriven för att passa in i en befintligt schlagertext om hur urspårat dagens kvinnor uppträder.
Man får även läsa om en lärare vid namn Dahlberg som tycker om att flukta på flickorna när de byter om på badhuset, eller om en magister Frick som ”skiner som en sol han” för att ”vi flickor fått i skolan”, och har en säng i barock och renässans, som han fått av jungfrun av Orleans. Rektor Ivérus hånas för att han är nykterist, och så vidare.
4. Att manuset är ett verk av en tonåring och aldrig sattes upp kan man även gissa av det enorma antalet scener och de ofta mycket korta sketcherna. Det verkar ju inte speciellt proffsigt att skapa kuliss, kostym etc till en scen och sedan bara ha två repliker, som i flera sketcher. (Observera att Johnny Bode även ger sig själv en roll som sexsuktande motorcyklist i sketchen ”På hundkyrkogården”).
5. En annan reflektion är att bland förekommande ämnen finns – förutom alla sexanspelningar – bland annat Långholmen, kommunism, sinnessjukhus (där man lätt kan bli felaktigt inskriven) och antisemitiska skämt (om en jude som vill betala mer skatt än han blivit ålagd, under rubriken ”Saker som aldrig händer”).
Något profetiska val, i ljuset av vad som komma skulle.
Johnny Bode 1928.
Tack Gustaf för din artikel om detta tidigare okända revymanuset. Det var intressant att ögna igenom. Bara synd att sidorna scannades utan att lägga papper bakom. Nu lyser annan text igenom de tunna papperen.
Oavsett kvalitén på manus och revy så måste jag säga, att det visar på att Johnny Bode redan i ung ålder visade prov på, att han var en gryende artist inom, musik och teaterkonst.