Som vi tidigare skrivit kan Johnny Bodes efternamn kopplas till Karlshamn, eller Bodekull som staden hette under den danska tiden. Nu har JBS-medlemmen Roland Öhrstrand, som höll i kyrkogårdsvandringen i Limhamn i somras, grävt mer i saken. Via en bekant i Karlshamn fick han tillgång till denna artikel av Janne Charlesen, publicerad i Karlshamns Museums medlemsblad ”Gamla Carlshamn” 2004. Artikeln tar sin utgångspunkt i frågan om en tavlas upphov men lyckas på vägen redogöra för Johnnys släkt på farssidan. Eftersom detta faller precis inom JBS intresseområde så tar vi oss helt fräckt friheten att återpublicera texten in extenso.

Klicka på bilderna för att förstora och läsa.

I Johnny Bode-sällskapets pågående satsning att tillgängliggöra Bodes alster på nätet har turen nu kommit till LP:n Bordellmammas Dotter från 1969. Här är det Lena Junoff som, under pseudonymen ”Gilda”, är Johnny Bodes kvinnliga sångpartner. (OBS: Det är dock inte hon som poserar på omslaget).

Var du på jubileumskonserten 2012 så kanske du minns Lena Junoffs färgstarka uppenbarelse. Vi kan även tipsa om att hon inom kort kommer att vara aktuell med en kokbok i samarbete med Bosse Sjökvist. Lenas specialitet är att tillaga mat baserad på oväntade ingredienser i mikrovågsugn. Bland annat är glögg en viktig stapelvara i hennes kokkonst. Lyssna på detta inslag från Sveriges Radios Meny för ett smakprov.

I väntan på denna bok, som utan tvekan kommer att bli en given julklapp, så kan du njuta av låtar som ”När atombomben kommer” och ”Bakifrån” här.

Den svenska dragspelsswingens mästare Bröderna Trück, kända bland annat från Johnny Bodes 100-årsjubileum, är med och ordnar dragspelsstämma vid Hajstorps slusscafé (mellan Töreboda och Mariestad) den 6-7 juni 2014.

En hel del Bode på programmet kan förväntas, tillsammans med andra pärlor från 30- och 40-talets musikaliska guldålder.

Läs mer på bandets hemsida, samt hos nätverket Hajstorp-Fredsberg.

Johnny Bode-sällskapet ger 2014 års Johnny Bode-pris till rapparen och hiphop-artisten Ken Ring.

Priset delas ut till en artist eller kulturpersonlighet som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.

Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Ken Rings del rör det sig om 3 146 kronor som sällskapet åt och drack gott för på restaurang Sarajevo i Göteborg under sitt årsmöte 4 januari. Kvittot har bifogats diplomet som vi skickat till Ken. Dessutom skänker vi honom ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på.

Presentation av vinnaren:

Ken Ring är en av Sveriges mest gedigna och samtidigt mest produktiva skandalkändisar. Genombrottet kom med den självbiografiska låten ”Mamma” på debutalbumet ”Vägen tillbaka” 1999, men mer känd för den breda allmänheten blev Ken när hans framträdande på Vattenfestivalen samma år slutade med att han greps av polisen. Detta efter att han i låten ”Spräng regeringen” uppmanat publiken att ”storma slottet och våldta prinsessan Madeleine”.

Incidenten blev början till slutet på Ken Rings tid på storbolag. Långt in på 2000-talet gav han istället ut sina skivor själv eller arbetade med små bolag och producenter. Musiken spreds på nätet och såldes på Jourlivs i Hässelby. På så vis lyckades Ken etablera sig som en undergroundlegendar i hiphop-Sverige.

Samtidigt har han fortsatt att ha ett synnerligen liberal inställning till lagar och förordningar, vilket lett till flera fällande domar och bland annat ett fängelsestraff för grovt bedrägeri 2006. Han har dömts ett trettiotal gånger för olaga körning och även för drograttfylla och olaga hot. När han 2007 släppte skivan ”Äntligen hemma” så skickade han ut den i förhand till intagna på svenska anstalter, enligt egen utsago dock inte till sexualförbrytare och tjallare. (Hur nu denna sållning gick till). Han har även, i likhet med Johnny Bode, öppet deklarerat sin motvilja mot att betala skatt.

Nu är Ken Ring tillbaka i rampljuset. 2012 fick han kontrakt med Universal som återsläppt 11 av hans tidigare skivor och även stod bakom 2013 års akustiska album ”AkustiKen”. Under förra året har Ken Ring dessutom medverkat i TV 4:s ”Så mycket bättre”, vilket definitivt innebar att han blev känd i de svenska stugorna. Tolkningarna av bland annat Bo Kaspers Orkesters och Lill Lindfors låtar ledde till hyllningar från fans och kritiker samt listplaceringar på både Digilistan och Sverigetopplistan.

Samtidigt har Ken Ring så klart inte kunnat avhålla sig från att väcka upprördhet. Till exempel genom att vid upprepade tillfällen använda ordet ”bög” som skällsord, att kalla sin forne vän Petter för ”jävla fucking jude” på Facebook eller genom att uppträda kraftigt påverkad vid ett uppträdande i Kristinehamn. Året avslutades stilenligt med rasande utfall i sociala medier mot Grammis- och P3 Guld-juryerna, som Ken Ring kallade ”jävla oseriösa trend följande (sic) idioter” eftersom ingen av dem nominerat hans album i sina respektive hiphop-kategorier. ”Fatta att jag under min 14-åriga karriär aldrig fått ett enda pris”, skrev en förbittrad Ken på Facebook. Ordvalet ”Knulla P3 Guld och Grammis!” fick självaste kulturministern att kritisera hans språkbruk, som hon kallade sexistiskt.

Ken Ring är även aktuell med ett hotellbygge i Kenya, men det är oklart om pengarna kommer att räcka till att uppföra den lejonstaty och fontän i form av en jättelik mikrofon som han planerat.

Juryns motivering:

Få personer i Sverige är lika självskrivna mottagare av Johnny Bode-priset som Ken Ring. Han är utan tvivel en begåvad och extremt produktiv artist och musiker med ett stort socialt patos, men har också en osviklig förmåga att skapa problem och lägga krokben för sig själv i sin karriär. Många gånger genom ogenomtänka uttalanden, andra gånger genom bristande respekt för lagar och regler. Detta har dock aldrig fått honom att ge upp. Tvärtom har Ken Ring ett mycket stort självförtroende och en gåpåar-anda som glädjer oss i Johnny Bode-sällskapet. Vi tycker Ken är värd ett pris och är stolta över att vara först ut med att ge honom ett. Grattis Ken!

Läs mer om Johnny Bode-priset här.

I vanlig ordning kommer Johnny Bode-sällskapet att hålla årsmöte i anslutning till trettonhelgen. Trettondagen, den 6 januari, var ju Johnnys födelsedag och vår målsättning är att medlemmarna ska kunna fira den genom att vara bakfulla.

I år infaller dock trettondagsafton på en söndag och vi har valt att hålla mötet lördag den 4 januari istället. Vår nya giv är visserligen lunchmöten, men årsmötet bör firas med en ordentlig middag och därför startar vi klockan 18. (Det blir sedan upp till varje medlem att se till att bakruset räcker in på måndagen.)

När det gäller lokal har vi låtit oss inspireras av Tintin. I ”Kung Ottokars spira” går den äventyrlige reportern på den syldaviska restaurangen Klow där han äter ”szlaszeck” och dricker ”szprädj” i sina försök att avslöja en spioncentral. Visserligen står det ett hotfullt ordspråk på hans nota efter maten och kocken påstår att han just ätit ett griljerat hundlår. Men vi tar risken – vi vill dricka szprädj på årsmötet!

Tyvärr visade det sig inte finns någon syldavisk krog i Göteborg, men den bosniska restaurang Sarajevo verkar definitivt ha den rätta känslan. Därför kommer vi att samlas där. Krogen är belägen på Kastellgatan 4, i backen som går från Skanstorget upp på Risåsen intill skansen Kronan. Kvällens Balkantema kan för övrigt också ses som en hommage till Johnny Bodes polisanmälan om att den kroatiska terrorgruppen Ustasja misshandlat honom vid tre olika tillfällen under nyåret och i början av januari 1975. Vid ett tillfälle skulle deras hantlangare ha varit förklädda till kanadensiska hockeysupportrar, i de övriga beskrevs gärningsmannen med signalementet ”69 år, 1,20, grisögon, solglasögon, psalmton, reser hit och dit, Kairo, Saudiarabien etc, men vänta tills storkapet är säkert”.

På programmet för kvällen står bland annat sedvanliga årsmötesinslag såsom redovisning av den tredubbla sicilianska bokföringen, val av styrelse, skryt om det föregående året och storslagna planer inför det kommande. Dessutom kommer mottagaren av Johnny Bode-priset 2014 att avslöjas (läs mer om detta pris här, här och här.) Slutligen blir det föredrag om 1600-talets Johnny Bode: skalden, bedragaren och fängelsekunden Lars Wivallius.

Vill du vara med? Maila i så fall oss via fliken ”kontakt” ovan. Vi ses på Sarajevo över ett glas szprädj!

Ännu en skiva har förärats med egen soundcloudsida, nämligen Sexrevyn stig på. Utgiven 1973 är det den tredje och näst sista ”porr-LP:n” Johnny Bode gjorde. Efter en utflykt till Prince förlag var han tillbaka på Rondex, som givit ut ”Bordellmammas visor” och hade även återupptagit samarbetet med Lillemor Dahlqvist. (Eller rättare: hon hade återupptagit samarbetet med honom, efter hans sabotage av hennes karriär 1968. (Fast på ”Ska vi pippa?” är det inte Lillemor utan en viss Kjerstin som sjunger). Det är en av de ovanligaste att hitta i skivbackarna och kanske den konstigaste, med sitt revytema och pålagda skratt och applåder. Mupparna möter tourettes syndrom, skulle man kunna säga.

Tvångsmässigheten är påfallande inte minst i den superlånga tvådelade sången ”Landskamp i sex”, ett evighetsnummer som bara pågår och pågår och pågår. Bode verkar nästan ha kommit in i någon sorts trans, käckt trallande fula ord medan han fantiserar för fullt. Äktsvensk bisarro i sitt esse. Lyssna och häpna!

Lördagen 26 oktober höll Johnny Bode-sällskapet höstmöte på Kinesiska Muren i Göteborg, Sveriges äldsta ännu existerande Kinakrog. Uppslutningen var god, med 15 personer närvarande. (Ytterligare tre var anmälda, men två hade åkt vilse med ett tåg och en var och röntgade hjärnan.)

Att ha ett lunchmöte på en inte alltför frekventerad restaurang visade sig vara en succé, under en stor del av mötet hade vi hela lokalen för oss själva, vilket gjorde att det var lätt att prata och höra vad alla sa, även om de satt i andra ändan av bordet. Detta koncept kommer utan tvekan att återanvändas i framtiden.

Mötesprotokoll med fullständiga detaljer har skickats ut till alla medlemmar, men några saker kan nämnas även här:

*Processen att sålla fram en Johnny Bode-pristagare 2014 är i full gång. En jury har tillsatts och kommer att presentera vinnaren på årsmötet den 5 januari. (Läs mer om priset här, här och här.) Har du idéer om vem du tycker borde belönas med denna nobla utmärkelse? Maila i så fall till oss, använd kontaktformuläret ovan.

*Calle ”Caligula” Bergström har som andra(?) person i Sverige skaffat sig en Johnny Bode-tatuering. Mästarens vackra konterfej pryder nu hans överarm, bildbevis till höger. Konstnären bakom är även han JBS-medlem, nämligen ”Polaren Per” Mattsson på Den Gamla Skolan i Borås. (Bilden är tagen när gaddningen just utförts, läkt bild här.) JBS vice ordförande Fredrik ”Positiva Freddan” Sjöberg stoltserar sedan tidigare med en liknande porträtt-tatuering på sin ena skinka samt en häst på en balkong på ryggen. (Båda utförda av Erik på Buzzstop 28.)Planer finns på en hel ryggtavla med olika motiv ur Bodes liv och karriär. Bilder kommer så fort färgläggningen av hästen är klar.
Har du, eller någon du känner, en Bode-relaterad tatuering? (Eller liknande. Din stenkaka skulle platsa, Stupor!) Maila i så fall en bild till oss. En tatueringssektion kommer att tillkomma på denna sida framöver.

*För att uppnå den rätta Rotary-känslan kombinerades lunchmötet med ett föredrag. Det var bibliotekarien och styrelseledamoten Hjalte Strandén som visade och informerade om tre obskyra och förargelseväckande böcker från 60- och 70-talet. Dels Ragnar Åslunds märkliga fejkade guidebok ”Svenska bordeller” från 1967 (läs mer om den här), dels den pornografiska historien ”Sadistiskt övergrepp del 1 & 2” som renderade sin kvinnliga författare en månad på Hinseberg för brott mot lagen om sårande av allmän tukt och sedlighet när den gavs ut 1966. (Det var dock inte Asta Gustafsson som var författaren, vilka många trodde). Slutligen berättade han även om ”Diplomfabrikerna” från 1978, skriven av pseudonymen Erasmus Montanus (Eive Tungstedt. Läs mer om denne minst sagt säregne herre här, här och här). En skrift i den populära ruffel-och-båg-genren, som florerade inom svensk postorder-underground innan internets genombrott, men som idag är så gott som helt förpassad till nätet. I det här fallet handlar det, som titeln antyder, om hur man skaffar sig falska diplom, intyg och titlar med hjälp av diverse ljusskygga institut världen över. Föredraget mottogs med ovationer och kommer säkerligen att följas av fler i framtiden. Önskemål väcktes redan vid sittande bord om att 1600-talets Johnny Bode – skalden och bedragaren Lars Wivallius – ska vara föremål för nästa. Den som kommer till årsmötet 5 januari lär få se.

*Bosse Sjökvist berättade även om arbetet med tv-dokumentären om Johnny Bode och hans liv, för närvarande med arbetsnamnet ”Ingen tid för kärlek”. Filmteamet har gjort en rad intervjuer, bland annat med Bodes österrikiska exfru Inge Pelz, som fortfarande lever. Man har även hittat tidigare okända foton på Bode, där han till exempel spelar fotboll och pingis iförd kortbyxor. Sannolikt en syn för gudar! Fortfarande återstår dock intervjuer att göra, och framförallt måste frågan om finansiering lösas, eftersom en rad arkiv runtom i Europa är inblandade och kommer att vilja ha betalt. Många tunga finansiärer är dock redan med på vagnen och arbetet fortskrider. För närvarande beräknas filmen vara klar i slutet av 2014.

*Bosse pratade även i Radio Göteborg om mötet ett par dagar senare. (Lyssna här, Bosse börjar snacka efter 2 timmar och 41 minuter, bara att spola fram.) Gravstenen som han nämner tillhör en viss Harry Åbonde och kan beskådas på Kvibergs kyrkogård. Ett föredöme för alla som funderar på att dö någon gång. Skriv ditt testamente redan nu och bestäm vad som ska stå på din sten!

Johnny Bode-sällskapet har två huvudsakliga delmål. Det ena är att bevara Johnny Bodes minne, vilket vi till exempel gjort genom den plakett vi satt upp på hans födelsehus i Falköping och den minnessten vi placerade på Limhamns kyrkogård i Malmö i somras.

Det andra målet är att sprida och tillgängliggöra Bodes verk för en bredare publik. Mycket av det han gjorde har aldrig återutgivits, utan finns idag enbart att få tag på via antikvariat eller om man kommer över gamla 78-varvare och vinylskivor på begagnat-marknaden.

Därför lanserar nu JBS med stolthet två nya projekt. Det ena är Johnny Bodes soundcloudsidor. Här kommer vi, genom styrelseledamot Henrik Påhle, kontinuerligt att lägga upp sällsynta och svåröverkomliga inspelningar med Johnny Bode. Allt från stenkakor till utländska skivor och svåråtkomliga porr-vax. I nuläget finns det två olika sidor, en för 78-varvare och en för den danska utgåvan Bordelmutters viser. Detaljer om de olika spåren hittar du på vår diskografi-sida. Tune in, turn on, drop out!

Dessutom har vår kulturhjälte i Lund, Fredrik Tersmeden, påbörjat arbetet med att scanna in flera av Bodes böcker som pdf. Den första som görs tillgänglig på detta vis är den pornografiska romanen ”Min kärlek var till salu”, först utgiven under pseudonymen Kiddie Niles 1950, senare återutgiven under namnet Johnny Delgada 1965. Tersmeden är nu i full gång med att scanna in Bodes lögnaktiga självbiografi ”Brokiga förflutna”, även den utgiven 1950.

EDIT: Nu finns även ”Brokiga förflutna” skannad och klar. Läs och förfasas över nazisternas bruk av små galna apdvärgar här!

NÅGOT OM ”MIN KÄRLEK VAR TILL SALU”
(SPOILERVARNING! HANDLING AVSLÖJAS)
”Min kärlek var till salu” handlar om en ung flickas ”karriär” som prostituerad, från det att hennes föräldrar säljer henne till den lokale lanthandlaren när hon är 14 år, till att hon når en respektabel ställning som aktad societetsfru. Ett motiv som påminner om flera historiska klassiker inom den litterära porren, inte minst om portalverket ”Fanny Hill” skrivet av John Cleland redan 1748. Till skillnad från ordbruket på porrskivorna från 1960- och 1970-talet är dock inte språket i ”Min kärlek var till salu” speciellt grafiskt. Johnny Bode håller tillbaka på de runda orden och lyckas klämma in oförmodat mycket handling på drygt 200 sidor.

I stilen påminner berättelsen istället mer om 1970-talets s k exploitationfilmer. Författaren verkar förespegla sig att osminkat återge en rå verklighet, men det verkliga skälet till skildringen är förstås att få frossa i snusk och snask. Tillsammans med tvivelaktig syn på kvinnor i allmänhet och på prostituterade sådana i synnerhet ger detta så klart en tämligen dålig smak. Något annat kanske inte heller var förväntat med tanke på författaren.

Det som gör boken intressant är att Johnny Bode använt sitt eget liv som förlaga för huvudpersonens. Kiddie lämnar landsorten för att komma till mellankrigstidens Stockholm som tonåring, frotterar sig med nazister (bland annat är hon hålldam åt en SS-general och dansar naken inför självaste Hitler!) och hamnar sedan på mentalsjukhus där hon utsätts för tvångssterilisering. (Under detta avsnitt i boken blir författaren ovanligt engagerad). Läsaren bjuds också på en detaljerad skildring av Stockholmspolisens (verkliga) razzia mot dansrestaurangen Hotell Atlantic, natten mot lucia 1941. Razzian gällde otillåten spritservering och omfattande prostitution, och Johnny Bode hävdade efteråt att han varit där, men fått gå.

Trots alla övergrepp hon utsätts för vägrar dock Kiddie att låta sig knäckas. I slutet av berättelsen, när hon blivit en respektabel dam, kan hon ändå inte känna sig tillfreds. I hennes klagan är det inte utan att man hör en viss smörsångares röst:

”Det fanns inte längre någon romantik i mitt liv. I varje fall inte sådan romantik som jag vant mig vid. Det var som om gatorna lockade och brände, nätternas spännande jakt, det intressanta och motbjudande, smutsen och det sublima. Blodets berusande vanvett, det otillåtnas hemlighetsfulla dragkraft.”

Eller vad sägs för den delen om karaktären ”Slampen”, som beskrivs så här:

”Han skröt och ljög ihop  om stordåd han utfört, vilka höga befattningar han innehaft, vad han nu skulle uträtta och vilka inflytelserika och berömda människor han hade i sin bekantskapskrets. Om någon inom sällskapet kände någon stor skådespelare så visade det sig strax att ”Slampen” stod på förtrolig fot med någon inom kungahuset. För att göra detta trovärdigt skenade hans fantasi utan gräns. Faktum var, att han lyckades övertyga de flesta, att hans historier var sanna. Han ljög så fräckt och invecklat, fann så många trovärdiga anknytningar, hänvisade till så många personer och byggde upp en sån logisk följdriktighet i vad han sa, att även kritiska personer föll för hans duperingskonst. Denna förmåga hos honom var en stor tillgång när det gällde att skaffa pengar. Och det underliga var att han kunde köra upp samma person flera gånger. Men det berodde väl på att han överträffade sej själv varje gång och förstod att på ett mycket skickligt sätt komma med lockande förespeglingar.” 

Spekulativt snusk eller hemlig nyckelroman? Kanske båda samtidigt. Läs och döm själv!

Fredag den 11 oktober har göteborgsbandet The Don Darlings releasefest för sin nya skiva på Pustervik vid Järntorget. En av låtarna på skivan heter ”If you can’t be good, be careful” och har Johnny Bode som huvudperson. Kanske är titeln tänkt som ett varningsord? Det handlar ju om en man vars hela liv präglades av ogenomtänkta dumheter.

Bandet kontaktade JBS för att få hjälp med bildmaterial till en kommande video, och vi passade på att ställa några frågor till The Don Darlings trummis  Johan Conse.

Varför en låt om Johnny Bode?
– Vem kan inte fascineras av hans livsöde?! Snubblade på hans namn efter att ha hört ”En herre i frack” på radion. Kan det ha varit den gode herr Eldeman som spelade den kanske? När låten dök upp i replokalen tyckte jag den skulle passa till historien jag gick och filade på.

Hur har ni lagt upp den textmässigt?
– Ja, det kunde ju inte direkt bli en Candle in the wind…
Det är en lite av en odyssé genom hans liv fram till 60-talet. Förutom en handfull kända händelser så ligger fokus på hans förmåga att alltid hitta nya vägar – han var verkligen en imponerande comeback-kung! Han knyter näven trots att han känner sig missförstådd, driven av att bevisa sin talang och mot samtidens trångsynthet.

Vad har ni själva för förhållande till Johnny, hans musik och hans liv?
– Förhållandet är ganska nytt och man slås ju av att han är hur mycket rock ’n’ roll som helst! För egen del har jag en svaghet för 78-varvare och det var en spännande upptäckt att han figurerat i flera sammanhang.

Kortfattat, vad är The Don Darlings för typ av band? Vad är det för typ av musik?
– Vi brukar använda oss av epitetet Dark Southern Americana för att beskriva vår musik. En sammanblandning av mörk alternativ-country och ruffig rock. I recensioner nämns ofta Tom Waits och Nick Cave och det kanske inte är ett sammanträffande.
Själva träffades vi genom att ha samma favorithak här i Göteborg och gjorde faktiskt slag i saken att börja spela ihop, det brukar ju annars bli mycket snack om det framåt småtimmarna, haha.

Känner ni till Wilmer X låt ”Balladen om Ljugar-Johnny”? Vad tycker ni i så fall om den?
– Jajjemän, sedan är det ju först ni i efterhand vi fattade att den handlade om Bode. Rent låtmässigt är det ett fint hantverk med en refräng som sätter sig direkt. Textmässigt har vi inte valt att fokusera på det tragiska på samma sätt som Wilmer X gjort.

If You Can’t Be Good, Be Careful

Crawling on a dusty floor
Safe behind my own front-door
Empty home ‘n’ a broken chair
I close my eyes but still I stare
At what I have left
Well, to me I am blessed

Took your silver and your gold
Changed my name and got it sold
With a smile I played my part
Looking for a brand new start
Again, all over again
I’ll be back in the end

If You Can’t Be Good, Be Careful
If You Can’t Be Good, Just Be Careful

Joined the force of evil Kraut
Took me in and threw me out
All dressed up in uniform
All brought down by the storm
In their world without end
They say I’m the one insane

Back alive in ‘49
Writing down God’s chosen lines
All the lying takes a man
A dirty poet a one-man band
And I’m good, I’m really good
I’m sorry, you never really understood

If You Can’t Be Good, Be Careful
If You Can’t Be Good, Just Be Careful

There’s nothing here I can’t do
Just imagine that I’m you
Puttin’ on my black and white
Got another show tonight
And I’m gone, another way
Well, I’m gone, gone, gone another day
Yeah, I’m gone another day
I’m gone, gone, gone another way

Lyssna på låten här

PS: Missa inte heller The Don Darlings turné med vampyrcountrybandet The Coffinshakers i november. Blodisande underhållning utlovas!