Festen efteråt

Efter ceremonin på Limhamns kyrkogård skingrades deltagarna. Åtta personer gick med Roland Öhrstrand på en kyrkogårdsvandring, medan ett tiotal andra följde med hem till sunkadelica-profilen Joachim Tevebring på begravningskaffe med konjak. Där fick vi även tillfälle att beundra hans enorma samling av mer eller mindre subkulturell populärkultur med vidhörande artefakter. Inte minst en samling James Fjong-original på sängkammarväggen som fick Anna Jakténs ögon att tåras.

Efter kaffet blev det, som det anstår ett Bode-firande sällskap, taxiresa. I detta fall till Hotell Savoy, skådeplatsen för Johnny Bodes berömda skinkkupp julen 1975. Där intog ett 25-tal personer Bishops Arms matsal och åt och drack så mycket vi orkade och hann. Här två bilder från supéns inledning, innan alla anlänt.

När maten var uppäten och ölen uppdrucken blev det taxi på nytt, denna gång till en lokal där Johnny Bode-sällskapet ordnade konsert och fest tillsammans med likasinnade lokala förmågor. 78-varvsskivor spelades hela kvällen, givetvis med stor tonvikt på aftonens huvudperson. Publiken drack lättgrogg, tittade på den fina utställningen som sällskapet fått ärva av Västerviks musikbibliotek och visarkiv och handlade Bode-produkter som vita handskar, cd-skivor och luktsnussorterna ”Vällustens pris” och ”Rättshaveristens blandning”.

Kvällens höjdpunkt var uppträdandet med Lillemor Dahlqvist och hennes pianist Dage Jonsson (som även han anlände i taxi, något brådstörtat eftersom han tagit fel på datum). Trots att det var cirka 50 grader varmt i den lilla trånga lokalen uppträdde Lillemor i full frack och cape och hade publiken fullständigt i sin hand när hon sjöng ”En herre i frack”, den odödliga melodin som Johnny Bode skrev åt Gösta Ekman d ä.

Stämningen blev närmast andaktsfull när Dage Jonsson presenterade ett potpurri av melodier från Johnny Bodes och Jules Sylvains österrikiska succéoperett ”Keine Zeit für Liebe” som aldrig tidigare framförts i Sverige. Till skillnad mot den i ärlighetens namn ganska sorliga atmosfären på 100-årsjubileet var publiken denna gång så gott som knäpptyst under hela den 10-15 minuter långa instrumentala passagen. Sedan gjorde Lillemor Dahlqvist ny entré i helt ny outfit och sjöng bland annat Erna Tauros ”Höstvisa”, mycket passande med tanke på att det trots var 30-årsdagens av en artists bortgång som uppmärksammades. Applåderna var intensiva och duon fick även framföra ett extranummer innan de kunde gå ut och svalka sig i friska luften.

Tyvärr har sällskapet inte själv tillgång till några bilder från Lillemors och Dages uppträdande. Har du som läser några egna får du gärna skicka dem.

Dock kan vi dela med oss av dessa snapshots från kvällen:

Joachim Tevebring tackar Mats Rehle för gott samarbete – eller är det tvärtom?I bakgrunden JBS kassör och förste korruptionsansvarig, Torvid Fant.

Herrar i väst. Ordförande Gustaf Görfelt tillsammans med Stupor Schwärtze och Dennis Gustafsson. Den sistnämnde är upphovsman till serien om den ockulte detektiven Viktor Kasparsson, som huserar i 1920-talets Hälsingborg. Rekommenderas.

Bland övriga bemärkta personer som bevistade dagens och kvällens aktiviteter kan nämnas operasångaren Bengt Krantz, ordförande i Jussi Björling-sällskapet (aktuella med aktiviteter på Skansen i Stockholm på Jussi Björling-dagen 10 augusti), Andy Lundgren, som bland annat gjorde programmet P3 Sunk ihop med Kalle Lind, samt en delegation vältatuerade herrar som rest ner från Jönköping  (och Skottland!) och där en av dem (professionell tatuerare på studion Den gamla skolan i Borås) snart skulle göra en Johnny Bode-tatuering på en annan. Hör av er när det är gjort, det är hög tid att starta ett tatueringsgalleri här på sidan, där inte minst vice ordförande Fredriks tjusiga Bode-tatueringar förtjänar en plats.

Det finns så klart mer att berätta, men tystnadslöften och dimmiga minnesbilder förbjuder oss. Man kan bara konstatera att det var en på alla vis lyckad tillställning!