Eftersom vi redan fått ganska många frågor om årsmötet kan vi redan nu avslöja tid och plats.Festen äger som vanligt rum på trettondagsafton, den 5 januari, i Göteborg.
Lokalen blir detta år KoM Musik & Bar, ett lokus för musikentusiaster beläget i ett skumt industriområde i Sandarna, i skuggan av Älvsborgsbrons fastlandsfäste.
Johnny Bode-sällskapet har abonnerat hela stället och här kommer att bjudas mat, dryck och musikunderhållning av internationell toppklass! Partyt blir ett faktum!!!
Mer detaljer kommer inom en inte alltför avlägsen framtid, och då kommer vi även att öppna anmälningslistan. Men redan nu kan ni ju boka hotell och tågbiljetter om ni vill ha bra priser att smita från.
I år har Johnny Bode varit död i 40 år. Ändå händer det saker nästan varje månad med anknytning till hans trinda person. Det är inte brist på saker att skriva om som gjort att det periodvis varit glest med inlägg på den här sidan (något som nu lyckligtvis börjar ändra sig).
Bara de senaste veckorna har två intressanta projekt kommit till kanslitets vetskap.
Det ena är att tenoren, vissångaren, och inte minst läkaren Torsten Mossberg sjungit in ett nytt album med titeln Dreams: Poems by Nils Ferlin.
Bland tonsättningarna finns tio som Johnny Bode gjorde på 1940-talet under pseudonymen Rickard Ritzi. Flera av dem aldrig tidigare insjungna!
Den 17 september klockan 16 är det officiellt albumsläpp Kristinehovs malmgård på Södermalm, meddelar Torsten. Redan nu finns dock skivan på Spotify. Rekommenderas varmt!
Det andra projektet med anknytning till Johnny Bode är att Oskar Lindholm, som även han förtjänar sitt dagliga bröd som läkare, nu offentliggjort ett projekt han arbetat med i det tysta under ett antal år: en biografi över Åsa-Nisses skapare, författaren Stig Cederholm.
(Ett intresse han för övrigt delar med Lennart i gårdagens inlägg, märkligt hur dessa sammanträffanden så ofta tenderar att infalla.)
Det finns som bekant en koppling mellan Cederholm och Bode genom att Johnny Bode gjorde musiken till den första Åsa-Nisse-filmen 1949, men parallellerna är fler än så.
Stig Cederholm var, liksom Johnny, en tjuv, bedragare, patient på mentalsjukhus, frivillig i nazistisk sold och en sol-och-vårare som lämnade ett spår av mänsklig förödelse efter sig där han drog fram. Han blev även, precis som Bode, tvångssteriliserad. Ett minst sagt ironiskt öde för två män som tidigare i sina karriärer hade gått rasbiologins ärenden.
Men i Stig Cederholms livshistoria finns, precis som i Johnnys, bland all svärta ett stort mått av absurd komik och många totalt osannolika episoder.
Oskar Lindholm har nu startat ett instagramkonto som heter @stigcederholm där han publicerar utdrag och smakbitar av allt han hittills hittat i sitt researcharbete.
Bland annat finns en serie inlägg där Oskar Lindholm går igenom alla parallellerna i Cederholms och Bodes livshistoria.
I det första inlägget på kontot skriver Lindholm om sitt projekt ”som alltså är att i bokform koppla ett brett grepp om Stig Cederholms brokiga livshistoria och Åsa-Nissefenomenet i stort. Det har svällt bortom alla proportioner. Mitt arkiv består i dag av i runda slängar 30 000 sidor, och det skulle inte förvåna mig om det blir ytterligare tiotusen innan detta är över. Arbetet har gått långsamt, eftersom jag tyvärr har mycket annat att pyssla med (t ex jobba). Tyvärr har en livskris just nu berövat mig all lust för projektet. Att starta detta konto blir därför ett sätt att försöka kicka igång mitt eget intresse igen. Jag tänker publicera roliga arkivfynd, intressanta fakta och göra uppdateringar om hur arbetet (förhoppningsvis) framskrider. Om det också kan intressera någon så blir det en bonus.”
Redan efter några månader är detta konto fullt av guld. Johnny Bode-sällskapets direktion uppmuntrar alla som har instagram att följa, och ser fram emot att läsa boken den dagen den blir verklighet!
Bo Furebys och Ulf Skoglunds Bode-konsert i Herrljunga hembygdspark blev förstås en kollossal bom-succés, vem hade väntat sig något annat?
En lång rad örhängen som antingen sjungits in eller skrivits av Bode, eller i några fall både och, framfördes inför en entusiastisk publik. Twitter- och Snedtänkt-profilen Anny Josefson Ekegren, som befann sig bland åskådarna, konstaterade att det bjöds på ”fler kostymbyten än en Las Vegas-show”.
Foto: Gustaf Görfelt
Ovan ser vi Bo i passande outfits för att sjunga En herre i frack, Timmerflottar-Sixten, Zeppelinar-valsen, Västkustens vals respektive När ljusen ska tändas där hemma.
Alla dessa klädbyten krävde förstås pausunderhållning. Entré Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt, som körde ett miniföredrag i två delar om Johnny Bodes osannolika liv och varierande framgångsrika karriär.
Foto: Anny Josefson Ekegren
Dessutom bjöd arrangemanget Halljonga förr i vala på mycket annat. Vikingar, karoliner, smeder, 1800-talsmamseller, beredskapssoldater, rockabillies och allehanda andra tidsresenärer tumlade runt bland veteranbilar, marknadsstånd och varmkorvförsäljning. Mycket trevligt!
Lennart från Alingsås äger Anders Nordstedts orkesters (dvs Eddie Meduzas dansbands) gamla turnésläp och har ett stort och hälsosamt intresse för Stig Cederholm. Ett typexempel på vilka trevliga bekantskaper man kan göra på en hembygdsdag. Foto: Gustaf Görfelt
Sommaren har hittills varit helt renons på Johnny Bode-relaterade aktiviteter, men nu blir det snart ändring på det!
Nästa söndag, den 13 augusti, framträder kuplettcharmören och mångårige JBS-medlemmen Bo Furebytillsammans med pianisten Ulf Skoglund i Herrljunga hembygdspark med programmet En herre i frack – grammofonsångaren och kompositören Johnny Bode Delgada.
Som ett inslag i föreställningen medverkar även Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt och berättar om Bodes märkliga liv och karriär.
Bo Fureby skålar i champagne i en leopardmönstrad limousin. En helt vanlig dag på jobbet för en kuplettcharmör.
Föreställningen är en del av arrangemanget Halljonga förr i vala som i år har fokus på perioden 1940–1970. Det hela pågår mellan klockan 13 och 17 och Johnny Bode-konserten börjar klockan 14.
Förutom Johnny Bodes musik blir det framträdande av Mockingbird Hillbillies från Billingehill, som bjuder på en mix av country, folkmusik, blues, rock och bluegrass.
Dessutom kan besökaren ta del av gammalt och nytt hantverk, femkamp och chokladhjul, modeparad, veteranfordonsutställning, teaterstycket Drängen blir soldat, Skaraborgs historiska infanteriregemente, hembakt fika samt mycket mer.
Tändkulemotorer kommer att dunka, kulörta lyktor lysa och lyckohjul att snurra! Är du i Sjuhärad eller på Schlätta – missa inte detta!
Via sociala medier når oss det beklagliga budet att musikforskaren, författaren, skribenten, musikteknikern och -producenten Bengt Nyquist har avlidt, 91 år gammal.
Bengt Nyquist hade som framgår av presentationen ovan många strängar på sin lyra, men i just det här sällskapet är han naturligtvis mest känd för att han tillsammans med Ingmar Norlén år 1991 gav ut En herre i frack –historien om Johnny Bode.
Det var den första biografin om Johnny Bode, och även om Ingmar Norlén senare fortsatte grävandet på egen hand och 2003 gav ut en ännu fylligare uppföljare, så är det fortfarande En herre i frack som är mest känd och som vi får flest frågor om.
För Ingmar Norlén var Bode-biografin debuten som författare, men den 21 år äldre Bengt Nyquist hade 1991 redan flera titlar under bältet, och skulle fortsätta sin litterära produktion ytterligare ett drygt decennium.
Specialiteterna var jazz och underhållningsmusik, antingen i form av intervjuböcker, biografier eller som rena historieböcker. Olle Adolphsson, Gunnar Svensson och Erik Frank var några av musikskaparna som porträtterades. Han skrev även en bok om restaurangmusikens historia i Sverige, medverkade i radio och tv och var under många år skribent i tidskriften Hifi Musik.
Speciellt varmt om hjärtat för Bengt Nyquist låg jazzen, och han var medlem av diskografigruppen inom Gruppen för svensk jazzhistoria vid Svenskt viskarkiv. När skivserien Svensk jazzhistoria gavs ut på 1990-talet stod Bengt Nyquist för urval, sammanställning, bakgrundsforskning och kommentarer tillsammans med Jan Bruér.
Bengt Nyquist föddes den 25 maj 1932 och avled den 26 juli 2023, närmast sörjd av sina tre barn och deras familjer.
Johnny Bode-sällskapet lyfter på hatten för en livsgärning i musikens tjänst och inte minst för den banbrytande insatsen när det gäller att föra ut Johnny Bodes då i stort sett bortglömda och till stora delar okända livshistoria till det svenska folket. Tack Bengt!
… och 10 år sedan Johnny Bode-sällskapet avtäckte hans minnessten på Limhamns kyrkogård.
Foto: Bo Wahlgren
Från vänster på bilden: Christer Borg från Johnny Bode Delgadas stiftelse, Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén (vid tiden även ordförande för stiftelsen), Gustaf Görfelt, JBS, Lillemor Dahlqvist (presentation överflödig) och Fredrik Tersmeden, JBS.
Både Christer och Ingmar har tyvärr lämnat oss sedan dess, men Lillemor är still going strong liksom Johnny Bode-sällskapets koryféer, även om vi fått några fler rynkor i mellantiden.
Även stenen har blivit lite anfrätt under decenniet som gått och vi planerar en uppfräschning av den någon gång i framtiden. Det kommer dock inte att ske under 2023, som av olika orsaker kommer att bli ett av sällskapets minst aktiva år hittills. Vi spår dock i sumpen att detta kan förändras kraftigt redan nästa år.
Under tiden rekommenderar vi varmt en promenad längs Minnenas Allé i form av all dokumentation av stenresningen som finns här. (OBS att inläggen bör läsas nerifrån och upp).
I serien ”otroligt försenade och smått onödiga saker” har vi nu nått ytterligare en milsten. Nämligen den sista(?) detaljen kring sällskapets stora pandemiprojekt: utgivandet av en numrerad limiterad skiva.
Det föll sig ju nämligen så att vi glömde det där med själva NUMRERINGEN när vi skickade ut skivorna.
Men förtvivla icke! Vi har en beställarlista, så nu kan var och en skriva dit sitt rätta nummer om den vill. Det går ju förstås även att ta en helt annat siffra, vilken som helst. Ingen kan veta ändå. Härliga tider!
Ingen kommer att veta framöver heller, eftersom vi anonymiserat denna lista hårt. Vi tror starkt på begreppet ”diskret avsändare”, vilket också var anledningen till att skivorna levererades i anonyma kartonger. Men äger du en skiva eller två så kan du leta här. Första initialen är förnamnet, bokstav två och tre efternamn, fyra och fem postadress. ”Johan Tottafets, Peru” blir alltså ”J. T-s, P-u”.
Vi väntade så lång tid på skivan att vi glömde att göra iläggsbladet som skulle följa med. Men nu, bara två månader efter skivsläppet, har vi färdigställt det!
HÄR har ni det!
Bara att skriva ut och stoppa in i edert skivfodral. Se bara till att plocka bort olika default-inställda marginaler och liknande, så att utskriften följer pdf:en.
Inom kort kommer vi att återkomma om numreringen. Vi glömde visst sätta nummer på skivorna också. Man kan ju inte tänka på allt hela tiden.
I år är det 40 år sedan Johnny Bode gick bort. När han lämnade jordelivet var han närmast helt bortglömd av sin samtid. Nu på 2000-talet skulle man utan överdrift kunna säga att han blir mer känd för varje år som går. Det är visserligen inte första gången i kulturhistorien som något sådant händer, men det är ändå ett ganska intressant fenomen.
Någon som tagit fasta på detta är Isabell Sandahl. Hennes examensarbete i utbildningen till gymnasielärare, inriktning historia, har titeln: Mannen, myten, legenden – han som alla hört men ingen känner till. En diskursanalys av Johnny Bodes minne.
Isabell var i kontakt med sällskapet redan för ett år sedan, och för några veckor hörde hon av sig igen:
Hej!
Våren sprang iväg och sen kom sommarn och hösten, men uppsatsen uteblev! Men i mellandagarna tog jag äntligen tag i det och uppsatsen, som vi mailade om, är nu äntligen klar, godkänd och upplagd på DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet).
Jag lovade att höra av mig när den var klar!
Tack så jättemycket för hjälp i våras med diverse saker, inte minst att ni som sällskap finns till! Uppsatsen hade inte blivit hälften så bra utan er hemsida och er blotta existens, då ni spelar en avgörande roll i uppsatsen!
Mina kursare var väldigt fascinerade över Bode och det var ju förträffligt roligt att erat pris delades ut samma dag som opponeringen, vilket ledde till många skratt och möjliggjorde att jag kunde få med årets nominering i uppsatsen!
Ja, vad ska man säga? Sällskapet applåderar! Man gillar ju när rubriker som Foucaults arkeologiska angreppssätt och Didaktisk reflektion blandas med Könsrockens fader.
Sandahl har själv rötterna i Falköping och refererar till vad Peter Aronssons skriver om kulturella trauman i sin bok Historiebruk – att använda det förflutna.
Där menar Aronsson att det går att se ett mönster med tre generationer. Den första, som inte vill prata om det som hänt, den andra, som vill ta upp traumat i ljuset, och den tredje, som blir den som kommer att avgöra hur minnet ska bli en del av historiemedvetandet. Så här skriver Isabell Sandahl i examensarbetet:
I inledningen till uppsatsen berättar jag om min gammelfarmor som alltid blev mycket upprörd när någon nämnde Johnny Bode. Som Falköpingsbo ville hon inte veta av en sådan skamfläck. Hon tillhörde den första generationen, de som blivit berörda av hans skandaler, och Bode levde sina sista år nästan helt bortglömd av publiken. Åren kring hans död började detta förändras, hans synder hade bleknat och hans karriär och liv började diskuteras.
Personer i mina föräldrars generation reagerar oftast initialt med ett dråpligt skratt för att sedan lyfta upp en rolig anekdot, eller också har de aldrig hört talas om Bode och blir med ens mycket fascinerade och vill veta mer om honom. Dessa personer tillhör den andra generationen. De inser att det finns mer att ta reda på och vill att Bodes minne ska lyftas upp till ytan.
I min egen generation är det få som känner till Bode överhuvudtaget. De som emellertid känner till honom är med och väljer ut vad ifrån hans liv som är tillräckligt spännande och relevant att prata om.
Just nu befinner sig alltså Bodes minne i händerna på den generation som kommer avgöra om han ska förpassas till historien eller om hans minne ska bevaras. Ett tydligt exempel på detta är just Johnny Bode-sällskapet som bibehåller Bodes minne och väljer, i stor utsträckning, ut vad som är relevant att tala om kring Bodes minne.
En härlig (och kanske ganska sann) beskrivning av Johnny Bode-sällskapets maktposition och också en appell till alla sanna kulturkännare där ute: gå in som medlemmar i vår förening! Vi har en mission!
En annan intressant sak man kan lära sig av uppsatsen är att det här inte är första gången Falköpings Gossen Ruda är ämne för en akademisk analys.
Redan 2006 skrev Markus Arvidsson en text med titeln ”Med fantasi i själen och operett i blodet”– En sociologisk och narrativ betraktelse över Johnny Bodes liv, som ingick som ett kapitel i en antologi utgiven vid Estetisk-filosofiska institutionen på Karlstads universitet.
Utan tvivel hade kompositören av Pipp i kissemissen varit mycket nöjd över allt detta!
Uppmärksamheten runt priset fortsätter att öka för varje år som går. 2023 nåddes flera nya nivåer.
Förutom ett mycket stort genomslag på sociala medier, där Facebook-inlägget efter en vecka hade en räckvidd på drygt 147 000 personer och Twitter-posten påstods ha lästs av 162 000 (vilket känns som fler än vad svenska Twitter har användare, men det är väl nåt Elon Musk hittat på), så nådde nyheten omgående ut till Sveriges redaktioner.
TT skrev en text som kablades ut bara någon timme efter pressmeddelandet och togs in av eller refererades i ett mycket stort antal tidningar. Däribland DN, Aftonbladet, Sydsvenskan, Nöjesguiden, Borås Tidning, Omni, Västerbottens-Kuriren, Falköpings Tidning, Vimmerby Tidning und so weiter.
P4 Skaraborg och P4 Göteborg gjorde egna inslag baserade på TT, medan P4 Kronoberg var mer ambitiösa och intervjuade styrelseledamot Gustaf Hulting som även fick sjunga en stump.
Den stora milstenen var dock att SVT:s Kulturnyheter gjorde ett eget inslag för första gången. Det innebär att den sista bastionen nu är intagen, efter DN Kultur och Kulturnytt i P1. Bom succés!
Diverse högerextrema ”alternativmedier” plockade upp nyheten liksom vänstermotsvarigheten Aktuellt Fokus, samt konservativa Bulletin (gissningsvis besvikna att de inte fick priset i år heller). Även media- och reklambranschtidningen Resumé skrev en artikel.
Utomlands spreds nyheten i Finland av svenskspråkiga Vasabladet och Österbottens Tidning.
En helt ny twist på det hela inträffade efter en vecka när Margaux Dietz själv ringde upp en något förvånad ordförande Görfelt. Detta införlivades sedan i hennes nya Q&A-video som publicerades dagen efter. (Stycket om priset kommer cirka 14 minuter in i filmen.)
Både en beundransvärd chutzpah från Dietz och en oerhört intressant metaeffekt, där Sällskapet och Dietz symbiotiskt bekräftar varandra och det blir oklart vem som egentligen håller i taktpinnen. Vi vet inte hur detta egentligen ska tolkas, men i Johnny Bodes anda njuter vi av både uppmärksamheten och absurditeten!
Senaste kommentarer