Posts Tagged ‘Litteratur’

Johnny Bodes liv som hemlig agent når allmänheten!

september 26th, 2017 by Gustaf

Eller alltså, Johnny själv ”avslöjade” ju redan efter kriget att hans samarbete med Quisling-regimen i själva verket bara var en täckmantel och att han varit svensk (eller om det nu var engelsk?) agent hela tiden. Dessutom avslöjade han, först av alla, nazisternas bruk av vansinniga apdvärgar!

Men – nu berättas historien på nytt av författaren och allmänne kulturhjälten Johannes Nilsson. Fyra tisdagar i rad publicerar han nya delar i en rafflande agenthistoria med Johnny Bode i huvudrollen. Berättelsen skriver han under tiden.

Vart ska detta ta vägen? Den som lyssnar får se, som japanerna brukar säga.

PS: Observera illustratören bakom bilden nedan. Ni vet väl att han även ligger bakom flera seriealbum som utspelar sig i en alternativ, ockult version av 1910-talets Falköping? Inget sker någonsin av en slump.

LYSSNA HÄR: I fredens hemliga tjänst

Illustration: Lars Krantz

Johnny Bodes okända liv som gangster avslöjat!

augusti 20th, 2017 by Gustaf

UPPDATERAD

Han föddes i en mindre svensk stad. Fadern försvann tidigt ur hans liv och hans skolgång avbröts i förtid, bland annat för att han intresserade sig mer för flickor än för studier. Han utvecklade dock tidigt en hög produktivitet inom det konstnärliga fält han gjorde till sitt, och inledningsvis var han mycket framgångsrik och välsedd i de fina salongerna men rörde sig även hemtamt inom tidens bohemiska kulturetablissemang.

Med åren kom hans produktion dock alltmer att få spridas via obskyrare kanaler, och fick till slut även en mer renodlat erotisk prägel som knöt an till tidens sexuella frigörelse – dock alltjämt formulerad på ett litet ålderdomligt, elegant sätt. Mycket av hans produktion utgavs under pseudonymer, av vilka han hade ett stort antal att välja bland. I sin livsföring var han slarvig, kunde inte hushålla med sina intäkter och smet inte sällan från räkningar.

Han var gift flera gånger, men inget av äktenskapen höll i längden. Långa perioder vistades han utomlands, och vid ett tillfälle under krigstid fängslades han av tyskarna – i vart fall enligt egen utsago. I hans efterlämnade memoarer är det dock inte alltid lätt att avgöra vad som sanning eller ej.

Nej, det ovanstående är faktiskt inte en skildring av Johnny Bode, utan av författaren Gösta Palmcrantz (1888-1978), mer känd under pseudonymen Gösta Segercrantz. Men Palmcrantz erbjuder inte bara intresse i kraft av sina likheter med Bode, utan även i det att de båda herrarna kände varandra!

 


Parfym, novellsamling från 1924 av Gösta Segercrantz, alias Gösta Palmcrantz

 

Det är litteraturvetaren Dag Hedman, numera professor i Göteborg, som lyft fram detta förhållande, tidigare okänt för Bodeforskningen. I sin biografi över Palmcrantz, Extravaganta eskapader (Uppsala 2008), sidan 107f, berättar han följande, främst baserat på uppgifter från Gösta Palmcrantz’ dotter Tanja:

Någon gång under 1930-talet blev Palmcrantz bekant med författaren, kompositören och sångaren Johnny Bode […]. Det är tydligt att dessa båda musiskt begåvade lebemän hade åtskilligt gemensamt att bygga sin vänskap på: förutom det uppenbara litterära och musikaliska intresset var de båda ansvars- och rastlösa sällskapsmänniskor med en dragning åt frivola kulturformer som erotisk litteratur, varietéer och kabareter. Tillsammans spelade de gärna krocket, vilket bör ha varit en tillräckligt stillsam sport för den korpulente Bode.

Den kanske allra intressantaste Bodeanknutna detaljen i Hedmans text finner man dock i en fotnot. Det heter däri att

Det är troligt att Johnny Bode åtminstone delvis har föresvävat Palmcrantz när han skapade gangstern Johnny Waterman i romanen Mord i flygmaskin (1945). Det ligger nära till hands att tolka efternamnet som en ironi, med tanke på hur många groggar Bode och Palmcrantz tömt i sina dagar. Waterman talar även omotiverat om ”min sångröst” (s. 146), rimligtvis också en blinkning till den skönsjungande vännen Bode.

Jag har ännu inte lyckats lägga vantarna på ett exemplar av Mord i flygmaskin, men när så sker lovar jag att återkomma med ytterligare rapport i ämnet!

Sällskapets ”kulturhjälte” i Lund

Fredrik Tersmeden

PS. Det bör i sammanhanget nämnas att det även finns tydliga skillnader mellan Bode och Palmcrantz. Till dessa hör bland annat att Palmcrantz, i vart fall så gott han förmådde, tog ansvar för sina barn, men inte minst att han tog tydligt avstånd från såväl krig i allmänhet som nazismen i synnerhet. Och Palmcrantz (eventuella) tyska fängslande ägde rum redan under första världskriget efter att han skall ha hjälpt en fransk officer att lämna Tyskland.

PPS. (Tillägg av ordförande Görfelt) Det kan även nämnas att såväl Bode som Palmcrantz figurerar i en nyutgiven bok av Kalle Lind: 88 böcker du inte behöver läsa. Johnny Bodes bidrag till Linds bibliotek  är ockupationsromanen Dö i tid, där Bode som första (och sista) person avslöjar nazisternas skrämmande bruk av små, vansinniga apdvärgar! Palmcrantz alster faller även det inom genren nazi-sexploitation, och är betitlat Himmlers massös berättar. Som sig bör är boken skriven under pseudonymen Yvonne de Roquette.

Nya ekivåka böcker att läsa!

augusti 9th, 2017 by Gustaf

Sällskapets trägna kamp för att göra Johnny Bode-Delgadas kompletta verk tillgängliga i det tjugoförsta århundradet fortsätter.

Genom herrar Tersmedens och Påhles slit med scannern finns nu ytterligare två romaner att ta del av: den ”ekivåka” pikaresken Han friade i badkaret från 1948, samt den mer explicita porrhistorien Jag var en kärlekskonstens mästare, utgiven under namnet Johnny Delgada 1965.

Den sistnämnda titeln hade tidigare utgivits under pseudonymen Maurice Norrman 1950 och var egentligen inte alls skriven av Johnny utan av en annan färgstark herre vid namn Per Meurling. Han blev inte alls glad över Johnnys bedrift, vilket du kan läsa mer om här.

De båda böckerna kan du hitta i PDF-version här. Du kan även se mer om Bodes litterära produktion under fliken Läs högst upp på denna sida.

Inget år utan en bok om Johnny Bode

augusti 29th, 2016 by Gustaf

För att ha varit död i 33 år, så fortsätter allas vår schlagercharmör att hålla sig i rampljuset. Precis som 2014 och 2015 är han nu aktuell i en ny bok. Förra gången var det en kokbok, men den här gången är det kanske en något mer förväntad publikation, nämligen en volym med det talande namnet Svenska svindlare och fuskare skriven av Fredrik Kullberg.

Kullberg intervjuades i TV4:s Nyhetsmorgon förra veckan, och Johnny fick ståta i ett mycket illustert sällskap, med stjärnor som Carmencita Rockefeller och Motala-greven Pertti Ylermi Lindgren. Se själv och njut:

Det hela är extra passande eftersom det i år är 100 år sedan Karl Vesterberg satte in en kontaktannons i Stockholms-Tidningen under signaturen Sol och vår. Ett jubileum värt att uppmärksamma!

För övrigt har det kommit fram nya rön angående bilolyckan i Ekebränna 1939. Se tillägg i  posten nedanför.

”Han skulle vara begravd i Laholm”

juli 19th, 2016 by Gustaf

Göran Roth, född 1929, egenföretagare i rörläggeribranschen, mc-fantast, skribent i tidningen MC-Veteranen, samlare, Halmstadskildrare med mera berättar i sin självbiografi Möte med människor och fordon bland annat om sitt stora intresse för motorcyklar och om sin uppväxt i Halmstads arbetarkvarter på Nyhem under 30- och 40-talen. En berättelse handlar om när den beryktade grammofonsångaren Johnny Bode plötsligt dök upp på gården där han bodde.

En sommardag i mitten av 30-talet kom den finaste bil som någonsin hade haft ärende in på vår gård. Den stannade framför det första huset, nr 11, och blev genast omringad av oss ungar. Krom och lack glänste i solen och den röda nummerplåten visade att detta inte var vem som helst som kom. Ut steg en man i 25-årsåldern, han var stiligt klädd, säkert lika fin som kungen. Men kungen var det inte för han var äldre, det hade vi sett på bild i tidningen. Mannen hade en ljus hatt, vit skjorta med vacker slips och en mörk kavaj med ljusa byxor. Hans svarta skor doldes nästan av något grått tyg (damasker). Mannen tittade sig runt om på oss barn och ett litet leende lyste upp hans ansikte. Hans blick stannade vid Valter Aronsson, en bildskön yngling som bodde i vårt hus. Mannen stack ned handen i sin högra byxficka och kom upp med en mängd silverpengar. Han plockade ut en hel enkrona som han räckte till Valter. ”Du får den här, säger den fina herren på stockholmska, du ska se till att ingen skadar min bil”. Sedan försvann han raskt in i huset.

Den okände mannen hade kommit för att uppvakta en grannflicka i huset, och vi barn var förstummade av den elegans och det självförtroende som mannen ingav. Bara detta att han stack ned handen i byxfickan för att strax komma upp med silverpengar med råge. Och bilen då! En alldeles ny bil som blänkte i solen och i bakrutan var det t.o.m en rullgardin av äkta tyg med vacker tofs i snöret. Tänka sig rullgardin av äkta tyg i en bil, när våra lägenheter inte hade råd med detta. Tidningar och gråpapper fick hängas upp för fönsterna när kvinnor och flickor klädde av sig för natten – fönstertittning var populärt bland yngre män där de stod i mörkret utanför.

Nyfikna kvinnor började samlas på avstånd i små grupper – ansiktena var vända mot bilen och det diskuterades säkert vad en sådan fin bil gjorde på vår gård. Den uppvaktande kavaljeren och grannens flicka kom ut och körde från vår gård. Identiteten på den fine herrn blev fastställd efter några dagar, det var artisten, grammofonsångaren och författaren Johnny Bode. Han återkom nästan varje kväll, med byxfickan full av silverpengar och en krona till Valter för att vakta bilen. Men en dag kom han inte mer och ryktet gick på gården att han hade omkommit i en bilolycka. Han skulle vara begravd på kyrkogården i Laholm.

50 år senare står det en liten notis i tidningen att Johnny Bode var död i Malmö. En bok blev skriven om hans liv och det gick där att läsa varför han blev borta från vår gård. Den fina bilen var köpt på växel i en annans namn. Johnny Bode som hade Hasse Ekman som bäste vän kom och gick i familjen Gösta Ekman den äldres hem där han passade på att lägga beslag på deras matsilver och andra föremål av värde som lämnades in på pantbanken för att få kontanter till ett högt leverne. Han blev anhållen och hamnade i domstol och blev dömd. Dörrar med lås på utsidan gjorde att han inte kunde besöka vår gård och han kom aldrig tillbaka.

Under kriget bodde han i Norge och underhöll den tyska militären med sin sång och musik och han blev utfryst i Sverige under resten av sitt liv.

Så långt Göran Roth och hans barndomsminnen av Johnny Bode. Ryktet om att Johnny omkommit i en bilolycka, som nämns i texten, kommer säkert från bilolyckan i Ekebränna mellan Våxtorp och Örkelljunga där Johnny efter ett framträdande i Båstad juli 1939 åkte med i en bil som frontalkrockade med en lastbil. Johnny klarade sig med lättare blessyrer men nöjesarrangören Hjalmar Magnusson som körde bilen avled av sina skador omedelbart efter ankomsten till Ängelholms lasarett.Ekebranna

Henrik Påhle, Johnny Bode-sällskapets emissarie i södra Halland och författare till denna text, vid backkrönet i Ekebränna utanför Våxtorp, Laholms kommun. Här kunde Johnny Bodes liv ha tagit slut den 15 juli 1939, när bilen han färdades i frontalkrockade med en lastbil. Bilens förare Hjalmar Magnusson dog, men Johnny klarade sig med lättare skador.

För att läsa fler vittnesmål om möten med Johnny Bode, klicka här, här, här, här eller här.

EDIT: Efter att detta skrevs kontaktades sällskapet av Jan-Erik Andersson, som kunde upplysa oss om att platsen där olyckan skedde inte var den på bilden, utan ett krön på den gamla landsvägen, som fortfarande finns kvar och går i närheten av den nyare. Så här skriver Henrik:

Jag ringde tipsaren Jan-Erik Andersson och han beskrev över telefon var olyckan skedde. Vi hade karta på Eniro framme samtidigt så jag vet nu exakt var. I ett backkrön som dessutom ligger i en kurva, där var det många olyckstillbud både före och efter olyckan med Johnny. Jan-Eriks morfar var med när olyckan hände, han var ute på byn med sina kompisar när de hörde smällen och de cyklade genast dit. Olyckan fick en notis i Hallandsposten, jag letade upp den på en repig mikrofilm på stadsbiblioteket här i Halmstad. De har inga möjligheter att kopiera på stadsbibblan, men kanske Hallandspostens arkiv har. Det vore nåt för bloggen!

Jag ska ta och köra ner till Ekebränna och ta en ny bild nu när jag vet exakt var den rätta platsen är.

/ Henrik

Nytt år, nya dumheter

januari 1st, 2016 by Gustaf

Då skriver vi onådens år 2016. Och om bara fyra dagar är det tid för Johnny Bode-sällskapets årsmöte. Enligt seden äger det rum på trettondagsafton, så att alla deltagare kan fira Johnnys födelsedag dagen därpå med att vara bakfulla.

I år sker sammankomsten på Drottning Kristinas Jaktslott på Otterhällan i Göteborg. Samma ståtliga byggnad där vi hade vårt första årsmöte 2010, men där vi inte varit i JBS-sammanhang sedan dess. I normala fall sker som bekant alla möten på krogen, men eftersom det står allsång på programmet denna gång tänkte vi att det var bra med en egen lokal. Man vill ju inte bli utslängd innan man hunnit till desserten. Sällskapets egna allsångsführers, styrelseledamöterna Henrik Påhle och Torvid Fant har legat i hårdträning. Lyssna bara på detta:

Mötet börjar 18:00 och hugade deltagare bör ta med sig egen dryck, samt kontanter. Kvittot för inköpet av drycken bör också medtagas. Mat beställer vi till Jaktslottet enligt den beprövade julskinke-metoden.

Bland mycket annat kommer årets Johnny Bode-pristagare att avslöjas. Spänningen är i vanlig ordning olidlig!

Medlemmar har fått kallellse till mötet, men även nya aspiranter är välkomna. Är du intresserad av att medverka, släng bara ett mail på info (snabel-a) johnnybode.com och dyk upp. Prålig klädsel, gärna från herr Bodes egna tidevarv (välj själv 1920-1970-tal) uppmuntras!

Förresten, här är några ytterligare internet-tips i väntan på årsmötet.

Först en reklamsnutt för den tidigare nämnda kokboken:

Sedan kan vi även nämna den märkliga sångkonstnären Lessebos-Elvis som nyligen gjort insjungningar av flera Johnny Bode-låtar, i vissa fall med förändrad text. Timmerflottar-Sixten har till exempel blivit A-lagar-Sixten. Har du känsliga öron (och då menar vi det i uttryckets alla bemärkelser, du kanske exempelvis har absolut gehör) är varning härmed utfärdad.

 

Nu kan du äta Johnnys hummerplatå

november 12th, 2015 by Gustaf

”För så är det med alkoholister, att de gör sig bäst på håll / så länge de håller sig i sina kistor, så sjungs det om dem i Par Bricole” skaldar Stefan Sundström i Fredmans sista epistel. Och lite så är det nog med Johnny Bode. I år är det 32 år sedan han lämnade den jordiska tillvaron och ju längre bort han kommer, desto populärare blir han.

Det senaste som inträffat är att han fått en eget kapitel i en kokbok. ”Och så åt de också: nio svenska livsöden i en smaksatt historia”, heter verket, författat av Robbe Eriksson, Riki Simic, David Mortimer-Hawkins och Edward Blom och utgivet på förlaget Skabetti. Här ståtar Johnny Bode-Delgada med ett eget avsnitt.

johnny bode-kapitlet

Det framkommer inte så mycket nytt om Johnnys dokumenterat vidlyftiga mat- och dryckesvanor, utan som vanligt faller det mesta tillbaka på Ingmar Norléns och Bengt Nyquists biografier. Dock är det naturligtvis roligt med recept och dryckestips inspirerade av den gränslöse frossaren. Författarna väljer dels en robust parisare,

parisare

och dels lite lyx i form av en skaldjursplatå.

hummer

Boken har nyligen belönats med ”Årets gastronomiska anekdotpris” av Svenska måltidsakademien. Motiveringen lyder: ”Underhållande och kuriöst om nio originella människor med minst lika originella matvanor. Njut av Johnny Bodes opulenta whiskey- och skaldjursorgier, Revolver-Harrys Skjutjärnssoppa och självklart Jan Stenbecks fettdrypande potatismos med Belugakaviar. Stabbigt, ganska grabbigt – men väldigt kul!”

Johnny Bode-sällskapet tackas i boken, och vi tycker naturligtvis att denna trycksak är ett utmärkt initiativ. Förutom musik, sång, lurendrejeri och lögner är ju mat och dryck det man främst förknippar med skrävlaren från Falköping. Kanske borde någon också skriva en bok med utgångspunkt i hans klädstil? Den var ju också minst sagt anmärkningsvärd.

Tack till Inge-Björn Mossige-Norheim för tips och foton.