Ett sällskap på nio JBS-medlemmar (eller rättare sagt, åtta medlemmar och en inte allt för begeistrad sympatisör) tog färjan till Brännö för att se Mattias Enn och Lasse Dahlquist-sångarna framträda på värdshuset. Framträdandet var helt till vår belåtenhet, det enda man kunde invända emot var att det kunde ha varit längre. Trots cirka 45 graders värme i lokalen uppträdde den store estradören i oklanderlig vit smoking med tillhörande halmhatt. Ett föredöme!
Även maten och drycken förnöjde, inte minst de Lasse Dahlquist-bakelser som många tog in till kaffet. Också värdshusets egen Brännöl satt som en smäck.
När mat, öl, kaffe och framträdande var slut flyttade vi till uteserveringen för en pipa rök. Där stötte vi på en tionde JBS-medlem, bosatt på Brännö. Han representerade sällskapet på helt rätt sätt, faktiskt betydligt bättre än oss övriga. Ett nöje att träffas, René!
En diskussion med Lasse Dahlquist-sällskapets medlemmar avslöjade att anledningen till deras enorma förmögenhet är att Lasses son Bob (ja, faktiskt!) testamenterat samtliga musikrättigheter till sällskapet. Alltså exakt samma sak som Johnny Bode-Delgada gjorde till Johnny Bode-Delgadastiftelsen. Hade han bara haft lite mer framförhållning kunde han ju testamenterat dem till det sällskap som skulle bildas 26 år efter hans död. Å andra sidan är det ju rätt skönt att bara ha en begränsad mängd pengar att försnilla. Bollar man med större summor måste man ju blanda in riktiga revisorer och dylika obehagliga personer.
Hursomhelst, efter att vi återvänt till fastlandet avslutade de delar av styrelsen som inte var tvungna att ta tåget till Halmstad med en grillfest hos fruarna Fyhr i Utby. Även estradör Enn deltog innan han satte kurs hem mot Stockholm. Det var mycket trevligt, och under middagen föddes också idén om ett höstligt Enn-framträdande på retrokaféet i Utby, i samarbete med JBS. Den som lever får se.
Foton: Henrik Påhle
Senaste kommentarer