Det har varit en intensiv höst, full av swingerspartyn, internationella succéframträdanden och flykter från polis och ekobrottsmyndighet. Därför har uppdateringarna här på sidan blivit lite oregelbundna.

Men nu blickar vi tillbaka till sommarens glada dagar och minns en lördag i augusti då hattarna var i luften och klackarna i taket.

Festen ägde, som tidigare nämnts, rum på Restaurang Wega på Malmöhus slott. Här dukades ett äkta skånskt smörgåsbord upp, i sann Bock i örtagård-anda. Givetvis kompletterat med skånsk lager, Skåne-brännvin och Piratens besk.

Deltagarna var drygt 50 till antalet, och utgjorde ett tvärsnitt av Sveriges subkulturella elit. Många av dem personer som själva gjort insatser i kampen för Johnny Bodes hågkomst, som till exempel Kalle Lind och Mattias Enn.

Eftersom den subventionerade festen ägde rum på frånvarande medlemmars bekostnad var stämningen mycket god.

Som man kunde förvänta sig var snapsvisorna snart igång, när den ene skönsångaren efter den andre tog ton, bland dem estradörer som Fredrik Tersmeden, Christina Meehan-Lång och Hasse Nilsson. Den sistnämnde medaljör i snapsvise-SM och författare till över 300 egna alster.

Ätandet och drickandet interfolierades också med flera tal. De flesta glada, men tyvärr också det tidigare nämnda mycket dystra budet om Grosshandlare Lindbergs bortgång, som följdes av en tyst minut.

Nåväl. Så småningom var tallrikarna tomma och magarna (och deltagarna) fulla. Nu började det bli dags att lura av folk pengar. Ett första steg togs av den unge och framstående konstnären Loke Berg, som auktionerade ut en tavla med kärt motiv.

En hetsig budgivning tog fart, men till sist kunde en stolt Hans Gustafsson avtåga med det åtrådda objektet under armen, medan herr Berg glatt stoppade 1 300 kronor (eller om det möjligen var östtyska mark) i plånboken.

Därpå: dags för musik. Juan Delgadas Salongsorkester intog scenen och hade publiken helt i sin hand från första takt. Allsången var ett faktum när skabrösa schlagers fyllde luften, och fick såväl krogpersonal som festdeltagare att emellanåt kippa efter luft med tårade ögon.

I slutet av framförandet fick ordförande Görfelt feeling och sabrerade en flaska cava med en förskärare, eftersom han slarvigt nog lämnat sabeln hemma.

Musikunderhållningen var naturligtvis inte slut med detta. Två stjärn-DJ:s, Stupor Schwärze och Mats Rehle, båda med bakgrund i Malmös 78-varvssällskap, hade flugits in från franska rivieran (Nizza) och underhöll med en kavalkad av klassiska svenska vax under hela kvällen. Sällan har man sett en berusad folkmassa bli så uppspelt av melodier som ”Köp inte en zebra” eller ”Aclutti busch boosch bumpa Albertina”.

Från den här punkten blev dekadensen alltmer vildsint. Vi låter bilderna tala för sig själva.

Det sista tydliga minnet är att stämningen blev hotfull när lamporna tänts, musiken tystnat och våra DJ:s ville ha betalt.

Skärmytslingen kunde dock avblåsas med hjälp av några kvarlämnade plånböcker och lokalen utrymdes en stund efter midnatt.

Efterspel: Dagen därpå fick ordförande Görfelt återvända för att hämta kvarglömda pinaler – en spatserkäpp, en vit scarf och ett par vita handskar. Kanske det mest värdiga vrakgodset någonsin. Lämpligt nog tillhörde också allting honom själv.

Summa summarum, ett mycket väl genomfört jubileum. Nu siktar vi mot nya höjder av uselhet. Närmast på årsmötet i Göteborg den 5 januari 2020!