Johnny Bode-sällskapet är en opolitisk förening och, som det står i stadgarna: ”toleransnivån för opassande uppträdande är naturligtvis hög”.

Med detta sagt vill vi i styrelsen dock undanbe oss människor som torgför rasistiska, främlingsfientliga eller fascistiska idéer. Vissa personer verkar tro att eftersom Johnny Bode (bland mycket annat dumt) under en period beblandade sig med nazister, så skulle det finnas någon sorts sympatier för denna sorts idéer inom JBS.

Inget kunde vara mer fel.

För oss är det viktigt att alla som är intresserade av att gå med i sällskapet ska känna sig välkomna. Vare sig man är hetero- eller homosexuell, inföding eller invandrare, moderat eller anarkist. Vi har en väldigt hög toleranströskel för allt – utom för intolerans.

Det betyder inte att vi frågar någon som vill vara med om deras politiska åskådning. Tvärtom. Vi tycker inte att politik har i Johnny Bode-sällskapet att göra. Så har du bruna åsikter men ändå vill vara med – håll dem för dig själv.

Vi behöver inte heller ”reklam” på högerextrema forum, den eller de som sysslar med det kan vänligen sluta.

För övrigt är det ganska absurt att vissa högerextremister verkar se en person som Johnny Bode som någon sorts meningsfrände.

Bodes pronazistiska engagemang under kriget blev en superflopp och det enda han lyckades åstadkomma med sin Norgevistelse var att förarga och genera tyskar och quislingar samt förstöra sin egen svenska karriär. Äventyret slutade som bekant med att han greps av nazisterna, placerades i det ökända Grini-fängelset och utvisades. På sin ålders höst sa Johnny Bode att engagemanget för nazismen var det enda i hela sitt liv som han verkligen ångrade.

Senare under livet bekände han sig till diverse politiska läror, allt eftersom vad som passade för stunden. Att viss rasism blandades in bland den massiva sexismen på ”Bordellmammas visor” kan knappast ses som något annat än ren provokation. Johnny Bode drack med vem som helst som ville betala och betedde sig, vad det verkar, lika illa mot alla. Han var knappast någon rasist.

På tisdag 24 april begår Johnny Bode-sällskapet en liten våraktivitet. Vi styr kosan mot fartyget S/S Marieholm som ligger förtöjd invid Göteborgsoperan. Där huserar numera anrika restaurang Jazzå, och varannan tisdag är båten också skådeplats för Göteborgs bästa klubb: Musikdirektör Bengtssons stenkaks-lounge.

Här kan man njuta av god öl och mat medan den musikaliske mångsysslaren Lucas Stark spelar guldkorn från 20-, 30-, 40- och 50-talet. Varje gång framträder även en hemlig gäst live och dessutom brukar det bjudas på fasta inslag som till exempel ”kvällens Snoddas”.

Lyssna på ett reportage om denna eminenta klubb här eller läs på Lucas Starks egen sida här.

Det är ingen förhandsanmälan till kvällen utan det är bara att dyka upp och hoppas att man får en sittplats. Därför rekommenderar vi också att man kommer tidigt, förslagsvis redan vid sju när klubben börjar.

Skepp ohoj!

– Hade vi missat det här, så hade vi ångrat det resten av våra liv! (Äldre par som hade åkt ända från Kalmar).

Ja, superlativerna bara haglade efter det musikaliska hyllningsprogrammet till Johnny Bode som Bo Fureby och pianisten Sören Petterson bjöd på i tisdags kväll. Och publiken – ett 40-tal – fick sjunga med i melodier som ”Bättre och bättre dag för dag” och ”Den gamla spinnrocken”.

Med i bagaget från Nossebro hade Bo Fureby inte bara sångröst och berättarförmåga utan även kläder och rekvisita. ”Zeppelinvalsen” illustrerades med hjälm och flygarglasögon, ”Timmerflottar-Sixten” med vegamössa och snusnäsduk – och så förstås ”Herre i frack”.

Ehuru part i målet tror jag att hyllningsprogrammet skulle ha glatt Johnny Bode! Han var ganska kerublik redan under sin livstid och det är inte svårt att föreställa sig hur han satt på ett moln, tittade ner och log belåtet åt det han fick höra och se den här kvällen…

Utställningen ”Johnny Bode 100 år” visas i Västerviks musikbibliotek & visarkiv t o m 21 april. Förhoppningsvis förmedlar den en helare och lite annan bild av Johnny Bode. Han hann ju med att göra så oerhört mycket mer än bara ”Bordellmammas visor”.

Text & bild: Marcus Brännström

Dessutom: Radio!