Lillemor Dahlqvist under hennes bejublade framträdande i Göteborg 2012.
Foto: David Nessle

Revyprimadonnan Lillemor Dahlqvist lärde känna Johnny Bode i samband med inspelningen av ”Bordellmammas visor” 1968. Trots att hon fick utstå både det ena och det andra från Johnny Bodes håll så bestod deras vänskap genom åren och det var till sist hon som hittade Johnny död den 25 juli 1983. Sedan dess har hon bland annat sjungit in Bodes Ferlin-tonsättningar på skiva och under många år varit styrelse ledamot i Johnny Bode-Delgadas stiftelse. Hon är även hedersmedlem i Johnny Bode-sällskapet.

Vad kan då vara mer passande än att Lillemor medverkar när Johnny till sist får den sten han snuvades på vid sin död?

Tillsammans med Johnny Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén kommer Lillemor Dahlqvist att tala vid stenavtäckningen på Limhamns kyrkogård (se inlägget nedan). Hon kommer även att framträda under festligheterna på kvällen tillsammans med sin pianist Dage Johnsson.

Festen kommer att hållas i slutet sällskap, men är öppen för alla som är medlemmar i Johnny Bode-sällskapet. Det kommer även att vara möjligt att bli medlem på plats. Mer detaljer om tid och plats kommer att ges  i samband med ceremonin på Limhamns kyrkogård klockan 15, torsdag 25 juli.

Den 25 juli 2013 är det 30 år sedan Johnny Bode hittades död av Lillemor Dahlqvist i sin lägenhet på Fågelbacksgatan i Malmö.

Vid begravningen närvarade endast åtta personer och tots att Johnny hatade skrikiga sångerskor och hade hotat ”kommer det sopranjävel så knackar jag i kistlocket” så sjöng en sopran. Enligt utsago försedd med ett fruktansvärt vibrato.

Men inte nog med det. Johnny visste att han var döende, och i sitt testamente hade han uttryckligen skrivit att han ville bli kremerad och få en urngrav med en liggande sten. Han preciserade också hur stenen skulle se ut. Vid jordfästningen skedde dock ett missförstånd med begravningsbyrån och askan begravdes anonymt i minneslunden på Limhamns kyrkogård. Johnny Bode fick aldrig någon sten.

Nu, 30 år senare, tänker Johnny Bode-sällskapet rätta till detta. Torsdag den 25 juli klockan 15.00 kommer en minnessten över Johnny Bode-Delgada att avtäckas på Limhamns kyrkogård, kvarter 26. Stenen är utformad helt enligt Bodes egna instruktioner.

Inga sopraner kommer att sjunga, däremot kommer det att bli en minnessceremoni med flera olika talare och ett värdigt musikframträdande av herrar i frack.

Klockan 18 samma kväll är den som vill även välkommen att dinera med Johnny Bode-sällskapets styrelse och andra potentater på Hotell Savoys restaurang Café le fil du Rasoir. Johnny Bode-sällskapets styrelse tar inget ansvar för gruppbokning, utan var och en bokar bord, äter, smiter från notan och stjäl med sig julskinkor på eget bevåg.

Senare på kvällen kan det också hända att det blir andra festligheter. Mer information om detta och andra detaljer kring firandet kommer att kommuniceras ut till medlemmarna inom kort. Håll även utkik på denna hemsida!

I Sverige är det tyvärr så att den som blir gammal och sjuk också riskerar att bli rättslös. Så är fallet med en välkänd sångerska som tidigare uppmärksammats på den här hemsidan. Anna-Lena Lodenius har skrivit om historien här och vi uppmanar alla att läsa hennes text och reagera, förslagsvis genom att kontakta tidningar och andra medier. Vi har även fått Anna-Lenas skildring bekräftad genom andra personer som har kontakt med sångerskan.

Tyvärr är det så att medierna drar sig för att skriva om sådana här fall, av ungefär samma skäl som man oftast undviker att skriva om vårdnadstvister, omhändertagna barn och dylikt. Det är komplicerat, man behöver sätta sig in ordentligt i bakgrunden och journalisterna är rädda att bli ansvariga om något går snett. Ofta kanske man tycker att allmänintresset är begränsat och då anses det inte mödan värt.

I det här fallet rör det sig dock om en principiell fråga, som inte bara har att göra med att personen i fråga är känd. Har man verkligen rätt att låsa in en människa som ger ett intellektuellt friskt intryck, inte låta henne veta sitt eget telefonnummer och belägga vänner sedan 60 år tillbaka med besöksförbud? Den här historien luktar ruttet och borde vädras. Ge denna gamla människa tillgång till de glädjeämnen som ännu finns kvar på ålderns höst och starta en debatt om hur äldre behandlas i Sverige!

Senare tillägg:

Efter att detta skrevs har ett antal tidningar skrivit om Alice Babs situation, först Expressen, senare även ETC och Aftonbladet. Anna-Lena Lodenius kommenterar Expressens artikel här.

Tillägg 2:

Under våren och sommaren har affären Alice Babs rullat på. En blogg har startats speciellt för att stötta Alices sak.  Tyvärr verkar det inte ha givit resultat än, men hoppet lever.

Foto: Bennie Sjöquist

Henrik Påhle från Johnny Bode-sällskapets styrelse har medverkat i P4 Radio Halland och berättat om Johnny Bodes liv, lite om sällskapet och även spelat dragspel(!) Denna goda insats utfördes egentligen för nästan tre veckor sedan, men bättre sent än aldrig att uppmärksamma den!

Lyssna  på programmet här. Inslaget med Henrik Påhle börjar 1 timme och 42 minuter in i sändningen.

På Akademibokhandelns bokrea kan man köpa Carina Burmans biografi över den legendariske skådespelaren Gösta Ekman d ä för det facila priset av 79 kronor. Givetvis har Johnny Bode en plats i boken, om än liten. Göstas son Hasse Ekman var tre år yngre än Johnny och de båda blev vänner när de var i 20-årsåldern och rörde sig i Stockholms nöjesvärld i början av 1930-talet.

Duon genomförde ett flertal musikaliska samarbeten där Hasse Ekman stod för text och Johnny Bode för musiken. Det mest kända av sångerna är ”En herre i frack” som skrevs speciellt för Gösta Ekman och som blev en stor succé. Vid sidan av ”Bordellmammas visor” kom det att bli Johnny Bodes allra största klassiker, och ett stycke han ännu på sin ålders höst var mycket stolt över.

I Carina Burmans biografi omnämns Bode som ”bodknoddsdemon och fullfjädrad skojare”. Hasse Ekman citeras när han minns honom som ”inte bara en de insmickrande melodiernas trinde gosse, han var också en De Djärva Idéernas man”.

Därefter berättas det om när Hasse och Johnny våren 1934 (när de var 22 respektive 19 år gamla) satte upp två shower i Stockholm. Den första – när de hyrde Cirkus på långfredagen (trots teaterförbud den dagen) och engagerade bland andra Tutta Rolf – blev en succé, men den andra blev ett fiasko. Duon hade hyrt ett bussgarage i Hornsberg och anlitat Gösta Ekman som dragplåster. Tyvärr var det en av de första riktigt fina vårdagarna och det kom så lite publik att Johnny Bode tvingades gå runt i grannskapet och ragga småungar som kunde tänka sig att fylla ut stolsraderna.

Hasse Ekman stod i kulissen och grät över sitt misslyckande när Gösta gick av scenen, men fadern bara skrattade gott åt hela spektaklet och försäkrade att upplevelsen var väl värd de tusenlappar den skulle komma att kosta honom. I en speciellt för tillfället hyrd sjusitsig lyxbil skjutsade Johnny Bode därefter in Gösta Ekman och Tutta Rolf till Vasateatern där de skulle spela ”Gröna hissen” klockan tre och ”Hamlet” klockan åtta.

En tid efter detta tog vänskapen med far och son Ekman ett abrupt slut när det uppdagades att Johnny Bode stulit och pantsatt familjens matsilver. Dessutom inte bara en gång utan två, vid första tillfället hade han bara lyckats få med sig en enklare uppsättning bestick i nysilver. I en typisk ogenomtänkt Bode-manöver hade han pantsatt stöldgodset i sitt eget namn, så det rådde inget tvivel om skuldfrågan.

Det enda nya när det gäller Bode-forskningen i Burmans bok är att hon daterar fiaskot i bussgaraget till 1934 och ifrågasätter Ingmar Norléns uppgift att det skulle ha varit 1935.

Men förutom detta finns förstås mycket annat intressant i ”Djävulspakten”. Dels förstås den tragiska berättelsen om det självförbrännande, sexuellt ambivalenta skådespelargeniet som går under i kokainmissbruk, men också en odyssé genom det tidiga 1900-talets och mellankrigstidens svenska kultur- och nöjesvärld. Något som är i högsta grad relevant för att förstå vilka miljöer som den unge Johnny Bode rörde sig i. Boken rekommenderas alltså varmt.

PS. Ett annat tips på bokrean är  seriealbumet ”Den maskerade proggarens stora röda”, av Johnny Bode-sällskapets hovtecknare David Nessle. Det är han som ritat karikatyren av Johnny Bode som är vår logotyp. Köp genast detta album om ni inte redan har det!

PPS. Dessutom vill vi förstås uppmana alla som är intresserade av Hasse och Gösta Ekman att kolla upp våra kollegor i Ekmansällskapet. Missa inte heller deras blogg.

Johnny Bode-priset 2013 gick, som tidigare meddelats, till Michael Brinkenstjärna. Vi har dock inte vetat hur han tog emot beskedet, eftersom vi skickade det på posten.

I fredags gjorde Stefan Livh på P4 Radio Göteborg slag i saken och ringde upp ”Brinken” i direktsändning. Det visade sig att pristagaren var mer än nöjd med sin utmärkelse. Det enda som chockade honom var att vi lyckats räkna ut vart vi skulle skicka kuvertet – trots hans hemliga adress.

Inse fakta Micke, det går inte att gömma sig för Johnny Bode-sällskapet!

Lyssna här, i P4 Radio Göteborgs sändningsarkiv fredag 8 februari, mellan klockan 15.00 och 15.30. Intervjun med Brinkenstjärna börjar klockan 15.11.40. Efter honom intervjuas JBS-medlemmen Bosse Sjökvist, som drar en underhållande snabbversion av Bodes livshistoria (alla detaljer är inte helt exakta, men hetsa inte upp dig Ingmar, det är helheten som räknas!) Sedan blir det sport och nyheter, varefter det hela avslutas med en uppspelning av Johnny och Lillemors paradnummer med de vita handskarna. Alla i studion verkar ha mycket roligt.

Vi tackar Stefan Livh för detta – och kan även avslöja att han numera är en av Johnny Bode-sällskapets nyaste medlemmar!

Stefan Livh
Foto:Sveriges Radio

EDIT: Här skriver Michael Brinkenstjärna själv om priset, som han firat med champagne ihop med sin sambo. Helt rätt inställning!

Den 26 januari fyllde Alice Babs 89 år. Bland annat eftersom hon nyligen haft en stroke tog våra kollegor i Ekmansällskapet det utmärkta initiativet till en gratulationskortskampanj. Johnny Bode-sällskapets styrelse deltog och skickade ett kort med vår mästares fryntliga nuna på, något vi hoppas muntrade upp på bemärkelsedagen.

Alice Babs är en av de verkligt stora rösterna i svensk musikhistoria och en av de sista nu levande artister vars karriär överlappar Johnny Bodes, eftersom hon skivdebuterade 1939, tre år innan Bodes svenska schlagerkarriär tog ett abrupt slut.

Johnny Bodes karriär fortsatte dock som bekant i Wien, och 1957 sjöng Alice Babs tangoschlagern ”Jag är så kär i Otto” (Ich bin verliebt in Otto), skriven av en viss Juan Delgada, alias Johnny Bode. Sveriges radio hade vid denna tid en dödskallemärkning på Bode och bojkottade all hans musik, men Delgada-pseudonymen gick under radarn och Alice Babs insjungning spelades flitigt.

Dessutom har Alice Babs förstås gjort tonvis med annan bra musik både innan och efter. Grattis Alice, vi hoppas att du fick en trevlig födelsedag!

PS: Johnny Bode-sällskapet rekommenderar de skivor med denna jazzlegend som Vax Records givit ut. Inte minst cd:n med Alice Babs & Nisse Linds Hot-trio, svensk dragspelsswing när den är som bäst.

Johnny Bode-sällskapet ger 2013 års Johnny Bode-pris till managern, discjockeyn och festfixaren Michael Brinkenstjärna.

Priset delas ut till en artist eller kulturpersonlighet som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.

Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Michael Brinkenstjärnas del rör det sig om 6 291 kronor som sällskapet åt och drack gott för på restaurang Puta Madre i Göteborg under sitt årsmöte 5 januari. Kvittot har bifogats diplomet som vi skickat till Michael Brinkenstjärna. Dessutom skänker vi honom ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på. Johnny Bode-priset ska inte förväxlas med Johnny Bode-Delgadas stipendium. Läs mer om de båda utmärkelserna här.

Presentation av vinnaren: Sedan 1990-talet har Michael ”Brinken” Brinkenstjärna varit en frodig planta i Sveriges kulturella undervegetation. Han har skrivit musik och verkat som discjockey (till exempel åt Hells Angels) men framförallt har han under sina år som manager för bland andra Ronny & Ragge, Robinsson-Robban, Svullo, Naken-Janne, systrarna Graaf, Nordman, Aqua och Leila K försett stadshotell från Gällivare till Trelleborg med underhållning.

Samtidigt har Brinkenstjärna under sitt valspråk ”momsen betalar man inte, den sitter man av” alltid sett till att hålla skattmasen, rättssystemet och löpsedelsförfattarna sysselsatta. Även hans vana att under många år köra bil utan körkort har skapat återkommande juridiska konsekvenser. Genom åren har det blivit tre personliga konkurser och elva fängelsedomar.

Hösten 2012 gav Michael Brinkenstjärna ut sin självbiografi ”Ett jävla liv – 4 000 löpsedlar senare” där han berättar historien om sin äventyrliga karriär och samtidigt kommer med en lång rad pikanta avslöjanden om sina tidigare klienter och andra personer i kändis-Sverige. Hans medförfattare Fredrik Söder och Mattias Forsberg har själva sagt att de inte tror att allt de skrivit är sant och bokutgivningen har kantats av stämningshot.

När boken låg på tryckeriet i oktober gjorde Michael Brinkenstjärna en oefterhärmlig manöver och stal 250 exemplar av sin egen bok för att prångla ut på Ica Maxi i Bollnäs, vilket fick hans medförfattare att även de hota med stämning. Brinkenstjärna själv menade att han tagit böckerna som ersättning för förlorad inkomst.

– Vad ska de stämma mig för – snabbhet? Jag plockar bara in de första 250 böckerna för sveda och värk. Jag har ju haft utgifter, sade han till Aftonbladet, och tillade att det gäller att skapa uppmärksamhet.

– Jag måste ju ut i media och det är inte det lättaste.

Under hösten har Brinkenstjärna även avtjänat ett en månad långt fängelsestraff för olovlig körning samt figurerat som misstänkt för grovt bokföringsbrott i Göteborgs tingsrätt.

Juryns motivering: Michael Brinkenstjärnas hela karriär har kännetecknats av stor kreativitet och ständig förmåga att skapa uppmärksamhet runt sig själv och andra. Den uttalade ambitionen är att bli känd, kosta vad det kosta vill.

Hans något lättsamma inställning till lagar och förordningar har skapat många hinder i denna strävan, men Michael Brinkenstjärna har aldrig låtit sig nedslås, utan ständigt gått vidare mot nya projekt med gott humör. Samtidigt har han stor självdistans, vilket inte minst visas genom att han i sin självbiografi presenterar sig själv som ”en människa med avsaknad av såväl gränser som empati” och bjuder läsaren att följa med ”på en tillbakalutad resa genom det svenska rättssystemet”.

Juryn tycker att hela agerandet är helt i Johnny Bodes anda och håller det inte för otroligt att de båda skulle haft samröre om Bode levt och varit verksam idag. Det är därför med stor glädje vi utser Michael Brinkenstjärna till 2013 års Johnny Bode-pristagare och önskar honom lycka till med både bokförsäljningen och framtida företag.

Johnny Bode-sällskapet vill tacka för en utmärkt fest, prispengarna räckte till en riktig helkväll!

Igår, den 6 januari 2013, skulle Johnny Bode ha fyllt 101 år. Och idag, den 7 januari, är det exakt ett år sedan den stora jubileumskonserten på Oceanen i Göteborg. För att fira detta offentliggör nu Johnny Bode-sällskapet den officiella konsertvideon, filmad och redigerad av Bror Augustsson.

Du som inte hade möjlighet att närvara kan nu få chansen att uppleva denna minst sagt speciella kväll, och du som var där kan återuppleva den och drömma dig tillbaka. På fullt allvar kan man kalla denna konsert en helt unik händelse. Musiken, människorna, stämningen, galenskapen – även om vi ordnar fler tillställningar i framtiden kommer det nog aldrig att bli så här!