Author Archive

Johnny Bodes okända liv som gangster avslöjat!

augusti 20th, 2017 by Gustaf

UPPDATERAD

Han föddes i en mindre svensk stad. Fadern försvann tidigt ur hans liv och hans skolgång avbröts i förtid, bland annat för att han intresserade sig mer för flickor än för studier. Han utvecklade dock tidigt en hög produktivitet inom det konstnärliga fält han gjorde till sitt, och inledningsvis var han mycket framgångsrik och välsedd i de fina salongerna men rörde sig även hemtamt inom tidens bohemiska kulturetablissemang.

Med åren kom hans produktion dock alltmer att få spridas via obskyrare kanaler, och fick till slut även en mer renodlat erotisk prägel som knöt an till tidens sexuella frigörelse – dock alltjämt formulerad på ett litet ålderdomligt, elegant sätt. Mycket av hans produktion utgavs under pseudonymer, av vilka han hade ett stort antal att välja bland. I sin livsföring var han slarvig, kunde inte hushålla med sina intäkter och smet inte sällan från räkningar.

Han var gift flera gånger, men inget av äktenskapen höll i längden. Långa perioder vistades han utomlands, och vid ett tillfälle under krigstid fängslades han av tyskarna – i vart fall enligt egen utsago. I hans efterlämnade memoarer är det dock inte alltid lätt att avgöra vad som sanning eller ej.

Nej, det ovanstående är faktiskt inte en skildring av Johnny Bode, utan av författaren Gösta Palmcrantz (1888-1978), mer känd under pseudonymen Gösta Segercrantz. Men Palmcrantz erbjuder inte bara intresse i kraft av sina likheter med Bode, utan även i det att de båda herrarna kände varandra!

 


Parfym, novellsamling från 1924 av Gösta Segercrantz, alias Gösta Palmcrantz

 

Det är litteraturvetaren Dag Hedman, numera professor i Göteborg, som lyft fram detta förhållande, tidigare okänt för Bodeforskningen. I sin biografi över Palmcrantz, Extravaganta eskapader (Uppsala 2008), sidan 107f, berättar han följande, främst baserat på uppgifter från Gösta Palmcrantz’ dotter Tanja:

Någon gång under 1930-talet blev Palmcrantz bekant med författaren, kompositören och sångaren Johnny Bode […]. Det är tydligt att dessa båda musiskt begåvade lebemän hade åtskilligt gemensamt att bygga sin vänskap på: förutom det uppenbara litterära och musikaliska intresset var de båda ansvars- och rastlösa sällskapsmänniskor med en dragning åt frivola kulturformer som erotisk litteratur, varietéer och kabareter. Tillsammans spelade de gärna krocket, vilket bör ha varit en tillräckligt stillsam sport för den korpulente Bode.

Den kanske allra intressantaste Bodeanknutna detaljen i Hedmans text finner man dock i en fotnot. Det heter däri att

Det är troligt att Johnny Bode åtminstone delvis har föresvävat Palmcrantz när han skapade gangstern Johnny Waterman i romanen Mord i flygmaskin (1945). Det ligger nära till hands att tolka efternamnet som en ironi, med tanke på hur många groggar Bode och Palmcrantz tömt i sina dagar. Waterman talar även omotiverat om ”min sångröst” (s. 146), rimligtvis också en blinkning till den skönsjungande vännen Bode.

Jag har ännu inte lyckats lägga vantarna på ett exemplar av Mord i flygmaskin, men när så sker lovar jag att återkomma med ytterligare rapport i ämnet!

Sällskapets ”kulturhjälte” i Lund

Fredrik Tersmeden

PS. Det bör i sammanhanget nämnas att det även finns tydliga skillnader mellan Bode och Palmcrantz. Till dessa hör bland annat att Palmcrantz, i vart fall så gott han förmådde, tog ansvar för sina barn, men inte minst att han tog tydligt avstånd från såväl krig i allmänhet som nazismen i synnerhet. Och Palmcrantz (eventuella) tyska fängslande ägde rum redan under första världskriget efter att han skall ha hjälpt en fransk officer att lämna Tyskland.

PPS. (Tillägg av ordförande Görfelt) Det kan även nämnas att såväl Bode som Palmcrantz figurerar i en nyutgiven bok av Kalle Lind: 88 böcker du inte behöver läsa. Johnny Bodes bidrag till Linds bibliotek  är ockupationsromanen Dö i tid, där Bode som första (och sista) person avslöjar nazisternas skrämmande bruk av små, vansinniga apdvärgar! Palmcrantz alster faller även det inom genren nazi-sexploitation, och är betitlat Himmlers massös berättar. Som sig bör är boken skriven under pseudonymen Yvonne de Roquette.

Nya ekivåka böcker att läsa!

augusti 9th, 2017 by Gustaf

Sällskapets trägna kamp för att göra Johnny Bode-Delgadas kompletta verk tillgängliga i det tjugoförsta århundradet fortsätter.

Genom herrar Tersmedens och Påhles slit med scannern finns nu ytterligare två romaner att ta del av: den ”ekivåka” pikaresken Han friade i badkaret från 1948, samt den mer explicita porrhistorien Jag var en kärlekskonstens mästare, utgiven under namnet Johnny Delgada 1965.

Den sistnämnda titeln hade tidigare utgivits under pseudonymen Maurice Norrman 1950 och var egentligen inte alls skriven av Johnny utan av en annan färgstark herre vid namn Per Meurling. Han blev inte alls glad över Johnnys bedrift, vilket du kan läsa mer om här.

De båda böckerna kan du hitta i PDF-version här. Du kan även se mer om Bodes litterära produktion under fliken Läs högst upp på denna sida.

I de ökända kvarteren i det ruskiga Marseille

juni 13th, 2017 by Gustaf

Det är hög tid för ett medlemsmöte! Sällskapet har inte haft något sådant sedan årsmötet i januari, men den 1 juli kl 17 ses vi i Göteborgs skumma hamnkvarter. Närmare bestämt vid Gullbergs kaj, bortom byggkaoset runt Götaälvbron. Där ligger M/S Göta Petter förtöjd.

Nya och gamla medlemmar är välkomna. Dagordningsförslag och mer information kommer på mail. Anmäl gärna till info (a) johnnybode.com om du tänker komma, det är bra att veta ungefär hur många vi blir så vi kan boka bord.

Blir det inställt annonserar vi i tidningen, det är sen gammalt.

Utdrag ur Johnny Bodes Säpo-akt.

EXTRA! EXTRA! Johnny Bodes sonson talar ut!

juni 7th, 2017 by Gustaf

Vissa saker tenderar att bli liggande hur länge som helst. Den här har nog rekordet, eftersom det är en text baserad på en intervju jag gjorde för fem och ett halvt år sedan.

Bakgrunden är som följer: i januari 2012, när vi precis skulle genomföra minneskonserten till Johnny Bodes 100-årsminne, så arbetade jag som redaktör för den numera nedlagda gratistidningen Kungsbacka-Nytt. Där hade jag en liten redaktörsspalt på sidan 2, och den här veckan nämnde jag konserten i slutet av spalten.

Samma dag som tidningen kom ut fick jag ett mail från den lokale teaterprofilen Kjell-Åke Rinnarv. ”Vet du om att Johnny Bodes barnbarn bor i Kungsbacka?” skrev han.

Jag höll på att ramla av stolen. I biografierna om Johnny Bode stod det visserligen att Johnny hade haft en son vid namn Sigurd Jätbrink som han aldrig tagit ansvar för, men intrycket man fick var att Sigurd hade dött barnlös.

(Detta var även vad Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén trott visade det sig senare. Han hade självklart velat intervjua Sigurd, men denne hade bara slängt på luren och bett honom dra åt helvete. Inte ens Sigurds fru hade känt till hans barn från ett tidigare äktenskap.)

Men inte nog med att Johnny alltså hade en sonson som bodde i Förlanda, beläget i samma kommun där jag jobbade. Sonsonen hade även arbetat som ventilationsmontör på husbygget tvärsöver gatan från vår redaktion hela hösten, bara 20 meter från platsen där jag satt. Kanske en av de konstigaste slumphändelser jag varit med om.

Veckan efter träffade jag Lars-Rune Jätbrink, som han heter, för en intervju. Mötet resulterade i en artikel i nästa nummer av tidningen. ”Jag gör en längre version till hemsidan snart” tänkte jag. Sedan gick det ett år, och ett år till…

I vilket fall, snart kommer filmen där Lars-Rune medverkar, och eftersom det faktiskt var jag som tipsade filmmakarna Bosse Sjökvist och Bengt Löfgren om hans existens så tänker jag inte vara tvåa på bollen.

Jag orkar inte arbeta om allt, utan har utgått från min gamla artikel och byggt ut den lite. Därav den klassiska tidningsuppbyggnaden. Håll till godo.

/Gustaf Görfelt

Lars-Rune – sonson till skandalkungen

 

 

 

Sångaren och kompositören Johnny Bode lyckades under sin livstid bli känd som Sveriges värsta skandalartist. I Förlanda bor hans enda barnbarn, Lars-Rune Jätbrink.
– Jag har en hatkärlek till min släkthistoria, säger han.

Lars-Rune Jätbrink tycker det är roligt att hans farfar Johnny Bode uppmärksammas. ”Det finns ju många roliga historier runt honom, men samtidigt var hans liv väldigt tragiskt. I slutändan blev det bara misär”. (Bilden är tagen vid en friluftsteater 2013. Pjäsen utspelade sig på 1920-talet, och Lars-Rune spelade, passande nog, en stökig sommargäst från storstan.) Foto: Gustaf Görfelt

 

I fredags (6/1 2012) skulle Johnny Bode ha fyllt 100 år, och under helgen firades han med en bronsplakett på sitt födelsehus i Falköping och en utsåld konsertkväll i Göteborg.

– Jag hörde om det när Magnus Uggla berättade i radio i december. Först blev jag väldigt förvånad, men sedan tyckte jag det var kul. Jag hade gärna gått på konserten själv, men jag var uppbokad med annat, säger Lars-Rune Jätbrink.

I dag är Johnny Bode en kultartist, men när Lars-Rune (född 1956) växte upp i Majorna berättade han inte för sina kompisar vem som var hans farfar.

– Han var ju fortfarande i full fart då, och det stod om honom i tidningarna ibland. Men det var enbart negativa saker. Han var alltid invecklad i någon skandal.

 

Träffade aldrig sin farfar

Johnny Bodes pappa Alvar hade lämnat sin familj när Johnny föddes och hade aldrig någon kontakt med sin son.

Johnny tog själv inget ansvar för sin son Sigge, som var resultatet av en kortvarig förbindelse i Skara Folkets park 1927, då Johnny var 15 år och Sigges blivande mor 16.  När Sigurd föddes året därpå hade Johnny lämnat Skara och befann sig i Stockholm.

– Det lär ha varit en skandal utan dess like. Min farmor hade det nog inte lätt, säger Lars-Rune.

Därför var det kanske inte konstigt att hon inte var glad när Sigge i sin tur upprepade mönstret 30 år senare.

– När morsan blev med barn ville han att hon skulle göra abort. Han och morsan var gifta ett kort tag, men bodde aldrig ihop, sedan skilde de sig. Det sista min farmor sa till Sigge innan hon dog lär ha varit ”ta hand om pojken”, säger Lars-Rune Jätbrink.

Trots detta mötte Lars-Rune bara sin pappa fem, sex gånger som barn. Sin farfar träffade han aldrig.

 

Först med kärnfamilj

– Jag är den förste mannen på fyra generationer som lever i kärnfamilj. Första gången jag såg en bild på Johnny var när han dog 1983 och det var en dödsruna i GP, (skriven av Ingmar Norlén) säger Lars-Rune Jätbrink.

20 år senare dog hans egen pappa Sigge. Lars-Rune hade då nyligen gjort ett försök att få kontakt med honom.

– När jag själv blev pappa skickade jag ett kort till honom på sjukhuset. Sedan ringde hans gode man. Jag fick även prata med fruns systerson. Sigges fru, som var död då, hade tydligen inte vetat om att han hade en son, det hade han inte berättat, säger Lars-Rune.

I samma veva läste han biografin En herre i frack av Ingmar Norlén och Bengt Nyquist.

– Där fanns en bild på Johnny som barn, och jag blev chockad, Han var gôrlik mig som liten.

 

Kluven inställning

Johnny Bode ställde till med osannolikt många dumheter under sitt liv, samtidigt som han var en mycket begåvad kompositör och sångare. Lars-Rune har en kluven inställning till sin bakgrund.

– Det är ju häftigt att det är mina rötter. Men samtidigt känner jag en hatkärlek till min pappa och farfar för att jag aldrig fick träffa dem. Som tur är har jag klarat mig ändå, jag hade en trygg uppväxt.

En sak som irriterar Lars-Rune Jätbrink lite är att Johnnys upphovsrätts-pengar, som enligt svensk lag till viss del borde ha tillfallit först hans son Sigge och sedan Lars-Rune, helt går till Johnny Bode-Delgadas stiftelse och det stipendium stiftelsen delar ut.

– Johnny betalade aldrig en krona i underhåll för farsan, och Sigge var likadan. Att få en del av de pengarna hade varit en sorts kompensation. Jag ringde faktiskt STIM för att höra efter vad som gällde, men det var svårt att få reda på. Jag tycker det vore rimligt att dela 50/50. Om inte annat skulle det vara kul att sitta med i stiftelsen själv, säger Lars-Rune Jätbrink.

För sina egna barn har Lars-Rune inte berättat så mycket om släkthistorien än (detta alltså 2012). Men dragningen till show-biz finns där trots allt.

– Jag är tondöv, men mina barn är musikaliska. Och hela familjen är med i (den lokala teatergruppen) Ebbe-sällskapet och spelar teater. Barnen älskar det!

 

 

 

Bodefilmen kommer till hösten

maj 29th, 2017 by Gustaf

En av de vanligaste frågorna som sällskapet får är ”när kommer filmen egentligen?”

Hittills har vi varit tvungna att nöja oss med svävande svar, men för någon vecka sedan sammanstrålade undertecknad med en uppgiftslämnare för att få klarare besked. Mötet skedde i en mörk gränd i närheten av den suspekta klubben Chat Noir, och passande nog var ursäkten för vår rendez-vous att vi skulle bese ett framträdande av Kronofogden.

”Cancer man”, mystisk källa.

Beskedet är som följer: filmen Ingen tid för kärlek om Johnny Bodes liv och leverne kommer att distribueras på bio av TriArt. Exakt hur många föreställningar det blir och var de kommer att äga rum är inte klart ännu, men man kan förvänta sig att filmen går upp på duk efter sommaren, i augusti-september.

Sex månader efter biopremiären kommer sedan delar av innehållet att visas som ett en timme långt K Special  på SVT.

Just nu pågår arbetet med att klippa ner bioversionen, som är en timme och tjugo minuter. Ett mycket svårt arbete, enligt Johnny Bode-sällskapets källa. Det funkar inte att hålla på och korta i enskilda scener, utan antagligen måste något av filmens teman mer eller mindre stryka på foten. För den som vill få ut mesta möjliga filmupplevelse rekommenderas alltså bioversionen framför tv.

Mer information om exakta platser och tider för visningar kommer att följa i framtiden.

EXTRA! Johnny Bode beslagen med lögn!

april 5th, 2017 by Gustaf

Nyligen såldes ett unikt dokument på en bokauktion i Levene, Västergötland. Ett manus med titeln DET – Revy i tre akter, 36 tablåer, av Jonny Bode (sic) & Compani.

Någon revy med det namnet är inte känd sedan tidigare ur Bodes produktion, men en genomläsning av manuset avslöjar vad det rör sig om.

”Det” är Johnny Bodes aldrig uppsatta skolrevy från Skara högre allmänna läroverk 1927, som enligt honom själv gjorde att han fick sluta på skolan när rektorn läste manus. I sin (ökänt lögnaktiga) självbiografi Brokiga förflutna påstår Johnny att revyn skulle avslutas med ”flickskolans nakenprakt i stor Parisfinal”  (läs själv här på sidan 18).

Johnny blev inte uttryckligen relegerad. Enligt egen utsago fick han istället sluta under förevändningen att han var överansträngd och behövde vila. Skolläkaren ansåg att han hade äggvita i urinen. ”Slutat på grund av allmän svaghet på egen begäran” hävdar Johnny att det stod i intyget. Ett intyg som Ingmar Norlén långt senare fick ut konstaterade att Bode skrivits in vid höstterminens start 1927 och lämnat med avgångsbetyg den 26 november samma år. Den verkliga anledningen till den korta sejouren skulle alltså vara den här revyn.

Johnny Bode-sällskapet var med och budade på manuset, men lyckades tyvärr inte vinna. Verket gick istället för 3 600 kronor till en känd gentleman med mycket raffinerad smak, vars namn vi avstår från att nämna.

MEN, genom våra kontakter i den undre världen har vi lyckats komma över en scannad kopia av manuset, en kopia vi delar med hela världen här.

En genomläsning gör att man kan konstatera många saker.

1. För det första att någon regianvisning om nakenprakt i en stor Parisfinal inte alls syns i manus. Istället är det gissningsvis en ren efterkonstruktion för att göra historien ännu saftigare, 23 år senare.

Däremot är det inte svårt att tro att rektor Gustaf Ivérus (som omnämns på flera ställen i manus, tillsammans med diverse andra lärare) blivit mycket upprörd när han läst. Åtskilliga sketcher och texter måste ju setts som mycket fräcka på 1920-talet, inte minst när de kom från en 15-årig skoldjäkne.

2. Det mesta materialet verkar vara lånat från andra källor, men Johnny har skrivit till/skrivit om vissa verser på många kupletter och kan mycket väl ha hittat på en del sketcher själv.

3. Innehållet i manuset passar in på de korta höstmånader 1927 då Johnny Bode var i Skara, och bland annat gjorde en flicka med barn i Folkets park i september. Det finns till exempel flera drifter med hyfsat färska aktualiteter i manuset, till exempel Byrds omtvistade nordpolsflygning (juli 1926) och ärkebiskop Nathan Söderbloms utspel mot det anstötligt korta kjolmodet (oktober 1926).

Inte minst finns det gott om anspelningar på att läroverket tillåtit flickor att gå på skolan, vilket inträffade just 1927.  Bland annat kan man läsa att ”en kvinnlig gymnasist är kvinnans grav”, det vill säga att tiltaget är helt olämpligt. Fast om det är Johnnys verkliga mening är ganska svårt att veta, eftersom versen är skriven för att passa in i en befintligt schlagertext om hur urspårat dagens kvinnor uppträder.

Man får även läsa om en lärare vid namn Dahlberg som tycker om att flukta på flickorna när de byter om på badhuset, eller om en magister Frick som ”skiner som en sol han” för att ”vi flickor fått i skolan”, och har en säng i barock och renässans, som han fått av jungfrun av Orleans. Rektor Ivérus hånas för att han är nykterist, och så vidare.

4. Att manuset är ett verk av en tonåring och aldrig sattes upp kan man även gissa av det enorma antalet scener och de ofta mycket korta sketcherna. Det verkar ju inte speciellt proffsigt att skapa kuliss, kostym etc till en scen och sedan bara ha två repliker, som i flera sketcher. (Observera att Johnny Bode även ger sig själv en roll som sexsuktande motorcyklist i sketchen ”På hundkyrkogården”).

5. En annan reflektion är att bland förekommande ämnen finns förutom alla sexanspelningar bland annat Långholmen, kommunism, sinnessjukhus (där man lätt kan bli felaktigt inskriven) och antisemitiska skämt (om en jude som vill betala mer skatt än han blivit ålagd, under rubriken ”Saker som aldrig händer”).

Något profetiska val, i ljuset av vad som komma skulle.

Johnny Bode 1928.

Medlemskort fixade

april 2nd, 2017 by Gustaf

Nu har vi bunkrat upp med både nya kort och knappar. Så bara kom, kom, kom! Vårt schweiziska bankkonto är hungrigt!

Tillfälligt slut på medlemskort

mars 13th, 2017 by Gustaf

Första månaderna av 2017 har varit strålande tider för Johnny Bode-sällskapet. Vi har fått så många medlemmar att vi nu fått slut på medlemskort och måste beställa nya. Eftersom de gamla korten var beställda i ett (numera) icke-standardiserat format måste de eventuellt designas om.

Vi hoppas att vi snart ska kunna ha en ny beställning på gång, men just nu får man räkna med extra väntetid när man ansöker om medlemskap.

(Vi måste ju också hinna festa upp alla pengar som kommit in. En diger uppgift.)

Bom success! Extra biljetter släppta!

januari 23rd, 2017 by Gustaf

Bosse Sjökvist och Lillemor Dahlqvist i ”Ingen tid för kärlek”. Foto: Bengt Löfgren.

Vi har tutat en hel del om detta i olika sociala medier, men inte här på hemsidan tidigare. Nästa vecka är det äntligen världspremiär för dokumentärfilmen Ingen tid för kärlek av Bosse Sjökvist och Bengt Löfgren. Filmen handlar om Johnny Bodes märkliga liv och arbetet med den har pågått av och till i nästan nio år.

Johnny Bode-sällskapet förekommer i rikliga mått i filmen och vi är även med och arrangerar releasefesten efteråt.

Premiären äger rum på Göteborgs filmfestival, onsdag 1 februari klockan 17.45, på Biopalatset i Göteborg.

Biljetterna sålde slut i en grisblink, men nu har filmen flyttat till en större salong och ytterligare ett tiotal biljetter har släppts. Så skynda fynda! Kommer man in på filmen kan man även haka på till releasefesten.

PS: Observera att det dessutom finns tre visningar till av filmen. Så bli inte förtvivlad om du missar den första.

Johnny Bode-priset 2017 till Mona Sahlin

januari 15th, 2017 by Gustaf

Johnny Bode-sällskapet ger 2017 års Johnny Bode-pris till före detta riksdagsledamoten, ministern, partiledaren och samordnaren Mona Sahlin.

Priset delas ut till en kulturpersonlighet eller annan offentlig person som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.

Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Mona Sahlins del rör det sig om 5 891 kronor och 50 öre som sällskapet åt och drack gott för på Drottning Kristinas Jaktslott i Göteborg under sitt årsmöte den 5 januari. Kvittona har bifogats diplomet som vi skickat till Sahlin. Dessutom skänker vi henne ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på.

Presentation av vinnaren:

Mona Sahlin har varit ett känt namn inom svensk politik ända sedan 1982, då hon som 25-åring kom in i Sveriges riksdag. Sin högsta punkt i karriären nådde hon 2007 – 2011, när hon var partiledare för Socialdemokraterna.

Nästan lika lång tid har hennes karriär kantats av skandaler. Det har varit allt från obetalda skatter och upprepade ärenden hos kronofogden till hundratals parkeringsböter, svartavlönad dagmamma, åratal av bortglömda avgifter till facket, missad tv-avgift, körförbud på flera bilar och företag som fått likvideras för att undvika konkurs.

2006 ordnade hon en praktikplats åt sin dotter på Sveriges ambassad i Washington i strid med UD:s regelverk.

Den så kallade Toblerone-affären 1995, när det avslöjades att Mona Sahlin gjort privata köp för 53 174 kronor på sitt tjänstekort, innehar en särställning. Men i praktiken har det varit näst intill årliga blåsväder sedan början av 1990-talet, och även senare har hon betalat middagar och taxiresor med tjänstekortet.

Det var även Mona Sahlin som införde begreppet “time out” i politiken. Det vill säga att sluta delta i riksdagsarbetet men fortsätta kvittera ut arvode. Efter Toblerone-debaclet reste hon på skattebetalarnas bekostnad till Mauritius tillsammans med sin familj, en asssistent och två livvakter.

I maj förra året avgick Mona Sahlin från tjänsten som samordnare mot våldsbejakande extremism. Detta efter att Expressen avslöjat att hon skrivit falska intyg åt sin före detta livvakt. Tack vare att hon uppgivit att hans lön var tre gånger högre än den verkligen var kunde mannen, som Mona Sahlin beskrivit som “min absolut bästa vän” köpa bland annat en lyxlägenhet på Solsidan i Saltsjöbaden och en exklusiv sportbil. Intyg skrevs på myndighetens officiella brevpapper.

Det har också visat sig att Sahlin skrivit brev på samma brevpapper till amerikanska ambassaden och vädjat om att misshandelsdömde MMA-stjärnan Alexander “The Mauler” Gustafsson skulle släppas in i USA så att han kunde tävla där. Sahlin var senare och såg The Mauler tävla i Texas. Hon har även fått fribiljetter till minst en av hans matcher.

Efter att Mona Sahlin avgick som samordnare har hennes arbete kritiserats både av hennes efterträdare, av en utredning som regeringen tillsatt och av kulturminister Alice Bah-Kunke. Bland annat har det visat sig att anhöriga till misstänkta extremister och andra tipsare som ringt in ofta mötts av en telefonsvarare. Mona Sahlin har dock avböjt alla kommentarer.

Hon har nu statsrådspension på 55 000 kronor i månaden fram till dess att hon fyller 65 år och kan gå i vanlig pension.

 

Juryns motivering:

Johnny Bode-priset delas normalt ut främst till artister och andra kulturpersonligheter. I år har vi dock valt att uppmärksamma det svenska politiska etablissemangets mest uthålliga skandalkändis.

Det speciella med Mona Sahlin är inte varje enskild incident i sig, utan att hon i likhet med Johnny Bode aldrig slutar förbluffa allmänheten med nya tilltag. Hon har likaså haft en enorm förmåga att göra comeback.

Vi är övertygade om att vi ännu inte sett det sista av Mona Sahlin, även om hon just nu kanske befinner sig ganska långt från när hon var statsministerkandidat. Till skillnad från Johnny Bode är hon nämligen mycket socialt kompetent och har inte för vana att rasera sina inflytelserika kontaktnät.

Tack för festen, Mona, det smakade utmärkt!

PS. Här kan du läsa mer om priset och tidigare pristagare.