Idag meddelade Stockholms tingsrätt att de frikänner rapparen och musikern Frej Larsson från åtalet för hot mot tjänsteman efter ”fiskaffären”.
Det är inte första gången Frej Larsson står inför rätta i märkliga sammanhang. Tidigare har han och Simon Gärdenfors åtalats vid Ålands tingsrätt för att ha byggt en kopia av en gayklubb på en tomt tillhörande ryska staten. Den gången lyckades Larsson ducka delgivningen och endast Gärdenfors tvingades till rätten. Även han friades dock.
Åtalet på Åland är ramhandlingen i Frej Larssons självbiografi ”Fifty shades of Frej” som kom ut för en dryg månad sedan. Tillsammans med journalisten Jakob Nilsson berättar han på 188 sidor historien om sitt liv så här långt, från uppväxten med en missbrukande farsa i Ronneby, till Grammisgalor, Guldmicken på P3 Guld och att få beröm av Zlatan i samband med att Larsson framförde den officiella svenska låten på herrfotbolls-EM i fotboll 2016.
På vägen har Frej Larsson dessutom lyckats bli censurerad av Sveriges Radio, få en video borttagen från Youtube efter 40 minuter, polisanmälts för låttexter, retat upp bröderna Herrey och låtit en radiostyrd drönare dingla en svävande pizzaslice över Jimmie Åkessons huvud vid ett torgmöte. Samt tagit knark. Ganska mycket knark.
Inte så förvånande kanske att en sådan artist har Johnny Bode som sin största förebild. Han nämner i och för sig Cornelis Vreeswijk och Eddie Meduza också, men det är Bode som återkommer gång efter annan i boken i otaliga jämförelser med Frej Larssons eget liv.
När Frej Larsson ska försöka undvika att kallas till rättegången på Åland fruktar han att bli ”Johnny Juan Del-given” och när han tänker på vad som ska hända om han blir dömd skriver han ”Jag hade tänkt försvinna från landet om vi blev dömda. Smälta det som hänt. Dricka drinkar och hoppas på Johnny Bode-priset för hur jag ställt till det för mig. Lämna över den regnbågsfärgade stafettpinnen till nån annan ett tag – men åtalet förkastades, vi friades”.
Troligen är Frej Larsson därmed den första kulturprofil som officiellt erkänner att han hoppas på Johnny Bode-priset (inofficiellt har det dock till och med förekommit att personer hört av sig och föreslagit sig själva, en metod som drastiskt minskar chansen att bli vald).
Hans bok är definitivt värd att läsa, inte bara för alla Bode-referenserna utan för att den är underhållande, välskriven och i ett raskt tempo levererar den ena bisarra händelsen efter den andra. Den är också som sagt föredömligt kort.
Frej Larssons mission är att göra musik, göra vad fan han vill och aldrig stanna upp och tveka, utan ha kul, festa och ta knark. Ganska mycket knark.
Johnny skulle sannolikt varit nöjd.
EDIT: Givetvis bör man också påminna om att herr Larsson faktiskt spelat in en cover på Johnny, på sin skiva Livin la vida Larsson. En uppdaterad version av sjömansschlagern Till hemmet, nu passande omdöpt till Till rejvet. Kanske kan man även se det som en påminnelse om varför Frej Larsson byggt sin karriär inom rap och inte inom schlagermusik, men hey, en bra låt är en bra låt.
Tags: Litteratur
Senaste kommentarer