Senaste listan från TriArt. Vänligen fråga oss inte om vilken bio i respektive stad det gäller. Vi har inte fått de namnen och det är rimligen ganska enkelt att googla fram själv.

Stockholm – dagvisningar hela veckan på Victoria

Borlänge – onsdag 6 december dagtid

Gävle – onsdag 6 december dagtid

Halmstad – torsdag 7 december dagtid

Kalmar – onsdag 6 december dagtid

Kristianstad –  måndag 4 december dagtid

Kungsbacka – tisdag 5 december kväll, onsdag 6 december dagtid och torsdag 7 december kväll

Nyköping – onsdag 6 december dagtid och torsdag 7 december kväll

Skellefteå – tisdag 5 december och torsdag 7 december kväll

Skövde – onsdag 6 december dagtid och torsdag 7 december kväll

Uppsala – onsdag 6 december dagtid

Örnsköldsvik – onsdag 6 december dagtid

TriArt hälsar att det blir visning i Gävle och Uppsala på onsdag, 29:e november, kl 16.00 respektive 16.15, samt på Forum Bio Folkets Hus i Ljungaverk på kl.19:00.

Filmen går fortfarande fint i Stockholm (Victoria), Göteborg (Capitol) och Malmö (Panora, Spegeln).

Dessutom lite spelningar i Borlänge, Härnösand, Kalmar, Kristianstad, Nyköping, Skellefteå, och Örnsköldsvik.

Vi kan också berätta att den får premiär i Örebro 11 december.

November har varit en upptagen månad på Johnny Bode-sällskapets sekretariat. Därav bristen på skildringar av premiärfesterna i Malmö och all media som förekom runt detta (bland annat intervju med JBS ordförande i P1 Morgon), därav även väntetiden för nyblivna medlemmar att få sina kort och pins samt frånvaron av uppdateringar kring alla ställen som Ingen tid för kärlek visas på.

Men förtvivla icke! Bakom kulisserna är aktivitetsnivån hög, och nu har även Jonas på TriArt haft vänligheten att skicka en ögonblicksbild av dokumentärens frammarsch genom den svenska geografin. Fortfarande går filmen upp på nya ställen.

Här är ett antal orter där den kommer att visas efter den 24 november:

Borlänge – Onsdag 29:e november dag och kväll, torsdag 30:e november kväll.

Härnösand – Torsdag 30:e november kväll.

Kalmar – Onsdag 29:e november dag och torsdag 30:e november kväll.

Kristianstad – Måndag 27:e november dag och torsdag 30:e november kväll.

Nyköping – Onsdag 29:e november dag och torsdag 30:e november kväll.

Skellefteå – Onsdag 29:e november dag.

Som vanligt visas filmen i Malmö, Göteborg och Stockholm

Fler städer tror jag tillkommer, men dessa är klara.

Vill du ha filmen till din ort? Börja med att göra förfrågningar på din lokala biograf, be dina vänner och bekanta göra samma sak.

I sin memoarbok Brokiga förflutna skriver Johnny Bode apropå begreppet ”dårhus” följande:

Många reagerar inför ordet dårhus och tycker det skulle väl heta sinnessjukhus och till och med nervkliniker. Ja, svarar jag, det skall jag gärna gå med på den dagen då psykiatrin bevisar att den verkligen är en vetenskap och inte som nu ett dåligt surrogat för Fångvårdsstyrelsen, där skillnaden är den, att fångvården i de flesta fall är human, men psykiatrin är intolerant, skrävlande, maktlysten och i de flesta fall rent dum. (s 42f)

Att Bode, som på grundval av psykiatriska undersökningar blev både omyndigförklarad och steriliserad, inte hade mycket övers till psykiatrin är förståeligt. Att han – trots sina många klammerier med lagen – såg desto mera välvilligt på fångvården kan synas märkligare, men skälet kan nog till stor del stavas Svasse Bergqvist.

Svasse Bergqvist. Teckning ur Svenska Dagbladet 1920-08-31.

Jacob Wilhelm Constantin B:son ”Svasse” Bergqvist (1887-1959) var jur kand från Lund, tjänsteman i Fångvårdsstyrelsen och direktörsassistent på Långholmen när Bode kom dit sommaren 1936. Men han var också en kollega från nöjesbranschen: författare till runt 30 revyer och farser samt till en drös kuplettexter. De båda herrarnas umgänge i fängelset blev därför angenämt med pianospel, revyskrivande och mat hämtad från någon av stadens bättre krogar. Ett par år efter fängelsevistelsen publicerade Bode och Bergqvist också en drös gemensamt skrivna slagdängor, däribland ”Den röda pelargonian” (se även slutet av detta inlägg).

I dag är Svasse Bergqvist dock i princip helt okänd och bortglömd utom bland dem som antingen stött på honom i Brokiga förflutna eller som föremål för persiflage (eller diss, som man säger nuförtiden / Red anm.)  i Ernst Rolfs kuplett ”Inte gör det mig nåt”. Och något sådant får man ju göra något åt om man är ”kulturhjälte”! Sagt och gjort: under hösten har jag publicerat en artikel i två delar om Svasses bakgrund, liv och gärning (samt brist på eftermäle) i Lunds universitets digitala alumnitidskrift Lundensaren. Som särskilt den andra delen – som rör Svasse Bergqvists mellanhavanden med Bode – torde kunna intressera även Johnny Bode-sällskapets medlemmar postas länkar till de båda artikeldelarna även här:

Del 1 

Del 2

Som en bonus till sällskapets mer kalenderbitaraktiga medlemmar bjuder jag därtill här på en fullständig översikt över de av Bergqvists och Bodes gemensamma alster som spelades in på skiva under 78-varvarepoken. ”Johnny Bourns” är förstås en pseudonym för Bode.

Den röda pelargonian (J Bode – S Bergqvist)

· Sonora 3415: Johnny Bode. Sven Arefeldts orkester, insp 1938-06-21 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)

· Toni 665: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?

En liten kyss på hand (J Bode – Svasse Bergqvist)

· Sonora 3424: Sven Arefeldts orkester. Sång Johnny Bode, insp1938-07-14 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)

· Toni 664: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?

I kärlekens förtrollande land (Johnny Bode – Svasse Bergqvist)

· Scala 177: Johnny Bode med orkester, insp 1938-08-26

Kosterkärlek (Johnny Bourns – Svasse Bergqvist)

· Scala 155: Olle Johnnys dragspelsorkester med sång av Johnny Bourns, insp 1938-06-15

Kräftvalsen (J Bourns – Svasse Bergqvist)

· Silverton St 3206: Dragspelskvartett med refrängsång [= Bode], insp 1938-06-30 (Bergqvists namn stavat Bergquist på denna utgåva)

· Toni 660: Vagabondorkestern med Johnny Bourns, insp 1938-07-?)

· Sonora [onumrerad provskiva]: Johnny Granholm, insp 1944-09-26 (under den alternativa titeln ”En hamn, en famn, en sjöman”; upphovsmän ej angivna).

På stranden – i solen och sanden (Johnny Bourns – Svasse Bergqvist)

· Scala 155: Olle Johnnys dragspelsorkester med sång av Johnny Bourns, insp 1938-06-15

Som förr om våren (Johnny Bode – Svasse Bergqvist)

· Scala 177: Johnny Bode med orkester, insp 1938-08-26

Vill du möta mig i drömmen (J Bode – Svasse Bergqvist)

· Toni 664: Gösta Kjellertz med Vagabondorkestern, insp 1938-07-?

· Sonora 3415: Johnny Bode. Sven Arefeldts orkester, insp 1938-06-21 (Bergqvist ej namngiven på etiketten på denna utgåva)

Man kan notera att Svasse Bergqvists namn genomgående saknas på de utgåvor som Bode själv sjöng in för sitt huvudskivbolag, Sonora. Var detta månne ett försök från Bodes sida att snuva sin medförfattare på upphovsrättspengar?

Arkivarie Tersmeden, Lund

PS: Här kan ni lyssna på de flesta av Bodes och Svasses kompositioner.

Äntligen kan vi presentera en lista över på vilka orter och biografer som Ingen tid för kärlek kommer att visas på.

Listan är preliminär, fler ställen ska komma till. Distributörerna efterlyser draghjälp av lokala entusiaster som kan hjälpa till att trumma ihop publik, till exempel genom någon form av enklare arrangemang runt premiärvisningen. (Så som kommer att ske i Malmö.) Så vill du att filmen ska komma till din stad, hör av dig till oss. Vi kan sätta dig i kontakt med TriArt.

Klara orter/biografer så här långt:

PREMIÄR FREDAG 3 NOVEMBER

Göteborg – Capitol

Malmö – Spegeln & Panora

Helsingborg  – Röda kvarn

Lund  –  Kino

Västerås – Elektra

LÖRDAG 4 NOVEMBER

Norrköping – Cnema

SÖNDAG 5 NOVEMBER

Växjö – Folkets Bio

VECKA 45

Sundsvall – Opalen

Båstad – Scala

Som vi tidigare uppmärksammat, så har författaren Johannes Nilsson under de senaste fyra veckorna publicerat en talbok i följetongsformat via podden Bibliotek. Ämnet för berättelsen är Johnny Bode som hemlig agent, ett ämne som förstås intresserar detta illustra sällskap. Ordförande Görfelt ringde upp för att stilla sin nyfikenhet.

Johannes Nilsson. Foto: Oscar Norling.

Varför har du skrivit en historia om Johnny Bode?

– Jag har länge velat skriva en spionroman som utspelar sig i Sverige under andra världskriget. Det är faktiskt märkligt att det inte gjorts innan. Tittar man på filmklassiker som Casablanca så bygger ju historien på att de är på en neutral plats där spionerna kan hålla på med sina täckmantlar. Stockholm måste ju varit en enorm spioncentral vid den här tiden.

Sedan tänkte jag vidare på vilka lämpliga människor som fanns i Sverige på den tiden, och eftersom min podd-kollega K. Svensson nyligen förärats med Johnny Bode-priset så gick mina tankar till Bode. Jag känner ju till honom sedan tidigare, och om han var en hemlig agent skulle det ju faktiskt förklara hans beteende. Först är han i Finland, sedan kommer han hem och beter sig märkligt, därefter åker han till Norge och beter sig ännu konstigare. (Se avsnittet ”Johnny Bode och nazismen” i Bodes Wikipedia-artikel/Red anm.)  Det finns två förklaringar; antingen är han en galning, eller så är han verkligen en hemlig agent. Och det är förstås mycket mer intressant.

Efter kriget hävdade ju Bode själv att han varit en agent, hade du koll på det?

– Javisst. Jag har läst de två böckerna om honom, En herre i frack och Jakten på Johnny Bode. Dessutom läste jag hans egna memoarer Brokiga förflutna, som jag hittade via er hemsida. Min ambition har varit att historien ska stämma överens med det man verkligen vet hände. Hans roll som underhållare är perfekt eftersom han rör sig i de miljöer som man förknippar med spionhistorier, där det finns spel och drinkar och sådant.

Tror du att det gör någon skillnad om lyssnaren känner till Johnny Bode sedan innan eller inte?

– Jag hoppas att det inte gör det. Känner man till honom kanske man kan uppskatta leken med historien, gör man det inte kan man upptäcka en av våra mest intressanta kulturpersonligheter.

Jag tycker personligen att tonen i berättelsen är precis som man skulle förvänta sig av en av Johnny Bodes egna lögnhistorier. Det är hårdkokt, snaskigt och balanserar på gränsen mellan trovärdigt och helt skruvat. Hur har du själv tänkt där?

– Jag har tänkt precis så, läsaren ska undra om det händer på riktigt eller bara är ännu en utdragen, långsökt rövarhistoria från Johnny Bode. Hans vana att ljuga är också en faktor som gör honom perfekt som hemlig agent. En agent måste ju ljuga och sprida historier för att dölja sina verkliga förehavanden.

Samtidigt: att Johnny Bode är berömd som mytoman gör att jag verkligen kan ta mig friheter med karaktären. Ibland kan tillgång till historiskt bakgrundsmaterial göra att man blir låst som författare, men här har jag känt att jag fått stöd och hjälp, istället för att det blivit ett fängelse. Och om Johnny Bode hade levt idag så är jag ganska säker på att jag fått hans gillande.

Du har med en hel del referenser i texten, karaktärer som tagit namn av verkliga personer (till exempel Gestapo-officeren Otto Weininger) osv. Är det blinkningar till lyssnaren, eller beror det bara på att du inte orkat hitta på?

– Både och. Historien börjar ju till exempel väldigt likt den första Bondboken Casino Royale, och scenen där Bode spelar baccarat är nästan helt tagen från den boken. Det gjorde jag eftersom jag inte själv vet så mycket om spel, men tänker att Ian Fleming hade koll. Sedan om man kallar det stöld, lån eller en postmodern referens är upp till betraktaren.

Jag har tagit med saker som jag tycker ger rätt känsla, och dessutom är det alltid roligt med referenser. Johnny Bode själv var ju inte främmande för att stjäla, så det är också en slags hyllning till honom.

Du har skrivit berättelsen som en följetong, där du författat varje avsnitt i mellantiden till nästa. Varför det?

– Det berodde egentligen på att K. Svensson skulle vara ledig från podden en månad och att det blev bråttom. Jag har haft ett löst synopsis från början, men annars har jag gjort varje avsnitt från ax till limpa på en vecka. Det blev motsvarande heltidsarbete och har varit väldigt hektiskt faktiskt, inte minst eftersom jag haft barnen hos mig tre helger av fyra.

Men samtidigt var det intressant att se att det gick att producera under så hög press. Nu arbetade jag som Charles Dickens, Dostojevskij och de gubbarna. Det har bland annat lett till att jag inte överarbetat materialet. Jag tycker ofta det är en svaghet i moderna romaner, att de är litterärt överkonstruerade. I en följetong måste varje kapitel vara en egen enhet som står på egna ben. Samtidigt ska det skapa intresse som leder vidare till nästa. Dessutom är det ju skrivet för högläsning. Det är intressant hur mediet påverkar slutprodukten.

”I fredens hemliga tjänst” utspelar sig under Johnny Bodes drygt månadslånga vistelse i Åbo vintern 1942, som slutade med att han blev utvisad. Kommer det att komma en fortsättning?

– Finland är ju som en prolog till det som kommer sedan, och jag är sugen på att gå vidare. Men det beror lite på intresset från lyssnarna. Varje person som lyssnar vidare från ett avsnitt till nästa är förstås en tumme upp.

Beror det bara på hur många som lyssnar eller handlar det också om hur mycket pengar ni får in?

– Ja. Det går att swisha mig pengar på nummer 0709-50 27 58, man kan höra mer om det i sista avsnittet. Sedan har vi ett Patreon-system för hela podden Bibliotek, som bygger på att vi levererar ett avsnitt högläst litteratur varje vecka. Man kan också hjälpa till genom att sprida oss.

Jag tycker även att den här historien känns som en kommersiell idé, så jag hoppas hitta någon större förläggare som vill ge ut fortsättningen.

Om det blir en fortsättning om Johnny Bodes Norgevistelse, kommer det med vansinniga apdvärgar då?

– Hehe, jag är lite sugen på att klämma in dem bara för sakens skull. Samtidigt försöker jag ju hålla någon sorts rimlighetsnivå som funkar för berättelsen. Men om jag hittar någon öppning där de kan hoppa ut, så är det inte omöjligt.

Baksidan till ett av Bodes egna litterära spänningsalster, ”Dö i tid” (1950)

Den 3 november är det biopremiär runtom i Sverige för dokumentären om Johnny Bodes liv, Ingen tid för kärlek, gjord av Bo Sjökvist och Bengt Löfgren.

Än så länge finns det ingen lista över var och när filmen kommer att visas, men en av biograferna filmen kommer att gå upp på är Panora i Malmö. Där kommer det att bli ett premiärjippo den 3 november. De exakta detaljerna är under planering och kommer att avslöjas framöver, men så mycket kan sägas att Johnny Bode-sällskapet är inblandade.

MEN, redan kvällen innan, den 2 november, blir det smygpremiär och fest i Malmö stad. Precis som under Malmöfestivalen är det Blå Båten som är skådeplatsen för spektaklet. Det är ju välkänt sedan tidigare att Johnny Bode-sällskapet  aldrig kan få nog av sjöpartyn, så detta är helt i sin ordning.

Förutom visning av filmen blir det musikframträdande av Brita Björs, folkmusikens Beyoncé. Tillsammans med  talanger ur Johnny Bode-sällskapets eget stall kommer hon att framföra valda delar ur Bodes snuskrepertoar.

Läs mer och beställ biljetter här.

Mer information om 3 november kommer så fort vi får veta mer.