Det har tagit över en vecka, men här kommer den: redogörelsen för invigningen av Johnny Bode-Delgadas minnessten.
Det började redan dagen innan, i Sydsvenskan.
Det blev fel om att det var Lillemor som skulle sjunga på kyrkogården, men annars var det bra publicitet. Ett antal av deltagarna på kyrkogården sa att de hade kommit för att de läst om arrangemanget i Sydsvenskan.
Klockan 15 på torsdagen var det så dags. Bara en dryg timme tidigare hade det ösregnat, men nu var vädret perfekt: en aning mulet och lagom varmt. Inget regn, ingen stekande sol.
På grund av problem med att få plats med barnvagn på buss anlände Göteborgsdelegationen, bestående av ordförande Gustaf Görfelt, kassör Torvid Fant, suppleant Lisa Görfelt och ungdomsförbundare Harry Görfelt, samt dokumentärfilmare Bosse Sjökvist, Bengt Löfgren och Anna Jaktén (känd från Kaliber och Uppdrag Granskning) först fem minuter i tre. De möttes då av ett 30-tal entusiaster som hade mött upp. Här syns ett urval.
Damen med rullatorn är ”släkt i släkten” med Johnny, på hans mors sida. Det kändes extra roligt att även släkten var representerad. I övrigt var det, som syns på bilden, en tämligen blandad skara som mött upp. Precis som i Göteborg 2012 var det en skön blandning av vitt hår och dreadlocks, handknutna flugor och tatueringar.
Gustaf Görfelt, ordförande i JBS, inledde med ett tal där han förklarade att Johnny gjort många dumheter under sitt liv, men att han också mer än någon annan fått sota för sina synder under sin livstid. Det som finns kvar idag är musiken och historierna, som fortsätter roa. Därför tycker Johnny Bode-sällskapet att det är fel att han fortsätter straffas efter döden. Med hjälp av pengar som samlats in vid jubileumskonserten och via medlemsavgifter har vi därför bekostat denna sten.
Gustaf följdes av Lillemor Dahlqvist, som berättade om hur hon exakt 30 år tidigare hittat Johnny på golvet i hallen på hans lilla etta. Först förstod hon inte hur det var fatt, men det gjorde däremot hennes lilla hund, som började yla i högan sky.
Lillemor konstaterade att Johnnys död inte kom överraskande men däremot plötsligt, och att de aldrig fick tillfälle att säga farväl. Men det hade de kanske inte gjort i vilket fall, eftersom de inte pratade om döden. Hon avslutade med att lägga en ros på stenen och sjunga ”Auf Wiedersehen”.
Slutligen talade Ingmar Norlén, Johnny Bodes levnadstecknare och ordförande i Johnny Bode-Delgadas Stiftelse (där Lillemor Dahlqvist är sekreterare). Han sa att när han först började intressera sig för Johnny var han en paria, avskydd av de flesta som känt honom och bortglömd av resten. Därför är det glädjande att se att han kommit att uppskattas av fler och fler med tiden.
Ingmar ledde församlingen i allsång på melodin av ”Gamla Hor-Marys bortgång” men med nyskriven text: ”Gamle Johnny är död, han har gått till sina fäder. Nu tar vi farväl av dig!” Därefter plockade han fram en plunta whiskey och bjöd Johnny på en sup som kompensation för att han inte haft med något att dricka den gång han som siste journalist intervjuade honom på våren 1983. Istället var det den törstige Johnny själv som fick korka upp sin enda flaska mousserande vin.
När talarna sagt sitt var det tid för sång. JBS-medlemmen Fredrik Tersmeden, direkt från Lund, ackompanjerades av styrelseledamoten Henrik Påhle på dragspel när han framförde ”En herre i frack”, kongenialiskt klädd. (Henrik Påhle var tillika passande klädd som italiensk gårdsmusikant, likt Johnnys statistroll i filmen ”Smålänningar”).
Efter musikframträdandet korkade vi upp skumpan och utdelade en skål till Johnnys minne. Allting förevigades av Bosse och Bengt, som här kan ses studera resultatet i bakgrunden.
Jaha, och själva stenen då? Jo, den blev mycket snygg, om vi får säga det själva. Designad av Lisa Görfelt och huggen av Wallin & Persson stenhuggeri i Malmö. Gravrätten är just nu bara betald till årsskiftet, men det ska vi snart se till att förlänga. Det här blir det andra permanenta minnesmärket över Johnny Bode i Sverige, och även om det kanske tillkommer fler i framtiden kommer de knappast att bli så här påkostade. Hoppas du är nöjd, Johnny.
Foton: Ingmar Norlén och Roland Öhrstrand
Den 26: oktober klockan 13 är det dags för Johnny Bode-sällskapets nästa möte. Efter sommarens Skåne-utflykt är vi nu tillbaka i Göteborg. Temat för mötet är 60-talssunk och med anledning av detta har vi valt ett verkligt klassiskt lokus, nämligen Kinesiska Muren på Västra Skeppsbron. Det är Sveriges äldsta ännu existerande kinarestaurang, öppnad redan 1961.
Senaste kommentarer