Göran Roth, född 1929, egenföretagare i rörläggeribranschen, mc-fantast, skribent i tidningen MC-Veteranen, samlare, Halmstadskildrare med mera berättar i sin självbiografi Möte med människor och fordon bland annat om sitt stora intresse för motorcyklar och om sin uppväxt i Halmstads arbetarkvarter på Nyhem under 30- och 40-talen. En berättelse handlar om när den beryktade grammofonsångaren Johnny Bode plötsligt dök upp på gården där han bodde.
En sommardag i mitten av 30-talet kom den finaste bil som någonsin hade haft ärende in på vår gård. Den stannade framför det första huset, nr 11, och blev genast omringad av oss ungar. Krom och lack glänste i solen och den röda nummerplåten visade att detta inte var vem som helst som kom. Ut steg en man i 25-årsåldern, han var stiligt klädd, säkert lika fin som kungen. Men kungen var det inte för han var äldre, det hade vi sett på bild i tidningen. Mannen hade en ljus hatt, vit skjorta med vacker slips och en mörk kavaj med ljusa byxor. Hans svarta skor doldes nästan av något grått tyg (damasker). Mannen tittade sig runt om på oss barn och ett litet leende lyste upp hans ansikte. Hans blick stannade vid Valter Aronsson, en bildskön yngling som bodde i vårt hus. Mannen stack ned handen i sin högra byxficka och kom upp med en mängd silverpengar. Han plockade ut en hel enkrona som han räckte till Valter. ”Du får den här, säger den fina herren på stockholmska, du ska se till att ingen skadar min bil”. Sedan försvann han raskt in i huset.
Den okände mannen hade kommit för att uppvakta en grannflicka i huset, och vi barn var förstummade av den elegans och det självförtroende som mannen ingav. Bara detta att han stack ned handen i byxfickan för att strax komma upp med silverpengar med råge. Och bilen då! En alldeles ny bil som blänkte i solen och i bakrutan var det t.o.m en rullgardin av äkta tyg med vacker tofs i snöret. Tänka sig rullgardin av äkta tyg i en bil, när våra lägenheter inte hade råd med detta. Tidningar och gråpapper fick hängas upp för fönsterna när kvinnor och flickor klädde av sig för natten – fönstertittning var populärt bland yngre män där de stod i mörkret utanför.
Nyfikna kvinnor började samlas på avstånd i små grupper – ansiktena var vända mot bilen och det diskuterades säkert vad en sådan fin bil gjorde på vår gård. Den uppvaktande kavaljeren och grannens flicka kom ut och körde från vår gård. Identiteten på den fine herrn blev fastställd efter några dagar, det var artisten, grammofonsångaren och författaren Johnny Bode. Han återkom nästan varje kväll, med byxfickan full av silverpengar och en krona till Valter för att vakta bilen. Men en dag kom han inte mer och ryktet gick på gården att han hade omkommit i en bilolycka. Han skulle vara begravd på kyrkogården i Laholm.
50 år senare står det en liten notis i tidningen att Johnny Bode var död i Malmö. En bok blev skriven om hans liv och det gick där att läsa varför han blev borta från vår gård. Den fina bilen var köpt på växel i en annans namn. Johnny Bode som hade Hasse Ekman som bäste vän kom och gick i familjen Gösta Ekman den äldres hem där han passade på att lägga beslag på deras matsilver och andra föremål av värde som lämnades in på pantbanken för att få kontanter till ett högt leverne. Han blev anhållen och hamnade i domstol och blev dömd. Dörrar med lås på utsidan gjorde att han inte kunde besöka vår gård och han kom aldrig tillbaka.
Under kriget bodde han i Norge och underhöll den tyska militären med sin sång och musik och han blev utfryst i Sverige under resten av sitt liv.
Så långt Göran Roth och hans barndomsminnen av Johnny Bode. Ryktet om att Johnny omkommit i en bilolycka, som nämns i texten, kommer säkert från bilolyckan i Ekebränna mellan Våxtorp och Örkelljunga där Johnny efter ett framträdande i Båstad juli 1939 åkte med i en bil som frontalkrockade med en lastbil. Johnny klarade sig med lättare blessyrer men nöjesarrangören Hjalmar Magnusson som körde bilen avled av sina skador omedelbart efter ankomsten till Ängelholms lasarett.
Henrik Påhle, Johnny Bode-sällskapets emissarie i södra Halland och författare till denna text, vid backkrönet i Ekebränna utanför Våxtorp, Laholms kommun. Här kunde Johnny Bodes liv ha tagit slut den 15 juli 1939, när bilen han färdades i frontalkrockade med en lastbil. Bilens förare Hjalmar Magnusson dog, men Johnny klarade sig med lättare skador.
För att läsa fler vittnesmål om möten med Johnny Bode, klicka här, här, här, här eller här.
EDIT: Efter att detta skrevs kontaktades sällskapet av Jan-Erik Andersson, som kunde upplysa oss om att platsen där olyckan skedde inte var den på bilden, utan ett krön på den gamla landsvägen, som fortfarande finns kvar och går i närheten av den nyare. Så här skriver Henrik:
Jag ringde tipsaren Jan-Erik Andersson och han beskrev över telefon var olyckan skedde. Vi hade karta på Eniro framme samtidigt så jag vet nu exakt var. I ett backkrön som dessutom ligger i en kurva, där var det många olyckstillbud både före och efter olyckan med Johnny. Jan-Eriks morfar var med när olyckan hände, han var ute på byn med sina kompisar när de hörde smällen och de cyklade genast dit. Olyckan fick en notis i Hallandsposten, jag letade upp den på en repig mikrofilm på stadsbiblioteket här i Halmstad. De har inga möjligheter att kopiera på stadsbibblan, men kanske Hallandspostens arkiv har. Det vore nåt för bloggen!
Jag ska ta och köra ner till Ekebränna och ta en ny bild nu när jag vet exakt var den rätta platsen är.
/ Henrik
Tags: Litteratur, Minnen, Vittnesmål
Senaste kommentarer