I sin memoarbok Brokiga förflutna skriver Johnny Bode apropå begreppet ”dårhus” följande:
Många reagerar inför ordet dårhus och tycker det skulle väl heta sinnessjukhus och till och med nervkliniker. Ja, svarar jag, det skall jag gärna gå med på den dagen då psykiatrin bevisar att den verkligen är en vetenskap och inte som nu ett dåligt surrogat för Fångvårdsstyrelsen, där skillnaden är den, att fångvården i de flesta fall är human, men psykiatrin är intolerant, skrävlande, maktlysten och i de flesta fall rent dum. (s 42f)
Att Bode, som på grundval av psykiatriska undersökningar blev både omyndigförklarad och steriliserad, inte hade mycket övers till psykiatrin är förståeligt. Att han – trots sina många klammerier med lagen – såg desto mera välvilligt på fångvården kan synas märkligare, men skälet kan nog till stor del stavas Svasse Bergqvist.
Svasse Bergqvist. Teckning ur Svenska Dagbladet 1920-08-31.
Jacob Wilhelm Constantin B:son ”Svasse” Bergqvist (1887-1959) var jur kand från Lund, tjänsteman i Fångvårdsstyrelsen och direktörsassistent på Långholmen när Bode kom dit sommaren 1936. Men han var också en kollega från nöjesbranschen: författare till runt 30 revyer och farser samt till en drös kuplettexter. De båda herrarnas umgänge i fängelset blev därför angenämt med pianospel, revyskrivande och mat hämtad från någon av stadens bättre krogar. Ett par år efter fängelsevistelsen publicerade Bode och Bergqvist också en drös gemensamt skrivna slagdängor, däribland ”Den röda pelargonian” (se även slutet av detta inlägg).
I dag är Svasse Bergqvist dock i princip helt okänd och bortglömd utom bland dem som antingen stött på honom i Brokiga förflutna eller som föremål för persiflage (eller diss, som man säger nuförtiden / Red anm.) i Ernst Rolfs kuplett ”Inte gör det mig nåt”. Och något sådant får man ju göra något åt om man är ”kulturhjälte”! Sagt och gjort: under hösten har jag publicerat en artikel i två delar om Svasses bakgrund, liv och gärning (samt brist på eftermäle) i Lunds universitets digitala alumnitidskrift Lundensaren. Som särskilt den andra delen – som rör Svasse Bergqvists mellanhavanden med Bode – torde kunna intressera även Johnny Bode-sällskapets medlemmar postas länkar till de båda artikeldelarna även här:
Som en bonus till sällskapets mer kalenderbitaraktiga medlemmar bjuder jag därtill här på en fullständig översikt över de av Bergqvists och Bodes gemensamma alster som spelades in på skiva under 78-varvarepoken. ”Johnny Bourns” är förstås en pseudonym för Bode.
Den röda pelargonian (J Bode – S Bergqvist)
· Sonora 3415: Johnny Bode. Sven Arefeldts orkester, insp 1938-06-21 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)
· Toni 665: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?
En liten kyss på hand (J Bode – Svasse Bergqvist)
· Sonora 3424: Sven Arefeldts orkester. Sång Johnny Bode, insp1938-07-14 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)
· Toni 664: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?
I kärlekens förtrollande land (Johnny Bode – Svasse Bergqvist)
· Scala 177: Johnny Bode med orkester, insp 1938-08-26
Kosterkärlek (Johnny Bourns – Svasse Bergqvist)
· Scala 155: Olle Johnnys dragspelsorkester med sång av Johnny Bourns, insp 1938-06-15
Kräftvalsen (J Bourns – Svasse Bergqvist)
· Silverton St 3206: Dragspelskvartett med refrängsång [= Bode], insp 1938-06-30 (Bergqvists namn stavat Bergquist på denna utgåva)
· Toni 660: Vagabondorkestern med Johnny Bourns, insp 1938-07-?)
· Sonora [onumrerad provskiva]: Johnny Granholm, insp 1944-09-26 (under den alternativa titeln ”En hamn, en famn, en sjöman”; upphovsmän ej angivna).
På stranden – i solen och sanden (Johnny Bourns – Svasse Bergqvist)
· Scala 155: Olle Johnnys dragspelsorkester med sång av Johnny Bourns, insp 1938-06-15
Som förr om våren (Johnny Bode – Svasse Bergqvist)
· Scala 177: Johnny Bode med orkester, insp 1938-08-26
Vill du möta mig i drömmen (J Bode – Svasse Bergqvist)
· Toni 664: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?
· Sonora 3415: Johnny Bode. Sven Arefeldts orkester, insp 1938-06-21 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)
Man kan notera att Svasse Bergqvists namn genomgående saknas på de utgåvor som Bode själv sjöng in för sitt huvudskivbolag, Sonora. Var detta månne ett försök från Bodes sida att snuva sin medförfattare på upphovsrättspengar?
Arkivarie Tersmeden, Lund
PS: Här kan ni lyssna på de flesta av Bodes och Svasses kompositioner.
Troligare är nog att Bergqvist inte ville skylta utåt med sitt samröre med Bode. Han stod väl,förmodar jag, antecknad hos STIM som textförfattare, så det gick nog inte att blåsa honom på tioöringarna.
Det hade varit en tänkbar förklaring – om det inte hade varit för att Bergqvists namn står tydligt utsatt på de samtida Toni- och Scalautgåvorna.