Archive for januari, 2018

2018 års Johnny Bode-pris till Manuel Knight

januari 31st, 2018 by Gustaf

Johnny Bode-sällskapet ger 2018 års Johnny Bode-pris till stjärnföreläsaren och sommarprataren Manuel Knight, för att han i årtionden byggt sin karriär på en påhittad historia. På vägen har han dragit ner brallorna på storföretag, myndigheter, riksdagspartier och Sveriges samlade journalistkår.

Priset delas ut till en kulturpersonlighet eller annan offentlig person som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.

Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Manuel Knights del rör det sig om 9 466 kronor och 50 öre som sällskapet åt och drack gott för på Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg under sitt årsmöte den 5 januari. Kvittona har bifogats diplomet som vi skickat till Knight. Dessutom skänker vi honom ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på.

Presentation av vinnaren:

Manuel Knight är en svensk föreläsare, konsult och inspiratör född i Atlanta USA, 1964.

Knight har byggt sin karriär på att berätta om sin spektakulära bakgrund. Från en uppväxt i ett fattigt ghetto till medaljdekorerad elitsoldat som deltagit i tre krig, blivit sårad, befriat gisslan och själv varit krigsfånge. Dessutom psykolog och världsmästare i karate och/eller kickboxning.

Sedan han flyttat till Sverige 1993 började Manuel Knight föreläsa om sina erfarenheter för ungdomar. Sedan dess har han avancerat till att tala för storföretag, kommuner och landsting, ett flertal riksdagspartier och myndigheter som Polisen, Domstolsverket och Försvarsmakten. Hans budskap bygger på det han kallar corn philosophy, sammanfattat i meningen ”om du vill ha majs, plantera majs”.

2015 omsatte Knights båda bolag närmare 11 miljoner kronor och gjorde en vinst på 1,5 miljon. Han har fått John Hron-stipendiet 1999 och Stora Talarpriset 2011.

Sedan slutet av 1990-talet har Manuel Knight även förekommit i hundratals intervjuer i svensk media. Han har berättat sin historia som Sommarpratare i Sveriges Radio, som gäst hos Stina Dabrowski, Ulf Elfving och i Morgonpasset i P3, och har intervjuats av tidningar som Aftonbladet och Göteborgs-Posten. Ingen journalist har kollat om hans meriter varit sanna.

Med start 2015 började en hemsida bedriva kampanj mot Manuel Knight och hävda att han var en bedragare. 2017 kunde Oscar Sonn Lindell visa i ett reportage i Magasinet Filter att det stämde. Nästan inget av det Manuel Knight byggt sin karriär på är verkligt.

Han har inte varit i Special Forces, inte fått Purple Heart-medaljen, inte deltagit i USA:s krig i Grenada och Panama, inte suttit krigsfånge, blivit sårad eller befriat gisslan. Han var visserligen soldat i kriget mot Irak 1991 men lämnade aldrig basen i Saudiarabien.

Inte heller är Michael Knight psykolog, även om han säger till Oscar Sonn Lindell att han ”var på olika öppna kurser” om psykologi på helgerna när han var stationerad i Västtyskland på 1980-talet. Det är också under den perioden han ska ha blivit världsmästare i karate. I den svenska kampsportsvärlden verkar ingen ha hört talas om Manuel Knight, men till Sonn Lindell säger han att han har pokalerna kvar. Dock står de i pannrummet, så han kan inte visa dem. ”Det verkar omöjligt för Manuel Knight att sluta slira på sanningen” konstaterar Oscar Sonn Lindell.

Efter Filters reportage avbokade Kommunförbundet i Skåne Manuel Knight som talare på sin Välfärdskonferens. Sveriges Radio har plockat bort intervjuer med honom på sin hemsida och lagt in disclaimers i texter om honom. Vd Cilla Benkö fick göra avbön i P1:s Medierna.

Manuel Knight själv och de talarförmedlingar som är agenter åt honom har reagerat genom att redigera sina presentationer. Numera handlar Knights föreläsningar om hans väg från ghettot till att bli en framgångsrik föreläsare.

Juryns motivering:
2017 har varit ett år fullt av exponerade svenska kulturkändisar. I de flesta fallen har det handlat om beklämmande historier om sexuella övergrepp och härskartekniker. Ingen finess, ingen esprit, mycket lite gott humör.

Manuel Knight är däremot en underhållare och entusiast. Han verkar leva efter Fritiof Nilsson Piratens motto ”Det finns ingenting som inte hänt, men mycket som inte berättats”. Han har inte skadat någon, men glatt låtit myndigheter och företag fylla hans fickor för att lyssna på rövarhistorier. Sedan har han skrattat hela vägen till banken.

Johnny Bode-sällskapet är imponerat och önskar Manuel Knight all lycka till i framtiden. Utan tvekan har 2017 varit ett avbräcksår i karriären. Men om inte Knight var en begåvad och karismatisk talare med stor berättarglädje hade han inte kommit så här långt. Han kommer snart tillbaka.

Om det är något som avslöjandet om Manuel Knight visar så är det att nästan ingen bryr sig i fall en bra historia är sann eller inte. Det är en princip Johnny Bode-sällskapet ställer sig helhjärtat bakom.

Tack för festen, Manuel!

PS: Detta är sjätte året som Johnny Bode-priset delas ut. Läs mer om priset och tidigare vinnare här.

 

 

Möte med Bode VI

januari 28th, 2018 by Gustaf

Efter fördröjning är vi glada att kunna meddela att Johnny Bode-priset 2018 kommer att skickas till vinnaren i morgon och därefter offentliggöras i mitten av veckan.

Eftersom ni nu antagligen blir närmast vansinniga av förväntan så publicerar vi ytterligare en rafflande ögonvittnesskildring av Johnny Bodes framfart, även denna från Skåne. Bon apetit!

Strax före jul stod jag och köade till sillen vid ett dignande julbord här i Lund. Bakom mig stod en herre som uppenbarligen både visste vem jag var och att jag var involverad i Johnny Bode-sällskapet, ty han började glatt delge mig sin egen personliga erfarenhet av vår vän Johnny.

Dessvärre stod jag vid tillfället med tallrik och bestick snarare än papper och penna i hand, och kunde alltså inte direkt nedteckna vad jag fick höra. Jag tror mig dock så här i efterskott någorlunda ha lyckats att nedan rekonstruera vad jag fick mig berättat. Vad som däremot tyvärr saknas är min sagesmans – ögonvittnets – namn, vilket jag dumt nog missade att fråga efter.

Nåväl. I Malmö fanns det tydligen fordom en sjöman som tydligen även var en duktig räknekarl, och därför vid sidan av sina marina sysslor också tjänade några extrahackor genom att bland annat hjälpa folk att deklarera (ett på den tiden i regel mer komplicerat hantverk än i dag).

En av dem som nyttjade hans tjänster var min sagesman. Vid ett tillfälle då han var där med sina blanketter dök så Johnny Bode upp. Han ville dock inte ha deklarationshjälp (lämnade Bode månne någonsin in en korrekt deklaration i sitt liv?) utan utnyttja ytterligare en av sjömannens sidosysslor: privat ölimport från Danmark. Varorna var uppenbarligen beställda sedan tidigare, ty en back stod redan och väntade på Johnny. I stället för att bara ta sina våtvaror och gå så började Bode dock direkt korka upp. Och därefter förtärde han i en imponerande hastighet – halva backen!

Uppenbarligen gick Johnny vid denna tid som barn i huset hemma hos sjömannen i fråga. Detta fick dock ett brått slut när den senare fått sin nästa telefonräkning. Det visade sig nämligen då att Johnny flitigt lånat värdens telefonapparat, och det inte minst för långa och dyra utlandssamtal.

Om jag minns rätt uppgav min sagesman att räkningen stannade på 35.000 – och det någon gång på 1970-talet!

Förmedlat av sällskapets ”kulturhjälte” i Lund, Fredrik Tersmeden

PS. Du har väl inte missat alla andra Möten med Bode? Läs dem här, här, här, här, här, här och här. För att inte tala om här.

Johnny Bode-priset fördröjt

januari 14th, 2018 by Gustaf

På årsmötet förra veckan presenterades vem som kommer att få Johnny Bode-priset 2018. Dock har resultatet inte offentliggjorts än, och där ute går en hel värld i andäktig spänning. Många potentiella kandidater hoppas säkert att just de är utvalda.

Dock måste vi be er alla att vänta lite till. Av olika organisatoriska skäl (som inte har någonting med själva vinnaren att göra utan mer med skatteplanering, utlämningsavtal etc.) kommer det att dröja 1-2 veckor till innan vi kan tillkännage vinnaren. Det hjälper alltså inte att ni skickar mail, skriver på sociala medier eller postar brev med utklippta bokstäver till oss. Vår tystnad tiger som muren.

 

Möte med Bode V

januari 14th, 2018 by Gustaf

På Johnny Bode-sällskapets årsmöte förra veckan framträdde Erik Backlund och vittnade med följande historia om sitt möte med den päronformade legenden. Det är alltid roligt att höra berättelser från folk som verkligen träffat Johny, det är inte utan att man ibland får en känsla av att han aldrig existerat mer än i någon fylltratts bisarra fantasi. Läs och förundras.

MITT KORTA MÖTE MED JOHNNY BODE

Jag träffade Johnny Bode 1968, eller möjligen våren 69. Då var jag 21 år och jobbade som vikarierande skötare på Malmö Östra Sjukhus, MÖS, ett klassiskt mentalsjukhus som det fanns många av på den tiden.

Dom här sjukhusen skrek efter arbetskraft, hade aldrig tillräckligt med personal, och det var vanligt att unga människor tog jobb där och stannade en kortare eller längre tid. Jag jobbade där i ca 1,5 år och trivdes mycket bra, men det är en annan historia.

En morgon på intagningsavdelningen fick vi reda på att en man ”med akuta alkoholbesvär” hade kommit in under natten. Han jobbade som ”någon sorts musiker”. Det var i princip allt vi vikarierande personal fick reda på.

Eftersom jag själv sedan 5 år tillbaka försökte livnära mig som dansbandsmusiker,tyckte jag att det lät spännande och tänkte att jag skulle försöka lära känna den här mannen. Vid den här tidpunkten hade jag inte hört talas om vare sig Johnny Bode eller Bordellmammans visor. Han var helt okänd för mig. Det var först flera år senare som jag hörde Bordellmammans visor och begrep att kompositören var den mannen som jag hade mött på MÖS flera år tidigare!

Att bli intagen på grund av ”akuta alkoholbesvär” var väldigt vanligt. Oftast stannade man bara 1-2 veckor. Man fick sova ut, fick lagad mat, och framför allt ingen alkohol. Sen var man ”fit for fight” igen. Min minnesbild är att han var intagen i ca en vecka.

Jonny Bode var kort och jättetjock, han var nästan rund som en badboll, och hade ett mycket härjat utseende. Helt naturligt med tanke på ett långdraget supande. Jag presenterade mig och sa ”Jag hörde att du var musiker. Vad roligt! Det är jag också, jag spelar i ett dansband!” Han tittade misstänksamt på mig, men bekräftade att ”Jodå, jag är musiker”. Sen sa han inte så mycket mer den första dagen, men allteftersom veckan gick så blev han mer meddelsam.

Han berättade om sin musik, dock inte ett ord om vare sig sin porrkarriär eller andra skandaler. Han berättade varför han hade blivit intagen. Han hade komponerat en hyllningsmarsch till Drottning Margerethe av Danmark (eller om hon var kronprinsessa vid den tidpunkten). Sedan hade han sökt audiens hos det danska kungahuset för att presentera sin komposition, och FÅTT audiens!

När han sedan kom till Amalienborg och skulle hälsa på Drottningen så såg han att det stod ett piano i rummet. Då hade han utan vidare åthävor gått fram till pianot, satt sig ner och börjat bre ut sina noter för att spela sin hyllningsmarsch. Då hade han blivit utslängd. Det hade tagit honom så hårt att han hade börjat dricka okontrollerat. Långt senare begrep jag att det naturligtvis var en rövarhistoria, men när han berättade den så svalde jag den med hull och hår.

Under de sista dagarna han var intagen så gav han mig en ”ny skiva som jag precis har spelat in”. Det var ”Vi är inte som andra”. Jag gick hem och spelade skivan och jag tyckte den var så bra! Både musiken och texten. 1968 talade man inte högt om homosexualitet, jag hade aldrig hört någon musik som behandlade ämnet, och så hör jag denna fantastiskt fina text. Han steg i min aktning.

Det var min korta bekantskap med Jonny Bode. Historien är i princip slut här, men det finns faktiskt en liten fortsättning:

I början av 80-talet jobbade jag mycket som trubadur. Jag skulle göra ett program med Ulf Peder Olrog visor. Då besökte jag Svenskt Visarkiv i Stockholm. Det var Ulf Peder Olrog som på sin tid grundade Svenskt Visarkiv, och efter honom så blev hans son chef där. Jag skulle alltså tala med Olrogs son om pappans visor (jag minns inte hans namn), men jag hade även med mig Bodes skiva ”Vi är inte som andra”. Jag visade skivan för personalen, ”känner ni till den här?” Dom skrattade ”Det är klart vi känner till Johnny Bode och Bordellmammans visor. Han är ju dödskallemärkt.” ”Ja ja, men har ni hört DENNA sången?” undrade jag. Det hade dom inte. Dom spelade skivan och blev helt förstummade. Dom vägrade nästan att tro på att författaren till Bordellmammans visor kunde skriva en sådan högklassig text.

Ja, det var det hela…

Erik Backlund

Läs om fler möten med den korpulente kompositören här, här, här, här och här. Också här, där Rickard Herrström berättar om hur han träffade Johnny Bode under liknande former som Erik Backlund. Johnny var ju en ganska frekvent besökare på Östra Sjukhuset och liknande institutioner, speciellt under sina sista decennier.

PS: Höll på att glömma den bästa historien av alla, utanför Ingmar Norléns böcker. Nämligen poeten Jacques Werups makalösa skildring. Läs den här.