”JOHNNY! Persona non grata”

november 30th, 2016 by Gustaf

Johnny Bode-sällskapet blev för en tid sedan kontaktad av Kristina Lindström, som i sin tur satte oss i förbindelse med den 80-årige amerikanske regissören, röstskådespelaren och filmarbetaren Norman B. Schwartz, bosatt i Madrid.

Norman Schwartz har skrivit pjäsen JOHNNY! Persona non grata, en tvåaktare om Johnny Bodes liv. Något oväntat kanske, eftersom Johnny trots allt är en relativt obskyr person även i sitt hemland.

Det visar sig att Schwartz först upptäckte Johnny Bode när han hörde hans insjungning av Stjärnehär, en svensk version av Close Your Eyes av Bernice Petkere, utgiven i original 1933. Berco (pseudonym för Berndt Carlberg) skrev en svensk text till revyn Razzia som Johnny sjöng in året efter, 1934.

Så här skriver Norman Schwartz:

The poet Phillip Larkin once wrote, ironically, that the world thinks that sexual intercourse was discovered in the UK in 1963. About that time, in Positano on the Amalfi coast, I met Birgitta Stenberg, and, after listening to stories of her and her friend’s life in Stockholm, realized that some of your fellow countrymen & women were far far ahead of that. 
A year or so ago I came upon the recording of Stjärnehär on YouTube, and began reading about Johnny’s life and times in the 1920s and 30s on the internet. He was far ahead of everybody!
 
“JOHNNY! Persona Non Grata,” a play in two acts, is an invention based on that outrageous life. I call my play “a theme and variations,” because it makes no claim being absolutely historically accurate, although much what Johnny tells us, stranger than fiction, is, as you know, absolutely true. I wrote in English. Kristina Lindström has done a wonderful translation.
 
The first act is set in Stockholm on the day the European war ended in 1945. Johnny, almost thirty years old, ostracized by the artistic community and without a friend, but hoping that someone will visit him, reminisces about the glories of his past life. Waiting, he sings many of his old songs. No one comes.
 
The second act takes place in Malmo at Christmastime in 1968, almost twenty-five years later. Johnny, alone again, now age fifty-six, has just released Bordellmammas visor and thinks he may soon be rich and famous again. At the end of the play, he finally manages to convince an old female friend from his glory days to join him in his celebration; together they sing songs from that album.
 
The play could be done as a drama without the songs Johnny wrote and sung, but hopefully, it will be done with them if I can find the right performer.

Det ska bli mycket spännande att se hur detta utvecklar sig. Vi hoppas att Norman Schwartz lyckas hitta både en lämplig huvudrollsinnehavare och teater för att sätta upp sin pjäs. Johnny Bode-sällskapet kommer givetvis att rapportera i så fall!

Jacques, Johnny & Jimi

november 13th, 2016 by Gustaf

På lördag den 12 november kom det tråkiga beskedet att författaren, musikern, sångaren och poeten Jacques Werup har avlidit.

Jacques Werup (1945-2016). Foto: Adam Haglund

Jacques Werup (1945-2016).
Foto: Adam Haglund/Wikipedia

Malmösonen Werup gav ut över 40 böcker. Däribland  sina memoarer i två volymer: Levande tillsammans (2006) och Medan jag levde (2011). I den andra boken berättar han om ett häpnadsväckande möte 1967. Utan att spoliera läsupplevelsen alltför mycket kan vi berätta att det utöver en halvnaken Johnny Bode, omfattar en stupfull jazzklarinettist, en individ kallad Blöffe och – en ung Jimi Hendrix!

Tyvärr blev det aldrig av att någon från Johnny Bode-sällskapet hann prata med Jacques Werup om detta, men hans skildring talar i allra högsta grad för sig själv.

Och eftersom jag i ett offentligt sammanhang, dvs i Kalle Linds podcast Snedtänkt (det mest delade avsnittet av podden hittills, till och med) satt frågetecken runt att en sång från Bordellmammas visor (1968) skulle ha framförts ett år tidigare, vill jag passa på att ta ett steg tillbaka på den åsikten. Att Rondex gav Bode uppdraget att göra LP:n berodde ju på att han redan framfört åtminstone åtminstone en av sångerna live. Vad säger att han inte hade skrivit flera av dem redan tidigare? Tvärtom finns det ju nu ett vittnesmål om detta.

Läs kapitlet här

Medan jag levde kan beställas från Adlibris eller som e-bok direkt från förlaget.

 

Johnny Bode-stipendiet till Elin-Louise Ahlberg

november 10th, 2016 by Gustaf

 

skarmavbild-2016-11-10-kl-22-32-55Vi skrev om detta på Facebook för ett tag sen, men det ska så klart stå här också. Årets upplaga av Johnny Bode-Delgadas stipendium, instiftat av honom själv, har tilldelats Elin-Louise Ahlberg. Stort grattis!

Läs mer om stipendiet och om Johnny Bode-priset (som alltså är ett annat pris) här.

Bom success i Malmö stad!

oktober 31st, 2016 by Gustaf

Så här drygt två veckor efteråt är det hög tid för en liten bildkavalkad från Johnny Bode-sällskapets höstmöte och efterföljande fest. Det blev en utmärkt helkväll. Lite som en småskalig version av stenuppsättnings-jippot 2013, kanske inte med samma historiska dignitet, men likafullt mycket trivsamt.gustaf-och-jocke

Två herrar i smokingskjorta värmer upp på förfesten. Ordförande G. Görfelt (t v) kör den klassiska outfiten rökrock och fez, medan J. Boberg (t h) har anammat Johnny Bodes rättegångsklädsel från 1962, dvs midnattsblå smoking, gymnastikskor och svarta goggles. En klädkod som går hem praktiskt taget överallt. (Extremt oklart varför den här bilden är upp och ner i vissa webbläsare, men inte i andra. Antagligen för att den är så oerhört crazy. Men klicka på den så blir den iaf rättvänd)

fregattenMötesdeltagare i Fregattens härligt brunmurriga miljöer, redan något suddiga så här tidigt på kvällen. Fr v Yacin Ameur, Henrik Påhle, Erik Alexandersson, Fredrik Tersmeden och Mikael Falk.

adrian-och-johannaKänslan för stil och klass var generellt sett mycket hög bland deltagarna denna kväll. Här Adrian Nilsson och Johanna Jerlehag

jan-och-rickardRickard Herrström och Jan Enebrink. Rickard arbetade som mentalskötare på Östra Sjukhuset i Malmö 1970 och träffade Johnny Bode som då hade en av sina maniska perioder och var intagen på ”Stormavdelningen”. Johnny höll hov i dagrummet, var oerhört dominant och också mycket kolerisk. På sitt rum hade han en packe med Bordellmammas visor-LP:s som han använde för att köpa tjänster av medpatienter och personal. Rickard fick en när han köpte cigaretter åt Bode, men har tyvärr förlorat skivan sedan dess.

Mona-och-stupor-2Festen förflyttade sig så småningom till en skum och ohemult varm lokal där grammofonerna gick varma och Johnny Bodes stämma ljöd i timtal på ett sätt som inte inträffar alltför ofta i publika sammanhang numera. Måna Rezaijoff och Stupor Schwärze stod för dj:ande, men många av skivorna hade olika JBS-medlemmar tagit med sig.

henrik-och-fredrik-2Henrik Påhle och Fredrik Tersmeden tolkade Johnny Bode på ett mycket förtjänstfullt sätt i En röd liten stuga i en grön liten skog och En herre i frack. Henrik gjorde även senare en underbart bisarr karaokeversion av Vackra Viran, där han till plastigt umpa-bumpa-komp iklädde sig rollen som teologie doktor och porrboksförfattare Per Meurling och piskade imaginära 16-åriga skolflickor med sin livrem.

  bengt-och-bosseEn annan rolltolkning genomfördes av dokumentärmakare Bo Sjökvist som framträdde som Johnny Bode, då han i sin psykos trodde sig vara den gamla adelsfröken Florence Stephens av Huseby. Ackompanjerad av Matti Ollikainen från Franska Trion sjöng Sjökvist/Bode/Stephens gay-eposet Vi två, vi är inte som de andra. Bengt Löfgren filmade insatsen som ska användas som illustration i den kommande dokumentärfilmen om Johnny Bodes liv, med arbetsnamnet Ingen tid för kärlek. Filmen beräknas ha premiär i början av 2017.

Under kvällen såldes merchandize för flera tusen kronor, ölen flödade och pipor, cigaretter och cigarrer bolmade så det stod härliga till. Nya medlemmar anslöt sig till sällskapet och Henrik Påhle deklarerade att karaoke till specialinspelade komp kommer att bli ett inslag på årsmötet. (Sista anmälningsdag med önskemål om vad man vill framföra är 1 december). På det hela taget mycket trevligt alltihop. Tack så mycket Malmö, vi ses igen!

Väl mött på Fregatten!

oktober 8th, 2016 by Gustaf

fregatten

Lokalen för nästa lördags möte i Malmö är nu bestämd. Det blir Fregatten på Föreningsgatan 87c som får äran att stå värd för Johnny Bode-sällskapets höstmöte 2016.

Mötet börjar kl 18.00. Vill du vara med, skicka gärna ett mail till info (at) johnnybode.com och berätta att du kommer. Då blir det lättare för oss att hinna uppdatera vår bordsbokning om det skulle behövas.

Efteråt blir det fest på en trevlig lokal där det förutom förfriskningar bjuds både stenkakemusik, liveframträdanden och allsång till dragspelsmusik med väl valda alster ur Johnny Bodes repertoar. För mer info om detta arrangemang, maila ovan nämnda adress.

Tidsenlig klädsel från 1900-talets mörkaste djup (1920-1975) uppskattas. Ta på din grällaste slips alternativt mest urringade klänning, sätt en röd nejlika i knapphålet och viska ”Vill du älska mig i oktober, lika mycket som i maj?”

Väl mött i Malmö!

Oktoberfest i Malmö!

september 22nd, 2016 by Gustaf

i-barenDet var tre år sedan sist, men nu återvänder Johnny Bode-sällskapet till Mästarens andra hemstad, metropolen i syd, Malmö! Den 15 oktober hålls medlemsmöte på en av stadens bättre(?) krogar under sedvanligt svullande och skroderande. På kvällen blir det sedan fest i en lokal där 30-talsmusik, inomhusrökning och höggradig berusning möts med den respekt och uppskattning dessa företeelser alltid borde röna.

På festen kommer det att bjudas musikunderhållning och även finnas t-shirts, pins, vita handskar och andra oundgängliga ting till försäljning.

Närmare detaljer om exakt tid och lokal kommer senare. Stay tuned!

Inget år utan en bok om Johnny Bode

augusti 29th, 2016 by Gustaf

För att ha varit död i 33 år, så fortsätter allas vår schlagercharmör att hålla sig i rampljuset. Precis som 2014 och 2015 är han nu aktuell i en ny bok. Förra gången var det en kokbok, men den här gången är det kanske en något mer förväntad publikation, nämligen en volym med det talande namnet Svenska svindlare och fuskare skriven av Fredrik Kullberg.

Kullberg intervjuades i TV4:s Nyhetsmorgon förra veckan, och Johnny fick ståta i ett mycket illustert sällskap, med stjärnor som Carmencita Rockefeller och Motala-greven Pertti Ylermi Lindgren. Se själv och njut:

Det hela är extra passande eftersom det i år är 100 år sedan Karl Vesterberg satte in en kontaktannons i Stockholms-Tidningen under signaturen Sol och vår. Ett jubileum värt att uppmärksamma!

För övrigt har det kommit fram nya rön angående bilolyckan i Ekebränna 1939. Se tillägg i  posten nedanför.

”Han skulle vara begravd i Laholm”

juli 19th, 2016 by Gustaf

Göran Roth, född 1929, egenföretagare i rörläggeribranschen, mc-fantast, skribent i tidningen MC-Veteranen, samlare, Halmstadskildrare med mera berättar i sin självbiografi Möte med människor och fordon bland annat om sitt stora intresse för motorcyklar och om sin uppväxt i Halmstads arbetarkvarter på Nyhem under 30- och 40-talen. En berättelse handlar om när den beryktade grammofonsångaren Johnny Bode plötsligt dök upp på gården där han bodde.

En sommardag i mitten av 30-talet kom den finaste bil som någonsin hade haft ärende in på vår gård. Den stannade framför det första huset, nr 11, och blev genast omringad av oss ungar. Krom och lack glänste i solen och den röda nummerplåten visade att detta inte var vem som helst som kom. Ut steg en man i 25-årsåldern, han var stiligt klädd, säkert lika fin som kungen. Men kungen var det inte för han var äldre, det hade vi sett på bild i tidningen. Mannen hade en ljus hatt, vit skjorta med vacker slips och en mörk kavaj med ljusa byxor. Hans svarta skor doldes nästan av något grått tyg (damasker). Mannen tittade sig runt om på oss barn och ett litet leende lyste upp hans ansikte. Hans blick stannade vid Valter Aronsson, en bildskön yngling som bodde i vårt hus. Mannen stack ned handen i sin högra byxficka och kom upp med en mängd silverpengar. Han plockade ut en hel enkrona som han räckte till Valter. ”Du får den här, säger den fina herren på stockholmska, du ska se till att ingen skadar min bil”. Sedan försvann han raskt in i huset.

Den okände mannen hade kommit för att uppvakta en grannflicka i huset, och vi barn var förstummade av den elegans och det självförtroende som mannen ingav. Bara detta att han stack ned handen i byxfickan för att strax komma upp med silverpengar med råge. Och bilen då! En alldeles ny bil som blänkte i solen och i bakrutan var det t.o.m en rullgardin av äkta tyg med vacker tofs i snöret. Tänka sig rullgardin av äkta tyg i en bil, när våra lägenheter inte hade råd med detta. Tidningar och gråpapper fick hängas upp för fönsterna när kvinnor och flickor klädde av sig för natten – fönstertittning var populärt bland yngre män där de stod i mörkret utanför.

Nyfikna kvinnor började samlas på avstånd i små grupper – ansiktena var vända mot bilen och det diskuterades säkert vad en sådan fin bil gjorde på vår gård. Den uppvaktande kavaljeren och grannens flicka kom ut och körde från vår gård. Identiteten på den fine herrn blev fastställd efter några dagar, det var artisten, grammofonsångaren och författaren Johnny Bode. Han återkom nästan varje kväll, med byxfickan full av silverpengar och en krona till Valter för att vakta bilen. Men en dag kom han inte mer och ryktet gick på gården att han hade omkommit i en bilolycka. Han skulle vara begravd på kyrkogården i Laholm.

50 år senare står det en liten notis i tidningen att Johnny Bode var död i Malmö. En bok blev skriven om hans liv och det gick där att läsa varför han blev borta från vår gård. Den fina bilen var köpt på växel i en annans namn. Johnny Bode som hade Hasse Ekman som bäste vän kom och gick i familjen Gösta Ekman den äldres hem där han passade på att lägga beslag på deras matsilver och andra föremål av värde som lämnades in på pantbanken för att få kontanter till ett högt leverne. Han blev anhållen och hamnade i domstol och blev dömd. Dörrar med lås på utsidan gjorde att han inte kunde besöka vår gård och han kom aldrig tillbaka.

Under kriget bodde han i Norge och underhöll den tyska militären med sin sång och musik och han blev utfryst i Sverige under resten av sitt liv.

Så långt Göran Roth och hans barndomsminnen av Johnny Bode. Ryktet om att Johnny omkommit i en bilolycka, som nämns i texten, kommer säkert från bilolyckan i Ekebränna mellan Våxtorp och Örkelljunga där Johnny efter ett framträdande i Båstad juli 1939 åkte med i en bil som frontalkrockade med en lastbil. Johnny klarade sig med lättare blessyrer men nöjesarrangören Hjalmar Magnusson som körde bilen avled av sina skador omedelbart efter ankomsten till Ängelholms lasarett.Ekebranna

Henrik Påhle, Johnny Bode-sällskapets emissarie i södra Halland och författare till denna text, vid backkrönet i Ekebränna utanför Våxtorp, Laholms kommun. Här kunde Johnny Bodes liv ha tagit slut den 15 juli 1939, när bilen han färdades i frontalkrockade med en lastbil. Bilens förare Hjalmar Magnusson dog, men Johnny klarade sig med lättare skador.

För att läsa fler vittnesmål om möten med Johnny Bode, klicka här, här, här, här eller här.

EDIT: Efter att detta skrevs kontaktades sällskapet av Jan-Erik Andersson, som kunde upplysa oss om att platsen där olyckan skedde inte var den på bilden, utan ett krön på den gamla landsvägen, som fortfarande finns kvar och går i närheten av den nyare. Så här skriver Henrik:

Jag ringde tipsaren Jan-Erik Andersson och han beskrev över telefon var olyckan skedde. Vi hade karta på Eniro framme samtidigt så jag vet nu exakt var. I ett backkrön som dessutom ligger i en kurva, där var det många olyckstillbud både före och efter olyckan med Johnny. Jan-Eriks morfar var med när olyckan hände, han var ute på byn med sina kompisar när de hörde smällen och de cyklade genast dit. Olyckan fick en notis i Hallandsposten, jag letade upp den på en repig mikrofilm på stadsbiblioteket här i Halmstad. De har inga möjligheter att kopiera på stadsbibblan, men kanske Hallandspostens arkiv har. Det vore nåt för bloggen!

Jag ska ta och köra ner till Ekebränna och ta en ny bild nu när jag vet exakt var den rätta platsen är.

/ Henrik

LYX-produkter nu till salu!!!

juni 26th, 2016 by Gustaf

Äntligen öppnar Johnny Bode-sällskapets webshop, styrd från en skum import/exportfirma med postboxadress i Malmö.

Våra första produkter till salu är dessa:

bodetshirtcalle

Exklusiv t-shirt i PREMIUMkvalitet, designad av JBS-medlemmen ”Polaren Per”  Mattsson, mannen bakom Den Gamla Skolan Tatuering Jönköping. (Det är även han som ligger bakom tatueringen på bilden, men den ingår inte i beställningen.)

Tröjorna finns i storlek S-XL och kostar 150 kronor INKLUSIVE frakt! Storlekarna är extra stora och generösa, för att passa välmående stadshotellscharmörer av alla kön.

Ytterst begränsad upplaga – skynda fynda!

Beställ via order@johnnybode.com

 

Där kan du också beställa denna skönhet, så vacker att man nästan börjar gråta:Ny pin reklambild

SUPEREXKLUSIV figurstansad medlemsnål i fyrfärg, tillverkad i Limhamn(!) Designad av Joakim Lindengren, mannen bakom odödliga seriehjältar som Krystmarodören och Kapten Stofil. Pris: ynka 50 kronor, även här INKLUSIVE frakt.

Givetvis kan man även beställa både t-shirt och nål för ett behändigt paketpris200 kronor.

Beställ, beställ, beställ via order@johnnybode.com

”Han badade med två tjejer i badkaret, det var en stor sak tyckte jag”

mars 13th, 2016 by Gustaf

Den här artikeln skrev jag redan sommaren 2014, efter att ha pratat med Peter Hellman i telefon. Han hade kontaktat oss via mail och jag tyckte det lät väldigt intressant. De flesta människor som skriver till oss med egna minnen av Johnny Bode har stött på honom i Malmö eller Lund under Bordellmammas visor-epoken i slutet 1960-talet eller början 1970-talet. Men Peter Hellmans berättelse handlar om Bode i Stockholm 10-15 år tidigare, när han umgicks med Peters far Jöns Hellman.

Att texten blivit liggande så länge beror på att Peter Hellman trodde att det skulle kunna finnas foton på Johnny Bode och Jöns Hellman och/eller korrespondens dem emellan. Men eftersom inget sådant framkommit så kör vi nu texten utan bilder. Den är intressant nog ändå.

/Gustaf Görfelt

 

Johnny Bode kanske inte badade i brudar och champagne, som han hävdade i sin sista intervju. Men han badade i varje fall med brudar och champagne, det kan Peter Hellman i Stockholm vittna om.

Peter Hellman är född 1952 och har livliga minnen av Johnny Bode från sin barn och ungdomstid. Johnny var nämligen god vän med hans far, Jöns Hellman, född 1909.

– Jag träffade Johnny Bode ett tjugotal gånger i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. De måste ha känt varandra sedan 30-talet, säger Peter Hellman.

Jöns Hellman kom från Norrköping och hade en bakgrund som något av en playboy.

– Min farfar ägde en textilfabrik och när han dog -34 ärvde pappa och farmor en hel del pengar. 5-6 miljoner, det var väldigt mycket på den tiden. Men min farmor hade ingen ordning på pengarna, utan de började rulla rätt ordentligt.

Det var motbokens tidevarv och spritsmugglingens guldålder. Peter Hellman tror också att det var i dessa sammanhang Johnny och hans pappa lärde känna varandra.

– Far seglade mycket och var ute till (estniska) Ösel och Dagö. De smugglade sprit, men det är väl preskriberat nu, haha. Johnny var med på någon av de där seglatserna. Han och pappa hade en viss jargong och han kallade alltid min far för ”Kapten Hellman”.

 

Om man läser Johnny Bodes (tämligen fantasifulla) självbiografi Brokiga förflutna från 1950 (finns att läsa här), så berättar han själv på sidan 27 att han runt 1929 hade kontakter med spritsmugglare. Kanske är Jöns Hellman rent av identisk med ”Smugglarkungen” som nämns där? Den dramatiska skildringen av båtjakt bland grynnor och skär behöver man inte nödvändigtvis fästa så stor tilltro till, det kan lika gärna vara en produkt av Johnnys fantasi.

Senare i boken dyker Jöns Hellman upp med namn, närmare bestämt i kapitel 10 (börjar på sidan 58). Där framgår det att Hellman och Bode tillsammans med en viss Arne Mehrens (som senare hade en kortare karriär som filmregissör innan han flyttade till Belgien) gemensamt hade anmält sig som frivilliga på Finlands sida i Fortsättningskriget 1941. Mehrens kom aldrig iväg, men Hellman och Bode gjorde det. Hellman som soldat, Bode som fältartist.

Johnny var med och skrev en revy i Åbo under vintern, men utvisades redan efter en kort tid av okänd anledning. Tillbaka i Stockholm gick han på den uttalat anti-nazistiske Karl Gerhards revy Tingeltangel iförd finsk uniform med ett väl synligt hakkors på bröstet. Enligt påstående skulle han också ha varit inne i Karl Gerhards, heilat och frågat om han fick spela upp en melodi, vilket han inte fick.

I pausen kom polisen och grep Bode. Han var försöksutskriven från mentalsjukhus men hade inte anmält sig till sin övervakare på en längre tid och till exempel inte meddelat att han åkte till Finland.

Skandalen och Johnny Bodes nazist-stämpel var ett faktum. Detta ledde i sin tur till att Johnny  kontaktades av Gestapo och värvades till det engagemang i Quisling-Norge som slutgiltigt kom att krossa hans schlagerkarriär.

Men vi spolar 10-15 år framåt i tiden, och återgår till Peter Hellmans berättelse:

 

På 1950-talet var Jöns Hellman bosatt i Stockholm och gift för andra gången. Han var inte längre lika förmögen, men fortfarande något av en nöjesprofil. Inte så förvånande kanske att Jöns och Johnny kom bra överens.

– Det var alltid mycket fest med Johnny, men det var det med min pappa också. Min far kunde Stockholms restaurangvärld rätt bra. Ofta träffades de på en krog som hette Gillet och låg i Klarakvarteren – vid dåvarande Brunkebergstorg, som inte finns längre. Gillet var både hotell, restaurang och teater. Povel Ramels Knäppupp-revyer spelade där, så det var mycket skådespelare och alla möjliga där. Jag minns att jag var med och satt under bordet, säger Peter Hellman.

Men det festades inte bara på krogar. Johnny Bode var också en återkommande gäst hemma i det Hellmanska hemmet.

– Han kom ofta sent och hade med sig folk. Minst en gång var han där med Nils Ferlin**, men ofta var det unga tjejer i 20-årsåldern. En gång badade han med två tjejer i vårt badkar, det var ju en stor sak tyckte jag då. Jag tror det var i början av 60-talet, när vi bodde i Årsta.

Att Johnny ofta dök upp i Stockholm berodde på att han hade en fast punkt i huvudstaden.

– Johnnys mor bodde på Gärdet så han var ofta där. Själv reste han runt väldigt mycket, man visste aldrig var han var riktigt. Han var nere i Skåne, nere i Österrike, en massa olika ställen, säger Peter Hellman.

50-talet och början av 60-talet var en tid av både med- och motgångar för Johnny Bode. I början av decenniet trodde han fortfarande att han skulle kunna försörja sig som affärsman. Medan hans fru Kerstin var kvar i Solna gav han sig ut på maniska affärsresor i Europa, framförallt till DDR, där han hade sin bas på Hotel Newa i Östberlin. Det hela slutade med personlig konkurs och utvisning.

 

Hemma i Sverige blev han 1953 inblandad i en stöldkupp mot en blind massör och abortör. Stölden avslöjades och marken brände plötsligt under fötterna på Johnny.

– Min far hjälpte honom till Arne Mehrens i Belgien**, säger Peter Hellman.

När svensk polis begärde honom utlämnad från Bryssel tog sig Johnny Bode vidare till Wien, där han strax inledde en lovande karriär som kompositör av film- och operettmusik. 1955 kom dock rättvisan i fatt honom, det blev utlämning till Sverige, rättegång och åtta månaders fängelse. Dessutom tog Kerstin ut skilsmässa.

När fängelsestraffet var avtjänat återvände Johnny Bode, eller Juan Delgada som han nu kallade sig, till Österrike där han strax gifte om sig med den 23 år yngre Inge Pelz. Nu inleddes en period av high life med flera framgångsrika operetter. Dock slutade det även denna gång med en kraschlandning: skandaler, hotellsmitningar, bankrutt och skilsmässa. 1961 återvände han till Sverige, pank och försedd med en blåtira.

Peter Hellman minns att han tyckte att Johnny Bode var en skojig gubbe.

– Absolut. Han var liten och ganska tjock, väldigt duktig på att sjunga och spela piano. Han kunde spela allt möjligt, han var väldigt all round. En naturbegåvning. Och det hände ju en massa saker när han var med, det var mycket dråpliga historier. Jag minns en epsiod från 60-talet. Man hade 1 maj-tåg som gick från Gärdet till Norra Latin. Då hade han en motdemonstration. En egen demonstration. Han gillade ju inte Socialdemokraterna.

 

En annan händelse, som inträffade på 1950-talet, höll dock på att orsaka en fnurra på tråden mellan Jöns och Johnny.

– Jag var väldigt ung när det hände, men jag fick det berättat för mig efteråt. Min far hade ju varit frivillig i Finska vinterkriget och Fortsättningskriget och Johnny stal en del av hans medaljer när han var hemma hos oss. Men jag tror far fick tillbaks dem. Han sa att han lånat dem. Far var lite förbannad… Johnny ville väl visa att han varit med i Finland, han pratade ju om saker som han inte riktigt varit med om ibland, eller gjort… Han hade en förmåga att överdriva om jag säger så. Han var ju mycket speciell, man visste aldrig vad som hände när han var med.

Trots denna incident så stod sig vänskapsrelationen mellan Johnny Bode och Jöns Hellman genom åren, och Johnny hörde ofta av sig.

– Han skickade kort vid jul och nyår, och det var telegram från Johnny till min far. När farmor gick bort skickade han telegram till begravningen och såna saker. De hade en relation. Johnny hade nog inte så många sådana, han hade ju bränt nästan alla. Jag tror att han hade stort förtroende för min far, de måste ha hittat varandra en gång i tiden.

Kanske var anledningen till att vänskapen höll att Jöns inte verkar ha lånat ut pengar till Johnny. Det var annars den vanligaste anledningen till att det skar sig mellan Bode och hans olika vänner och bekanta.

– Johnny hade ju aldrig så mycket pengar och hade han det försvann de rätt fort. Men jag har aldrig hört att han varit skyldig, utan det var nog mer att han blev bjuden när de var ute. Speciellt kan jag tänka mig att där i början, när min fars familj hade det gott ställt, så var det säkert far som betalade notan på restauranger och så.

 

När Johnny Bode återupptog sin karriär som porrförfattare efter hemkomsten till Sverige, så fick Jöns Hellman läsa de ännu opublicerade manusutkasten.

– Det var ju lite häftigt, man läste dem i smyg.Det var ganska stort stoff tyckte jag då, jag var ju väldigt ung, säger Peter Hellman.

Sedan kom Bordellmammas visor. En skiva Peter Hellman snabbt kom i kontakt med, trots att han bara var 16 år vid tidpunkten.

– Jag hade en kompis som var DJ, och många pratade om den. Johnny blev väldigt omtalad, i varje fall i min generation.

Vid den här tiden hade Peter Hellmans föräldrar skilt sig, och eftersom det var Johnny och Jöns som främst var vänner träffade inte Peter Johnny Bode något mer. Men han vet att Johnny och Jöns hade kontakt ända till slutet.

– Min pappa dog också 1983. Sista åren var ju Johnny i Skåne, och min far låg på sjukhus, men jag tror de hördes av.

 

Idag har Peter Hellman blandade känslor inför sin familjs band till den ökände skandalsångaren, inte minst med tanke på Bodes nazistiska engagemang på 1940-talet.

– Hade han haft rätt vägledning hade han kunnat bli en gudabenådad artist. Samtidigt… även min farfar var väldigt pro Tyskland. Man måste se saker i ett historiskt perspektiv. Det är lätt att säga när man sitter med facit i hand att det var helt vansinnigt, men det slog slint för Johnny. Han var ju på mentalsjukhus och satt i fängelse också.

För Jöns Hellmans del verkar inte Johnny Bodes försyndelser under kriget ha spelat så stor roll.

– Jag vet att Zarah Leander var hemma hos min far, hon bodde ju utanför Norrköping, så det var ju rätt mycket den typen av kontakter redan på fars sida. Han spelade även bridge med Putte Kock, det var lite olika kända personer.

Av naturliga skäl är Peter Hellmans barndomsminnen av Johnny Bode begränsade och dessutom uppblandade med saker han fått återberättat i andra hand. Men på frågan om han kommer ihåg något mer så drar han sig till minnes ytterligare en detalj.

– Han var väldigt pro Falköping. Min far var väldigt förtjust i Västerbottensost, men Johnny skulle alltid ha ost från Falköping. Det kommer jag ihåg.

Ost

 

*Nils Ferlin och Johnny Bode var vänner sedan 1940-talet. Efter kriget, när Johnny var totalt utfrusen av kulturetablissemanget, lät Ferlin honom tonsätta en rad dikter under pseudonymen Rickard Ritzi (läs mer om Bodes pseudonymer här).

**Efter intervjun med Peter Hellman tog jag kontakt med två av Arne Mehrens döttrar, för att höra om de också hade några minnen av Johnny Bode och/eller visste något mer om Mehrens och Bodes samröre. Det framgår av Ingmar Norléns böcker att Johnny stannade i Belgien några månader innan han drog vidare till Österrike där han fick jobb för musikförlaget Doblinger med att göra filmmusik och operett. Min misstanke var att Mehrens, med sitt tidigare engagemang i filmbranschen kanske hjälpte till att förmedla kontakten. Ingen av döttrarna visste dock något om förbindelsen mellan deras far och Johnny Bode. Det enda som framkom var att Arne Mehrens varken sysslade med film eller musik i Belgien.