JBS-medlemmen Martin Kristensson (känd bland annat från Kapten Stofil) skickade nyligen över ett signerat exemplar av boken ”Nu har det banne mig gått för långt! – Arga brev till Radionämnden”. I denna mycket underhållande skrift, som Kristensson alltså varit med och författat, får läsaren ta del av ett axplock av de argaste och mest befängda breven till Radionämnden 1967-1987.

Bland mycket annat finns ett anonymt telegram, som nådde nämnden samma vecka som SVT intervjuat den dömde storspionen Stig Wennerström. Att en sådan landsförrädare fick förekomma i TV upprörde många, däribland författaren av det något osammanhängande telegrammet. Texten lyder:

FÖRBRYTAREN WENNERSTRÖM KAN SAMTLIGA KANALER SPELA KOMPOSITÖREN OCH KAMMERSÄNGERN JOHNNY BODE DELGADA MED ROLF-POTPURRIET KARL GERHARD-POTPURRIET KARL EVERT-POTPURRIET LAPPLISA-POTPURRIET BODE-POTPURRIET STOP DAVID FROST BEREDD PRESENTERA STOP VAR VÄNLIG TAG STÄLLNING VIKTORIA AB JOHNERIKSSONSV 85B 21772 MALMÖ

Sensationellt nog skulle alltså den världskände brittiske journalisten David Frost (senast uppmärksammad 2008 i biofilmen Frost/Nixon) vara beredd att presentera Johnny Bode när han framförde valfritt potpurri i samtliga kanaler. Konstigt nog nappade varken TV eller radion på detta erbjudande.

Ett sällskap på nio JBS-medlemmar (eller rättare sagt, åtta medlemmar och en inte allt för begeistrad sympatisör) tog färjan till Brännö för att se Mattias Enn och Lasse Dahlquist-sångarna framträda på värdshuset. Framträdandet var helt till vår belåtenhet, det enda man kunde invända emot var att det kunde ha varit längre. Trots cirka 45 graders värme i lokalen uppträdde den store estradören i oklanderlig vit smoking med tillhörande halmhatt. Ett föredöme!

Även maten och drycken förnöjde, inte minst de Lasse Dahlquist-bakelser som många tog in till kaffet. Också värdshusets egen Brännöl satt som en smäck.

När mat, öl, kaffe och framträdande var slut flyttade vi till uteserveringen för en pipa rök. Där stötte vi på en tionde JBS-medlem, bosatt på Brännö. Han representerade sällskapet på helt rätt sätt, faktiskt betydligt bättre än oss övriga. Ett nöje att träffas, René!

En diskussion med Lasse Dahlquist-sällskapets medlemmar avslöjade att anledningen till deras enorma förmögenhet är att Lasses son Bob (ja, faktiskt!) testamenterat samtliga musikrättigheter till sällskapet. Alltså exakt samma sak som Johnny Bode-Delgada gjorde till Johnny Bode-Delgadastiftelsen. Hade han bara haft lite mer framförhållning kunde han ju testamenterat dem till det sällskap som skulle bildas 26 år efter hans död. Å andra sidan är det ju rätt skönt att bara ha en begränsad mängd pengar att försnilla. Bollar man med större summor måste man ju blanda in riktiga revisorer och dylika obehagliga personer.

Hursomhelst, efter att vi återvänt till fastlandet avslutade de delar av styrelsen som  inte var tvungna att ta tåget till Halmstad med en grillfest hos fruarna Fyhr i Utby. Även estradör Enn deltog innan han satte kurs hem mot Stockholm. Det var mycket trevligt, och under middagen föddes också idén om ett höstligt Enn-framträdande på retrokaféet i Utby, i samarbete med JBS. Den som lever får se.

Foton: Henrik Påhle

– Kors vad det vimlar av segel idag. Är det kappsegling?
– Nej, det är… söndag.

På söndag 3 augusti firas Lasse Dahlquist-dagen på Brännö Värdshus. Uppträder gör estradören Mattias Enn (bekant bland annat från Johnny Bodes 100-årsjubileum) ackompanjerad av Love Pettersson. Sångnummer av bland andra Karl Gerhard, Jules Sylvain, samt – naturligtvis – Lasse Dahlquist utlovas. Dessutom blir det allsång med Lasse Dahlquist-sångarna.

Firandet pågår från klockan 13 till 15 på värdshuset och arrangeras av Lasse Dahlquist-sällskapet. Detta är ett av Sveriges absolut tätaste artistsällskap och Johnny Bode-sällskapet tänkte därför ta färjan ut för att se hur vi bäst ska kunna snika åt oss av miljonerna. Dessutom blir det förstås ett tillfälle att njuta av god musik samt de lokala specialiteterna Brännöl och Brännö-snaps.

Vi tar färjan från Saltholmen (Lasse Dahlquist plats, såklart!) klockan 12.10. Vill du vara med, spana efter människor i flamboyanta kläder och med Johnny Bode-pins på kavajslaget.

Vi ses i baren på ölkafét!

Arbetet med att tillgängliggöra Johnny Bodes litterära oeuvre fortsätter. Efter den snaskiga Min kärlek var till salu har turen nu kommit till den minst sagt fantasifulla självbiografin Brokiga förflutna, kärleksfullt inskannad och förvandlad till PDF av kulturhjälten Fredrik Tersmeden.

I dessa memoarer utgivna 1950 berättar Johnny Bode om sina otroliga öden och äventyr, från barndomen i Falköping till glittret och glamouren i Stockholms nöjesvärld, vidare till sinnesjukhus och Quislings Norge och slutligen om sin tillvaro som persona non grata i efterkrigs-Sverige. På vägen vittnar han om sitt samröre med såväl Gestapo som ”Mestapo” (Medicinalstyrelsen), det sistnämnda en institution som tillägnas många bittra tirader.

Kapitelrubriker som ”Jätteskandal”, ”Sonorasuccér”, ”Psykiatriidioti”, ”En homosexuell middag”, ”Stafett-Erotik”, ”Häktad av Gestapo” och ”Grogg-gubbe på Malmö stadsteater ordnar internering” anger tonen.

Missa inte heller den fantastiska reklamen för ”Ockupationsromanen DÖ I TID” på omslagets insida, där vår hjälte som förste man i världen (med versaler) avslöjar ”nazisternas fynd av små vansinniga dvärgmän med aputseende” och deras kusliga bruk.

Läs och häpna, tro’t om du törs!

(För en komplett lista över Johnny Bodes verkliga och påstådda litterära utgivning, se denna sida.)

Johnny Bode lämnade efter sig många hundra ljudinspelningar, men fastnade bara på rörlig bild två gånger i sitt liv. Den ena gången när han gjorde en cameo som gårdsmusikant i pilsnerfilmen Smålänningar 1935, den andra gången dokumentärfilmad i grammfonstudion i journalfilmen Musik och teknik 1938.

Nu ger Studio S Entertainment ut båda dessa filmer i samband med att Den stora pilsnerboxen 2 släpps i augusti 2014. Boxen innehåller sex långfilmer inspelade mellan 1932 och 1944, tillsammans med en stor mängd bonusmaterial. Bland annat ett 12-sidigt häfte skrivet av Lars-Olof ”Grosshandlaren” Lindberg, ordförande för Thor Modéen-sällskapet TOFS och aktiv medlem i Johnny Bode-sällskapet sedan 2010.

TOFS har även haft ett finger med i spelet när Studio S givit ut Den stora pilsnerboxen. I samma anda finns dessutom Den stora hembiträdesboxen.

Efter Ingmar Norléns hastiga bortgång i vintras så har Johnny Bode-Delgadas stiftelse stått utan styrelseordförande. Nu har emellertid nöjesjournalisten och mångårige styrelsemedlemmen Christer Borg valts till ny ordförande och den tidigare pristagaren Sven Kristersson blivit ny ledamot. De övriga medlemmarna i styrelsen är som tidigare Lillemor Dahlqvist och Mikael Neumann. Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt är adjungerad medlem.

Stiftelsen förvaltar rättigheterna efter Johnny Bodes musikaliska produktion och delar varje år ut ett pris till en skånskfödd kompositör av populärmusik. Läs mer och se en komplett lista på pristagare här.

Christer Borg i samband
med Git Gay-galan.
Bild: qx.se

Daniel Johansson tipsade oss om denna dokumentär från 1989 om den religiösa sångerskan Anna-Lisa ”Lapp-Lisa” Öst. Johnny Bode omnämns i ett stycke som börjar 30:34 in i filmen.

Bode och Lapp-Lisa hade (som tidigare uppmärksammats bland annat här) ett samarbete år 1949, när Bode var persona non grata i så gott som hela Kultursverige.

Bakgrunden är denna: Johnny Bode var engagerad av sin vän Gösta Sandin på Svensk Talfilm för att göra musik till den första filmen om Åsa-Nisse (där ”Den sjungande bonden” Bertil Boo, kan höras sjunga hans sång Blåklint och viol). Johnny kom då med idén att göra en förfilm om Lapp-Lisa, för att locka även den religiösa delen av biopubliken att gå och se filmen. Filmbolaget tyckte att det var en bra idé och Johnny fick själv ansvaret att kontakta Frälsningsarmén och åkte sedermera upp till Hedemora för att delta i filmarbetet. Åt Lapp-Lisa skrev han (under pseudonymen Rob Robertsson) de fyra sångerna Himlens gyllne bro, Änglavakt, Hembygdens sång och Där fjällviolen blommar.

Johnny Bode (t h) i samkväm med representanter från Svensk Talfilm under inspelningarna i Hedemora. Mannen i mörk kostym är Åsa-Nisses regissör Ragnar Frisk. Delar av sällskapet verkar måttligt roade av Bode, som uppenbarligen håller låda…

Lapp-Lisa och Johnny Bode kom bra överens och han gjorde även ett glatt intryck på de många hedemorabor som medverkade som statister i filmen. När Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén 40 år senare besökte orten fick han dock bekräftat ryktet att alkoholisten Bode gömt brännvin i Lapp-Lisas stövlar för att hon inte skulle märka att han drack. Dessutom fick hon strax mer obehag på grund av samarbetet.

Ledarskribenten för veckotidningen Se (och tillika skaparen av Lilla Fridolf), Rune Moberg, skrev ett öppet brev där han uppmanade Lapp-Lisa att ta avstånd från Bode. Det är han som är intervjuad i filmen. Den ”mycket läskiga pornografiska” boken som Moberg hänvisar till är Han friade i badkaret från 1948, men eftersom han säger ”romaner” i flertal kan det också hända att han avser Min kärlek var till salu (läs mer om den här) och självbiografin Brokiga förflutna. I så fall är det dock en efterhandskonstruktion, eftersom de gavs ut först 1950.

Rune Moberg hävdar att Lapp-Lisa blev förskräckt när hon fick höra talas om Bodes tidigare bravader. Men hon och hennes man Jonte Öst verkar ändå inte ha tagit något djupare intryck av det öppna brevet. När Jonte intervjuades av en tidning om sina erfarenheter av Johnny Bode svarade han:

– Jag träffade Bode tre eller fyra gånger i somras och det var en glad och trevlig människa. Han vet hur folk ska tas för att alla ska trivas. Och sjunga kan han. Min fru och jag tyckte om honom. Någonting om herr Bodes förflutna känner vi inte till. Har inte hört hans namn nämnas tidigare. Har han gjort något ont?

Vad som inte heller nämns i dokumentären är att Johnny Bode stämde Se för förtal. Han krävde 100 000 kronor som skulle skänkas till ”de fattiga”. Bonniers gick med på förlikning och saken gjordes upp utanför rätten. Enligt Rune Moberg (citerad i Ingmar Norléns bok Jakten på Johnny Bode – skandalernas man) betalade Bonniers 10 000 kronor. Johnny Bodes advokat ska ha ropat ”Hälften till mig” åt sin klient när överenskommelsen klubbades. Dessutom fick Se ta in ett motsvarande öppet försvarsbrev. Det var skrivet av Johnnys vän Per Meurling och liknade det som han 1950 publicerade i herrtidningen Top Hat. (Läs mer om Meurling här).

Efter Lapp-Lisa-debaclet gjorde ”Rob Robertsson” musik till ytterligare en film: Med flyg till sjunde himlen, en reklamfilm för sällskapsresor med flyg. Därefter var det slut på även detta stickspår i Johnny Bodes karriär.

EDIT: Rune Mobergs moraliserande ter sig än mer hycklande med tanke på hur Se genom åren utvecklades till en halvpornografisk herrtidning. Här kan du läsa mer om Moberg och hans tidning.

Dagen efter den trevliga Pilsnerfilmspicknicken bjöd Grosshandlare Lindberg på en guidad vandring i Johnny Bodes fotspår.

Första anhalten var Valhallavägen 66, den adress som Bode var skriven på när han gick med i Per Engdahls fascistiska parti Svensk Opposition någon gång 1941. Detta vet vi eftersom partiets medlemslista från året finns bevarad, och där återfinner man (bland förvånansvärt många andra kända namn) ”Johnny Bode, sångare”*.

Genom en ganska fantastisk slump råkar adressen även vara Grosshandlarens egen arbetsplats, vilket gjorde att vi även fick se delar av innandömet. Huset hyser idag enbart företag och inga bostäder, men det är ändå lätt att föreställa sig en viss rultig grammofoncharmör som skyndar nerför trapporna.

Efter denna intressanta visit promenerade vi genom diplomatkvarteren på Östermalm, förbi Östermalmshallen och Armémuseum tills vi kom fram till Artillerigatan 30.

Detta är en mycket betydelsefull adress, för det var här Gösta Ekman den äldre med hustrun Greta och sonen Hasse bodde på 1920- och 1930-talet.

Den unge Johnny Bode var god vän med den tre år yngre Hasse (läs mer om detta här) och gick som barn i huset. Vänskapen fick dock ett hastigt och mindre lustigt slut när det kom fram att Johnny stulit familjens matsilver och pantsatt det. En händelse som på många sätt kan anses vara symbolisk för hela Bodes karriär och liv.

2015 skulle Hasse Ekman ha fyllt 100 år och Ekmansällskapet har fått löfte om att få sätta upp en plakett i våningen för att hedra hans minne. Det vore fantastiskt om även Johnny Bode-sällskapet kunde få ha ett finger med i spelet och på något sätt föreviga minnet av såväl silverstölden som det faktum att Johnny och Hasse tillsammans skrev Göstas stora grammofonsuccé ”En herre i frack”. Det ser inte helt omöjligt ut, den som lever får se vad framtiden för med sig!

*Svensk Oppositions medlemsregister  återfinns i ”Den svenska nationalsocialismen  – medlemmar och sympatisörer 1931-1945” av Tobias Hübinette. I listorna figurerar även namn som sångaren och revyförfattaren Karl Ewert (Christensen), valskungen Fred Winter, kapellmästaren Stig Rybrant och filmregissören Gösta Rodin, som bland annat gjorde filmen ”Smålänningar”, där Johnny Bode hade sin enda filmroll. Kapellmästaren Arne Hülphers var också medlem i SO, liksom hans dåvarande fru, sångerskan Greta Wassberg, och hennes kompanjon i grammofonstudion Din egen röst, Dagmar Sandström. Arne Hülphers medlemskap är extra pikant eftersom han senare var gift med Zarah Leander, som ju för egen del hade en strålande karriär i Tredje Riket fram tills krigslyckan vände 1943 och hon fann för gott att lämna Tyskland. Trots detta hade varken Leander eller Hülphers några problem att uppträda i Sverige från 1950-talet och framåt. En stark kontrast mot Johnny Bode, som för resten av sitt liv stämplades som nazist efter debaclet i Norge 1942.

Pilsnerfilmspicknicken som arrangerades på Djurgården av Ekmansällskapet och Thor Modéen-sällskapet TOFS blev en veritabel succé. Kanske inte vad gäller deltagarantal, eftersom det lynniga vädret i år hade skrämt bort alla vintagemode-bloggare och liknande bräckliga varelser, men desto mer vad gäller kvaliteten. Totalt deltog ett tjugotal personer, varav Johnny Bode-sällskapets kontingent utgjorde närmare hälften.

Förutom trivsel bland ölbuteljer, smörgåsar, punschglas och kaffekoppar så bjöds det både på allsång, frågesport och försäljning av diverse essentiell merchandise. Den musikaliska inramningen kom förstås från stenkakornas gyllene epok.

Här ett urval mingelbilder på de celebra deltagarna:

Thor Modéens dotter Margareta Perby tillsammans med Clara Gustavsson från Ekmansällskapet.

En ung förmåga från Johnny Bode-sällskapets ungdomsförbund Vanartig Ungdom spanade på gäss och diskuterade fördelarna med napp kontra cigarr med Grosshandlare Lindberg från TOFS.

Karin och Elin Fyhr från Johnny Bode-sällskapet.

Grosshandlare Lindberg demonstrerar stolt sitt dubbelmedlemskap i TOFS och JBS.

Ekmansällskapets representanter ledde en alldeles utmärkt men stundtals något förvirrad quiz. Temat var självklart film, musik och nöjesliv från 1900-talets första halva. Alla deltagare i quizen belönades med filmer och böcker av passande karaktär.

Familjen Görfelt vid ett sällsynt tillfälle när alla var samlade på filten. Oftast fick minst en vuxen jaga efter junioren, som hela tiden ville gå på Skansen eller trakassera gäss.

När picknicken var slut tog stora delar av sällskapet färjan till Slussen för vidare transport ner till Mariatorget där vi gick på krogen. Det blev en oerhört trevlig kväll med engagerade diskussioner, god mat och öl, pip- och cigarrillrökning samt många gapskratt. JBS-ordförande Görfelt visade prov på klassiskt dåligt inflytande genom att dela ut ”Johhny Bode auf Deutsch”-skivor till tyska turister och förmå en tobaks-absolutist att prova luktsnuset ”Rättshaveristens blandning”. Tillsammans med Grosshandlaren lyckades han även förhindra Ekmaninnorna att gå hem innan stängningsdags. Istället bullades det upp en bitterbuffé med såväl Jägermeister och Fernet Branca som Gammeldansk och Bäska Droppar. Allt avslutades med allsång och joddling i gränderna medan stockholmarna visade Göteborgs-besöket hur man går hem. I sanning en kväll att minnas!