Johannes Nilsson talar ut!

oktober 12th, 2017 by Gustaf

Som vi tidigare uppmärksammat, så har författaren Johannes Nilsson under de senaste fyra veckorna publicerat en talbok i följetongsformat via podden Bibliotek. Ämnet för berättelsen är Johnny Bode som hemlig agent, ett ämne som förstås intresserar detta illustra sällskap. Ordförande Görfelt ringde upp för att stilla sin nyfikenhet.

Johannes Nilsson. Foto: Oscar Norling.

 

Varför har du skrivit en historia om Johnny Bode?

– Jag har länge velat skriva en spionroman som utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Det är faktiskt märkligt att det inte gjorts innan. Tittar man på filmklassiker som Casablanca så bygger ju historien på att de är på en neutral plats där spionerna kan hålla på med sina täckmantlar. Stockholm måste ju varit en enorm spioncentral vid den här tiden.

Sedan tänkte jag vidare på vilka lämpliga människor som fanns i Sverige på den tiden, och eftersom min podd-kollega K. Svensson nyligen förärats med Johnny Bode-priset så gick mina tankar till Bode. Jag känner ju till honom sedan tidigare, och om han var en hemlig agent skulle det ju faktiskt förklara hans beteende. Först är han i Finland, sedan kommer han hem och beter sig märkligt, därefter åker han till Norge och beter sig ännu konstigare. (Se avsnittet ”Johnny Bode och nazismen” i Bodes Wikipedia-artikel/Red anm.)  Det finns två förklaringar; antingen är han en galning, eller så är han verkligen en hemlig agent. Och det är förstås mycket mer intressant.

Efter kriget hävdade ju Bode själv att han varit en agent, hade du koll på det?

– Javisst. Jag har läst de två böckerna om honom, En herre i frack och Jakten på Johnny Bode. Dessutom läste jag hans egna memoarer Brokiga förflutna, som jag hittade via er hemsida. Min ambition har varit att historien ska stämma överens med det man verkligen vet hände. Hans roll som underhållare är perfekt eftersom han rör sig i de miljöer som man förknippar med spionhistorier, där det finns spel och drinkar och sådant.

Tror du att det gör någon skillnad om lyssnaren känner till Johnny Bode sedan innan eller inte?

– Jag hoppas att det inte gör det. Känner man till honom kanske man kan uppskatta leken med historien, gör man det inte kan man upptäcka en av våra mest intressanta kulturpersonligheter.

Jag tycker personligen att tonen i berättelsen är precis som man skulle förvänta sig av en av Johnny Bodes egna lögnhistorier. Det är hårdkokt, snaskigt och balanserar på gränsen mellan trovärdigt och helt skruvat. Hur har du själv tänkt där?

– Jag har tänkt precis så, läsaren ska undra om det händer på riktigt eller bara är ännu en utdragen, långsökt rövarhistoria från Johnny Bode. Hans vana att ljuga är också en faktor som gör honom perfekt som hemlig agent. En agent måste ju ljuga och sprida historier för att dölja sina verkliga förehavanden.

Samtidigt: att Johnny Bode är berömd som mytoman gör att jag verkligen kan ta mig friheter med karaktären. Ibland kan tillgång till historiskt bakgrundsmaterial göra att man blir låst som författare, men här har jag känt att jag fått stöd och hjälp, istället för att det blivit ett fängelse. Och om Johnny Bode hade levt idag så är jag ganska säker på att jag fått hans gillande.

Du har med en hel del referenser i texten, karaktärer som tagit namn av verkliga personer (till exempel Gestapo-officeren Otto Weininger) osv. Är det blinkningar till lyssnaren, eller beror det bara på att du inte orkat hitta på?

– Både och. Historien börjar ju till exempel väldigt likt den första Bondboken Casino Royale, och scenen där Bode spelar baccarat är nästan helt tagen från den boken. Det gjorde jag eftersom jag inte själv vet så mycket om spel, men tänker att Ian Fleming hade koll. Sedan om man kallar det stöld, lån eller en postmodern referens är upp till betraktaren.

Jag har tagit med saker som jag tycker ger rätt känsla, och dessutom är det alltid roligt med referenser. Johnny Bode själv var ju inte främmande för att stjäla, så det är också en slags hyllning till honom.

Du har skrivit berättelsen som en följetong, där du författat varje avsnitt i mellantiden till nästa. Varför det?

– Det berodde egentligen på att K. Svensson skulle vara ledig från podden en månad och att det blev bråttom. Jag har haft ett löst synopsis från början, men annars har jag gjort varje avsnitt från ax till limpa på en vecka. Det blev motsvarande heltidsarbete och har varit väldigt hektiskt faktiskt, inte minst eftersom jag haft barnen hos mig tre helger av fyra.

Men samtidigt var det intressant att se att det gick att producera under så hög press. Nu arbetade jag som Charles Dickens, Dostojevskij och de gubbarna. Det har bland annat lett till att jag inte överarbetat materialet. Jag tycker ofta det är en svaghet i moderna romaner, att de är litterärt överkonstruerade. I en följetong måste varje kapitel vara en egen enhet som står på egna ben. Samtidigt ska det skapa intresse som leder vidare till nästa. Dessutom är det ju skrivet för högläsning. Det är intressant hur mediet påverkar slutprodukten.

”I fredens hemliga tjänst” utspelar sig under Johnny Bodes drygt månadslånga vistelse i Åbo vintern 1942, som slutade med att han blev utvisad. Kommer det att komma en fortsättning?

– Finland är ju som en prolog till det som kommer sedan, och jag är sugen på att gå vidare. Men det beror lite på intresset från lyssnarna. Varje person som lyssnar vidare från ett avsnitt till nästa är förstås en tumme upp.

Beror det bara på hur många som lyssnar eller handlar det också om hur mycket pengar ni får in?

– Ja. Det går att swisha mig pengar på nummer 0709-50 27 58, man kan höra mer om det i sista avsnittet. Sedan har vi ett Patreon-system för hela podden Bibliotek, som bygger på att vi levererar ett avsnitt högläst litteratur varje vecka. Man kan också hjälpa till genom att sprida oss.

Jag tycker även att den här historien känns som en kommersiell idé, så jag hoppas hitta någon större förläggare som vill ge ut fortsättningen.

Om det blir en fortsättning om Johnny Bodes Norgevistelse, kommer det med vansinniga apdvärgar då?

– Hehe, jag är lite sugen på att klämma in dem bara för sakens skull. Samtidigt försöker jag ju hålla någon sorts rimlighetsnivå som funkar för berättelsen. Men om jag hittar någon öppning där de kan hoppa ut, så är det inte omöjligt.

 

Baksidan till ett av Bodes egna litterära spänningsalster, ”Dö i tid” (1950)

Johnny Bode-Delgadas stipendium till Helge Albin

oktober 4th, 2017 by Gustaf

Från våra själsfränder i Johnny Bode-Delgadas stiftelse kommer beskedet vem som får årets stipendium, instiftat av Johnny Bode själv i hans testamente.

Stipendiet, som alltså inte ska förväxlas med Johnny Bode-priset (läs mer om de båda här) går år 2017 till kompositören, arrangören, saxofonisten och orkesterledaren Helge Albin.

I sin motivering slår juryn fast att Helge Albin ”under sina 36 år som ledare för högt rankade Tolvan Big Band placerat Malmö på den internationella jazzkartan.” Vidare heter det i motiveringen att Albin ”genom sina djärva, nyskapande kompositioner och arrangemang vidareutvecklat och profilerat Tolvan som ett av världens ledande storband och även på ett förtjänstfullt sätt närmat sig den symfoniska musiken.”

Det är 24:e gången som Johnny Bode-stipendiet delas ut. Bland tidigare stipendiater märks Hans Alfredson, Nisse Hellberg, Jan Sigurd, Danne Stråhed, Caroline Leander, Emil Jensen och Christer Karlberg. I fjol gick stipendiet till sångerskan och låtskriverskan Elin-Louise Ahlberg.

Stipendiesumman, som är på 10 000 kronor, kommer att överlämnas till Helge Albin i samband med en lunch på Restaurang Atmosfär i Malmö nu på fredag.

Från Johnny Bode-sällskapets sida säger vi bara: Stort grattis, bom succéss!

Premiärfest i Malmö 2-3 november!

oktober 1st, 2017 by Gustaf

Den 3 november är det biopremiär runtom i Sverige för dokumentären om Johnny Bodes liv, Ingen tid för kärlek, gjord av Bo Sjökvist och Bengt Löfgren.

Än så länge finns det ingen lista över var och när filmen kommer att visas, men en av biograferna filmen kommer att gå upp på är Panora i Malmö. Där kommer det att bli ett premiärjippo den 3 november. De exakta detaljerna är under planering och kommer att avslöjas framöver, men så mycket kan sägas att Johnny Bode-sällskapet är inblandade.

MEN, redan kvällen innan, den 2 november, blir det smygpremiär och fest i Malmö stad. Precis som under Malmöfestivalen är det Blå Båten som är skådeplatsen för spektaklet. Det är ju välkänt sedan tidigare att Johnny Bode-sällskapet  aldrig kan få nog av sjöpartyn, så detta är helt i sin ordning.

Förutom visning av filmen blir det musikframträdande av Brita Björs, folkmusikens Beyoncé. Tillsammans med  talanger ur Johnny Bode-sällskapets eget stall kommer hon att framföra valda delar ur Bodes snuskrepertoar.

Läs mer och beställ biljetter här.

Mer information om 3 november kommer så fort vi får veta mer.

 

 

Johnny Bodes liv som hemlig agent når allmänheten!

september 26th, 2017 by Gustaf

Eller alltså, Johnny själv ”avslöjade” ju redan efter kriget att hans samarbete med Quisling-regimen i själva verket bara var en täckmantel och att han varit svensk (eller om det nu var engelsk?) agent hela tiden. Dessutom avslöjade han, först av alla, nazisternas bruk av vansinniga apdvärgar!

Men – nu berättas historien på nytt av författaren och allmänne kulturhjälten Johannes Nilsson. Fyra tisdagar i rad publicerar han nya delar i en rafflande agenthistoria med Johnny Bode i huvudrollen. Berättelsen skriver han under tiden.

Vart ska detta ta vägen? Den som lyssnar får se, som japanerna brukar säga.

PS: Observera illustratören bakom bilden nedan. Ni vet väl att han även ligger bakom flera seriealbum som utspelar sig i en alternativ, ockult version av 1910-talets Falköping? Inget sker någonsin av en slump.

LYSSNA HÄR: I fredens hemliga tjänst

Illustration: Lars Krantz

Flytande filmvisning

augusti 27th, 2017 by Gustaf

Johnny Bode, Malmö och båtar hör ihop. Som bekant var ju Centrumlinjens färjor Malmö-Köpenhamn en arena där man under 60- och 70-talen frekvent kunde se vår idol, enligt egen utsago sköljande ned lax och hummer med champagne – till frukost!

 

Foto: Fredrik Tersmeden

 

Vad kunde därför vara lämpligare än att filmen om Bodes liv – Ingen tid för kärlek – fick sin andra smygpremiär just på en båt i Malmös hamn?

Skutan ifråga lystrar till namnet ”Blå båten” och är ett flytande nöjesetablissemang med komikern Valle Westesson och eventmanagern Linus Höök som skeppare. Här uppläts den tämligen rymliga salongen i båtens för för filmvisning under Malmöfestivalen, närmare bestämt den 12 augusti, och lockade full publik.

 

Foto: Mikael Falk

 

Efter filmen kallades upphovsmännen, de för Johnny Bode-sällskapets medlemmar nog så bekanta Bo Sjökvist och Bengt Löfgren, upp på scenen för att av Valle Westesson kort intervjuas om den långa resan från idé till färdig film.

 

 

      Foto: Mikael Falk

 

Därefter lämnades ordet över till publiken, ur vars djup en herre steg och visade sig vara något av kvällens stora överraskning: juristen Hans-Olof Krokstäde – enligt egen utsago Johnny Bodes advokat under många, många år!

Han berättade bland annat att filmen långt om länge hade givit honom förklaringen till något Bode brukat säga och som Krokstäde på den tiden inte riktigt förstått. Detta var att Bode sade sig ”skjuta med lösa skott” – en anspelning på resultatet av hans tvångssterilisering.

Att det inte alltid var en dans på rosor att ha med Bode att göra kunde hans forne advokat inte förneka, men till syvende och sist framhöll han att man bland alla anekdoter och skandaler aldrig fick glömma musiken – Johnnys musik! Det var den som hade gjort att det varit värt besväret.

 

Foto: Mikael Falk

 

Bodesällskapet var förstås företrätt vid visningen, däribland i mer formellt avseende av undertecknad som före och efter visningen även satte upp en liten ”föreningsbutik” ombord med skivor, pins, vykort och – naturligtvis – möjlighet att teckna medlemskap.

Sällskapets utslängde reporter
Fredrik Tersmeden

Johnny Bodes okända liv som gangster avslöjat!

augusti 20th, 2017 by Gustaf

UPPDATERAD

Han föddes i en mindre svensk stad. Fadern försvann tidigt ur hans liv och hans skolgång avbröts i förtid, bland annat för att han intresserade sig mer för flickor än för studier. Han utvecklade dock tidigt en hög produktivitet inom det konstnärliga fält han gjorde till sitt, och inledningsvis var han mycket framgångsrik och välsedd i de fina salongerna men rörde sig även hemtamt inom tidens bohemiska kulturetablissemang.

Med åren kom hans produktion dock alltmer att få spridas via obskyrare kanaler, och fick till slut även en mer renodlat erotisk prägel som knöt an till tidens sexuella frigörelse – dock alltjämt formulerad på ett litet ålderdomligt, elegant sätt. Mycket av hans produktion utgavs under pseudonymer, av vilka han hade ett stort antal att välja bland. I sin livsföring var han slarvig, kunde inte hushålla med sina intäkter och smet inte sällan från räkningar.

Han var gift flera gånger, men inget av äktenskapen höll i längden. Långa perioder vistades han utomlands, och vid ett tillfälle under krigstid fängslades han av tyskarna – i vart fall enligt egen utsago. I hans efterlämnade memoarer är det dock inte alltid lätt att avgöra vad som sanning eller ej.

Nej, det ovanstående är faktiskt inte en skildring av Johnny Bode, utan av författaren Gösta Palmcrantz (1888-1978), mer känd under pseudonymen Gösta Segercrantz. Men Palmcrantz erbjuder inte bara intresse i kraft av sina likheter med Bode, utan även i det att de båda herrarna kände varandra!

 


Parfym, novellsamling från 1924 av Gösta Segercrantz, alias Gösta Palmcrantz

 

Det är litteraturvetaren Dag Hedman, numera professor i Göteborg, som lyft fram detta förhållande, tidigare okänt för Bodeforskningen. I sin biografi över Palmcrantz, Extravaganta eskapader (Uppsala 2008), sidan 107f, berättar han följande, främst baserat på uppgifter från Gösta Palmcrantz’ dotter Tanja:

Någon gång under 1930-talet blev Palmcrantz bekant med författaren, kompositören och sångaren Johnny Bode […]. Det är tydligt att dessa båda musiskt begåvade lebemän hade åtskilligt gemensamt att bygga sin vänskap på: förutom det uppenbara litterära och musikaliska intresset var de båda ansvars- och rastlösa sällskapsmänniskor med en dragning åt frivola kulturformer som erotisk litteratur, varietéer och kabareter. Tillsammans spelade de gärna krocket, vilket bör ha varit en tillräckligt stillsam sport för den korpulente Bode.

Den kanske allra intressantaste Bodeanknutna detaljen i Hedmans text finner man dock i en fotnot. Det heter däri att

Det är troligt att Johnny Bode åtminstone delvis har föresvävat Palmcrantz när han skapade gangstern Johnny Waterman i romanen Mord i flygmaskin (1945). Det ligger nära till hands att tolka efternamnet som en ironi, med tanke på hur många groggar Bode och Palmcrantz tömt i sina dagar. Waterman talar även omotiverat om ”min sångröst” (s. 146), rimligtvis också en blinkning till den skönsjungande vännen Bode.

Jag har ännu inte lyckats lägga vantarna på ett exemplar av Mord i flygmaskin, men när så sker lovar jag att återkomma med ytterligare rapport i ämnet!

Sällskapets ”kulturhjälte” i Lund

Fredrik Tersmeden

PS. Det bör i sammanhanget nämnas att det även finns tydliga skillnader mellan Bode och Palmcrantz. Till dessa hör bland annat att Palmcrantz, i vart fall så gott han förmådde, tog ansvar för sina barn, men inte minst att han tog tydligt avstånd från såväl krig i allmänhet som nazismen i synnerhet. Och Palmcrantz (eventuella) tyska fängslande ägde rum redan under första världskriget efter att han skall ha hjälpt en fransk officer att lämna Tyskland.

PPS. (Tillägg av ordförande Görfelt) Det kan även nämnas att såväl Bode som Palmcrantz figurerar i en nyutgiven bok av Kalle Lind: 88 böcker du inte behöver läsa. Johnny Bodes bidrag till Linds bibliotek  är ockupationsromanen Dö i tid, där Bode som första (och sista) person avslöjar nazisternas skrämmande bruk av små, vansinniga apdvärgar! Palmcrantz alster faller även det inom genren nazi-sexploitation, och är betitlat Himmlers massös berättar. Som sig bör är boken skriven under pseudonymen Yvonne de Roquette.

Nya ekivåka böcker att läsa!

augusti 9th, 2017 by Gustaf

Sällskapets trägna kamp för att göra Johnny Bode-Delgadas kompletta verk tillgängliga i det tjugoförsta århundradet fortsätter.

Genom herrar Tersmedens och Påhles slit med scannern finns nu ytterligare två romaner att ta del av: den ”ekivåka” pikaresken Han friade i badkaret från 1948, samt den mer explicita porrhistorien Jag var en kärlekskonstens mästare, utgiven under namnet Johnny Delgada 1965.

Den sistnämnda titeln hade tidigare utgivits under pseudonymen Maurice Norrman 1950 och var egentligen inte alls skriven av Johnny utan av en annan färgstark herre vid namn Per Meurling. Han blev inte alls glad över Johnnys bedrift, vilket du kan läsa mer om här.

De båda böckerna kan du hitta i PDF-version här. Du kan även se mer om Bodes litterära produktion under fliken Läs högst upp på denna sida.

I de ökända kvarteren i det ruskiga Marseille

juni 13th, 2017 by Gustaf

Det är hög tid för ett medlemsmöte! Sällskapet har inte haft något sådant sedan årsmötet i januari, men den 1 juli kl 17 ses vi i Göteborgs skumma hamnkvarter. Närmare bestämt vid Gullbergs kaj, bortom byggkaoset runt Götaälvbron. Där ligger M/S Göta Petter förtöjd.

Nya och gamla medlemmar är välkomna. Dagordningsförslag och mer information kommer på mail. Anmäl gärna till info (a) johnnybode.com om du tänker komma, det är bra att veta ungefär hur många vi blir så vi kan boka bord.

Blir det inställt annonserar vi i tidningen, det är sen gammalt.

Utdrag ur Johnny Bodes Säpo-akt.

EXTRA! EXTRA! Johnny Bodes sonson talar ut!

juni 7th, 2017 by Gustaf

Vissa saker tenderar att bli liggande hur länge som helst. Den här har nog rekordet, eftersom det är en text baserad på en intervju jag gjorde för fem och ett halvt år sedan.

Bakgrunden är som följer: i januari 2012, när vi precis skulle genomföra minneskonserten till Johnny Bodes 100-årsminne, så arbetade jag som redaktör för den numera nedlagda gratistidningen Kungsbacka-Nytt. Där hade jag en liten redaktörsspalt på sidan 2, och den här veckan nämnde jag konserten i slutet av spalten.

Samma dag som tidningen kom ut fick jag ett mail från den lokale teaterprofilen Kjell-Åke Rinnarv. ”Vet du om att Johnny Bodes barnbarn bor i Kungsbacka?” skrev han.

Jag höll på att ramla av stolen. I biografierna om Johnny Bode stod det visserligen att Johnny hade haft en son vid namn Sigurd Jätbrink som han aldrig tagit ansvar för, men intrycket man fick var att Sigurd hade dött barnlös.

(Detta var även vad Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén trott visade det sig senare. Han hade självklart velat intervjua Sigurd, men denne hade bara slängt på luren och bett honom dra åt helvete. Inte ens Sigurds fru hade känt till hans barn från ett tidigare äktenskap.)

Men inte nog med att Johnny alltså hade en sonson som bodde i Förlanda, beläget i samma kommun där jag jobbade. Sonsonen hade även arbetat som ventilationsmontör på husbygget tvärsöver gatan från vår redaktion hela hösten, bara 20 meter från platsen där jag satt. Kanske en av de konstigaste slumphändelser jag varit med om.

Veckan efter träffade jag Lars-Rune Jätbrink, som han heter, för en intervju. Mötet resulterade i en artikel i nästa nummer av tidningen. ”Jag gör en längre version till hemsidan snart” tänkte jag. Sedan gick det ett år, och ett år till…

I vilket fall, snart kommer filmen där Lars-Rune medverkar, och eftersom det faktiskt var jag som tipsade filmmakarna Bosse Sjökvist och Bengt Löfgren om hans existens så tänker jag inte vara tvåa på bollen.

Jag orkar inte arbeta om allt, utan har utgått från min gamla artikel och byggt ut den lite. Därav den klassiska tidningsuppbyggnaden. Håll till godo.

/Gustaf Görfelt

Lars-Rune – sonson till skandalkungen

 

 

 

Sångaren och kompositören Johnny Bode lyckades under sin livstid bli känd som Sveriges värsta skandalartist. I Förlanda bor hans enda barnbarn, Lars-Rune Jätbrink.
– Jag har en hatkärlek till min släkthistoria, säger han.

Lars-Rune Jätbrink tycker det är roligt att hans farfar Johnny Bode uppmärksammas. ”Det finns ju många roliga historier runt honom, men samtidigt var hans liv väldigt tragiskt. I slutändan blev det bara misär”. (Bilden är tagen vid en friluftsteater 2013. Pjäsen utspelade sig på 1920-talet, och Lars-Rune spelade, passande nog, en stökig sommargäst från storstan.) Foto: Gustaf Görfelt

 

I fredags (6/1 2012) skulle Johnny Bode ha fyllt 100 år, och under helgen firades han med en bronsplakett på sitt födelsehus i Falköping och en utsåld konsertkväll i Göteborg.

– Jag hörde om det när Magnus Uggla berättade i radio i december. Först blev jag väldigt förvånad, men sedan tyckte jag det var kul. Jag hade gärna gått på konserten själv, men jag var uppbokad med annat, säger Lars-Rune Jätbrink.

I dag är Johnny Bode en kultartist, men när Lars-Rune (född 1956) växte upp i Majorna berättade han inte för sina kompisar vem som var hans farfar.

– Han var ju fortfarande i full fart då, och det stod om honom i tidningarna ibland. Men det var enbart negativa saker. Han var alltid invecklad i någon skandal.

 

Träffade aldrig sin farfar

Johnny Bodes pappa Alvar hade lämnat sin familj när Johnny föddes och hade aldrig någon kontakt med sin son.

Johnny tog själv inget ansvar för sin son Sigge, som var resultatet av en kortvarig förbindelse i Skara Folkets park 1927, då Johnny var 15 år och Sigges blivande mor 16.  När Sigurd föddes året därpå hade Johnny lämnat Skara och befann sig i Stockholm.

– Det lär ha varit en skandal utan dess like. Min farmor hade det nog inte lätt, säger Lars-Rune.

Därför var det kanske inte konstigt att hon inte var glad när Sigge i sin tur upprepade mönstret 30 år senare.

– När morsan blev med barn ville han att hon skulle göra abort. Han och morsan var gifta ett kort tag, men bodde aldrig ihop, sedan skilde de sig. Det sista min farmor sa till Sigge innan hon dog lär ha varit ”ta hand om pojken”, säger Lars-Rune Jätbrink.

Trots detta mötte Lars-Rune bara sin pappa fem, sex gånger som barn. Sin farfar träffade han aldrig.

 

Först med kärnfamilj

– Jag är den förste mannen på fyra generationer som lever i kärnfamilj. Första gången jag såg en bild på Johnny var när han dog 1983 och det var en dödsruna i GP, (skriven av Ingmar Norlén) säger Lars-Rune Jätbrink.

20 år senare dog hans egen pappa Sigge. Lars-Rune hade då nyligen gjort ett försök att få kontakt med honom.

– När jag själv blev pappa skickade jag ett kort till honom på sjukhuset. Sedan ringde hans gode man. Jag fick även prata med fruns systerson. Sigges fru, som var död då, hade tydligen inte vetat om att han hade en son, det hade han inte berättat, säger Lars-Rune.

I samma veva läste han biografin En herre i frack av Ingmar Norlén och Bengt Nyquist.

– Där fanns en bild på Johnny som barn, och jag blev chockad, Han var gôrlik mig som liten.

 

Kluven inställning

Johnny Bode ställde till med osannolikt många dumheter under sitt liv, samtidigt som han var en mycket begåvad kompositör och sångare. Lars-Rune har en kluven inställning till sin bakgrund.

– Det är ju häftigt att det är mina rötter. Men samtidigt känner jag en hatkärlek till min pappa och farfar för att jag aldrig fick träffa dem. Som tur är har jag klarat mig ändå, jag hade en trygg uppväxt.

En sak som irriterar Lars-Rune Jätbrink lite är att Johnnys upphovsrätts-pengar, som enligt svensk lag till viss del borde ha tillfallit först hans son Sigge och sedan Lars-Rune, helt går till Johnny Bode-Delgadas stiftelse och det stipendium stiftelsen delar ut.

– Johnny betalade aldrig en krona i underhåll för farsan, och Sigge var likadan. Att få en del av de pengarna hade varit en sorts kompensation. Jag ringde faktiskt STIM för att höra efter vad som gällde, men det var svårt att få reda på. Jag tycker det vore rimligt att dela 50/50. Om inte annat skulle det vara kul att sitta med i stiftelsen själv, säger Lars-Rune Jätbrink.

För sina egna barn har Lars-Rune inte berättat så mycket om släkthistorien än (detta alltså 2012). Men dragningen till show-biz finns där trots allt.

– Jag är tondöv, men mina barn är musikaliska. Och hela familjen är med i (den lokala teatergruppen) Ebbe-sällskapet och spelar teater. Barnen älskar det!

 

 

 

Bodefilmen kommer till hösten

maj 29th, 2017 by Gustaf

En av de vanligaste frågorna som sällskapet får är ”när kommer filmen egentligen?”

Hittills har vi varit tvungna att nöja oss med svävande svar, men för någon vecka sedan sammanstrålade undertecknad med en uppgiftslämnare för att få klarare besked. Mötet skedde i en mörk gränd i närheten av den suspekta klubben Chat Noir, och passande nog var ursäkten för vår rendez-vous att vi skulle bese ett framträdande av Kronofogden.

”Cancer man”, mystisk källa.

Beskedet är som följer: filmen Ingen tid för kärlek om Johnny Bodes liv och leverne kommer att distribueras på bio av TriArt. Exakt hur många föreställningar det blir och var de kommer att äga rum är inte klart ännu, men man kan förvänta sig att filmen går upp på duk efter sommaren, i augusti-september.

Sex månader efter biopremiären kommer sedan delar av innehållet att visas som ett en timme långt K Special  på SVT.

Just nu pågår arbetet med att klippa ner bioversionen, som är en timme och tjugo minuter. Ett mycket svårt arbete, enligt Johnny Bode-sällskapets källa. Det funkar inte att hålla på och korta i enskilda scener, utan antagligen måste något av filmens teman mer eller mindre stryka på foten. För den som vill få ut mesta möjliga filmupplevelse rekommenderas alltså bioversionen framför tv.

Mer information om exakta platser och tider för visningar kommer att följa i framtiden.