Efter fördröjning är vi glada att kunna meddela att Johnny Bode-priset 2018 kommer att skickas till vinnaren i morgon och därefter offentliggöras i mitten av veckan.
Eftersom ni nu antagligen blir närmast vansinniga av förväntan så publicerar vi ytterligare en rafflande ögonvittnesskildring av Johnny Bodes framfart, även denna från Skåne. Bon apetit!
Strax före jul stod jag och köade till sillen vid ett dignande julbord här i Lund. Bakom mig stod en herre som uppenbarligen både visste vem jag var och att jag var involverad i Johnny Bode-sällskapet, ty han började glatt delge mig sin egen personliga erfarenhet av vår vän Johnny.
Dessvärre stod jag vid tillfället med tallrik och bestick snarare än papper och penna i hand, och kunde alltså inte direkt nedteckna vad jag fick höra. Jag tror mig dock så här i efterskott någorlunda ha lyckats att nedan rekonstruera vad jag fick mig berättat. Vad som däremot tyvärr saknas är min sagesmans – ögonvittnets – namn, vilket jag dumt nog missade att fråga efter.
Nåväl. I Malmö fanns det tydligen fordom en sjöman som tydligen även var en duktig räknekarl, och därför vid sidan av sina marina sysslor också tjänade några extrahackor genom att bland annat hjälpa folk att deklarera (ett på den tiden i regel mer komplicerat hantverk än i dag).
En av dem som nyttjade hans tjänster var min sagesman. Vid ett tillfälle då han var där med sina blanketter dök så Johnny Bode upp. Han ville dock inte ha deklarationshjälp (lämnade Bode månne någonsin in en korrekt deklaration i sitt liv?) utan utnyttja ytterligare en av sjömannens sidosysslor: privat ölimport från Danmark. Varorna var uppenbarligen beställda sedan tidigare, ty en back stod redan och väntade på Johnny. I stället för att bara ta sina våtvaror och gå så började Bode dock direkt korka upp. Och därefter förtärde han i en imponerande hastighet – halva backen!
Uppenbarligen gick Johnny vid denna tid som barn i huset hemma hos sjömannen i fråga. Detta fick dock ett brått slut när den senare fått sin nästa telefonräkning. Det visade sig nämligen då att Johnny flitigt lånat värdens telefonapparat, och det inte minst för långa och dyra utlandssamtal.
Om jag minns rätt uppgav min sagesman att räkningen stannade på 35.000 – och det någon gång på 1970-talet!
Förmedlat av sällskapets ”kulturhjälte” i Lund, Fredrik Tersmeden
PS. Du har väl inte missat alla andra Möten med Bode? Läs dem här, här, här, här, här, här och här. För att inte tala om här.
Senaste kommentarer