Foto: Bo Sjökvist

Ingmar Norlén har avlidit. Söndagen den 9 februari drabbades han av en kraftig hjärnblödning i sitt hem i Arvika. Två dagar senare dödförklarades han, bara 60 år gammal.

I ett slag hade inte bara hans familj berövats sin make och far, och många vänner en god kamrat. Sverige hade också förlorat sin utan tvivel störste expert på Johnny Bode. Ja, inte bara det – Ingmar Norlén var den allra siste journalist som intervjuade Bode, och blev sedan mannen som berättade hans häpnadsväckande livshistoria för eftervärlden. 1991 gav han ut boken ”Herrre i frack, berättelsen om Johnny Bode” tillsammans med Bengt Nyquist, och 2003 kom den utbyggda versionen ”Jakten på Johnny Bode, skandalernas man”. Denna gång med Ingmar ensam som upphovsman.

Ingmar Norlén skrev även böcker om bland andra Calle Jularbo, Bertil Boo, Ray Adams och Per Olof Ekström, förutom att han arbetade som journalist och redaktör. Men det var för sina historier om Johnny Bode som han fick mest uppmärksamhet – och troligen var det också detta av alla artistöden som låg honom varmast om hjärtat. Utan Ingmar Norlén hade Johnny Bode kanske varit lika bortglömd idag som vid sin död 1983. Och något Johnny Bode-sällskap hade troligen inte funnits.

Jag träffade Ingmar första gången i Kungsbacka 2005, där jag själv arbetade som journalist (vilket jag fortfarande gör). Jag var ute på stan med en kollega för att göra en enkät. Året innan hade jag läst ”Jakten på Johnny Bode” och jag kände igen namnet när mannen vi hejdat presenterade sig. När jag berömde hans bok blev han mycket glad och lovade mig att jag skulle få en cd-skiva med Bodes musik. Den utlovade skivan verkade han senare ha glömt bort, men däremot kom han väl ihåg mig när jag fyra år senare, 2009, ringde upp och berättade att vi grundat ett Johnny Bode-sällskap och ville att han skulle bli förste hedersmedlem.

”Jag har aldrig varit hedersmedlem någonstans förut” sade Ingmar, uppenbart stolt. Han berättade att han själv kände att hans forskning om Bode nått vägs ände och att han var ”mätt” på ämnet efter mer än 25 år. Allt sitt researchmaterial och det mesta av sina Bode-prylar hade han precis i samma veva överlämnat till Bo Sjökvist, som ville göra en dokumentärfilm om Johnny Bode. Nu var han mycket glad över att någon annan ville ta över stafettpinnen. Inte minst i takt med att han såg att både sällskapet och dokumentärproduktionen var både långsiktiga och seriösa satsningar– fast med glimten i ögat, precis som han själv.

Han kom ofta med kommentarer eller rättelser till saker på den här hemsidan och när jag pratade sista gången med honom i januari sade han att han brukade titta förbi flera gånger i veckan. Inte illa med tanke på att sidan i snitt bara uppdateras någon gång i månaden! Han var även på senare år ordförande i Johnny Bode-Delgadas stiftelse. På det viset förvaltade han också rent bokstavligt Johnny Bodes arv.

Idag är jag mycket glad över att Ingmar kunde vara med både när vi firade Johnnys 100-årsminne i Göteborg 2012 och när vi reste hans minnessten i Malmö i somras, på dagen 30 år efter Bodes död. Men jag är mycket bedrövad över att hans liv tog ett så abrupt, och alldeles för tidigt slut. ”Jag hade förväntat mig ytterligare åtminstone tjugo års skriverier från denne fine kille” som en medlem skrev i ett mail. Det är bara att instämma. Jag grämer mig också bittert över att jag aldrig gjorde den där ordentliga intervjun med Ingmar som jag tänkte genomföra i flera år. ”Jag finns här, det är bara att ringa” sade han själv när jag förde saken på tal en gång. Nu finns han inte längre.

Vid ett extra möte tidigare i veckan beslöt styrelsen enhälligt att skicka en krans från Johnny Bode-sällskapet till Ingmar Norléns begravning nästa vecka. Utan honom hade inte föreningen funnits. Nu kan vi bara säga: Tack för allt Ingmar. Ditt arv lever vidare.

/Gustaf Görfelt, ordförande JBS

Som vi tidigare skrivit kan Johnny Bodes efternamn kopplas till Karlshamn, eller Bodekull som staden hette under den danska tiden. Nu har JBS-medlemmen Roland Öhrstrand, som höll i kyrkogårdsvandringen i Limhamn i somras, grävt mer i saken. Via en bekant i Karlshamn fick han tillgång till denna artikel av Janne Charlesen, publicerad i Karlshamns Museums medlemsblad ”Gamla Carlshamn” 2004. Artikeln tar sin utgångspunkt i frågan om en tavlas upphov men lyckas på vägen redogöra för Johnnys släkt på farssidan. Eftersom detta faller precis inom JBS intresseområde så tar vi oss helt fräckt friheten att återpublicera texten in extenso.

Klicka på bilderna för att förstora och läsa.

I Johnny Bode-sällskapets pågående satsning att tillgängliggöra Bodes alster på nätet har turen nu kommit till LP:n Bordellmammas Dotter från 1969. Här är det Lena Junoff som, under pseudonymen ”Gilda”, är Johnny Bodes kvinnliga sångpartner. (OBS: Det är dock inte hon som poserar på omslaget).

Var du på jubileumskonserten 2012 så kanske du minns Lena Junoffs färgstarka uppenbarelse. Vi kan även tipsa om att hon inom kort kommer att vara aktuell med en kokbok i samarbete med Bosse Sjökvist. Lenas specialitet är att tillaga mat baserad på oväntade ingredienser i mikrovågsugn. Bland annat är glögg en viktig stapelvara i hennes kokkonst. Lyssna på detta inslag från Sveriges Radios Meny för ett smakprov.

I väntan på denna bok, som utan tvekan kommer att bli en given julklapp, så kan du njuta av låtar som ”När atombomben kommer” och ”Bakifrån” här.

Den svenska dragspelsswingens mästare Bröderna Trück, kända bland annat från Johnny Bodes 100-årsjubileum, är med och ordnar dragspelsstämma vid Hajstorps slusscafé (mellan Töreboda och Mariestad) den 6-7 juni 2014.

En hel del Bode på programmet kan förväntas, tillsammans med andra pärlor från 30- och 40-talets musikaliska guldålder.

Läs mer på bandets hemsida, samt hos nätverket Hajstorp-Fredsberg.

Johnny Bode-sällskapet ger 2014 års Johnny Bode-pris till rapparen och hiphop-artisten Ken Ring.

Priset delas ut till en artist eller kulturpersonlighet som under det föregående året agerat i kompositören, sångaren och skandalartisten Johnny Bode-Delgadas anda, på så vis att han eller hon trampat i klaveret, skapat en skandal eller på annat underhållande vis visat fräckhet och/eller ställt till det för sig själv och sin omgivning.

Priset består av ett diplom samt en summa pengar som Johnny Bode-sällskapet redan festat upp på en bättre restaurang. För Ken Rings del rör det sig om 3 146 kronor som sällskapet åt och drack gott för på restaurang Sarajevo i Göteborg under sitt årsmöte 4 januari. Kvittot har bifogats diplomet som vi skickat till Ken. Dessutom skänker vi honom ett par vita handskar med Johnny Bode-sällskapets logotyp på.

Presentation av vinnaren:

Ken Ring är en av Sveriges mest gedigna och samtidigt mest produktiva skandalkändisar. Genombrottet kom med den självbiografiska låten ”Mamma” på debutalbumet ”Vägen tillbaka” 1999, men mer känd för den breda allmänheten blev Ken när hans framträdande på Vattenfestivalen samma år slutade med att han greps av polisen. Detta efter att han i låten ”Spräng regeringen” uppmanat publiken att ”storma slottet och våldta prinsessan Madeleine”.

Incidenten blev början till slutet på Ken Rings tid på storbolag. Långt in på 2000-talet gav han istället ut sina skivor själv eller arbetade med små bolag och producenter. Musiken spreds på nätet och såldes på Jourlivs i Hässelby. På så vis lyckades Ken etablera sig som en undergroundlegendar i hiphop-Sverige.

Samtidigt har han fortsatt att ha ett synnerligen liberal inställning till lagar och förordningar, vilket lett till flera fällande domar och bland annat ett fängelsestraff för grovt bedrägeri 2006. Han har dömts ett trettiotal gånger för olaga körning och även för drograttfylla och olaga hot. När han 2007 släppte skivan ”Äntligen hemma” så skickade han ut den i förhand till intagna på svenska anstalter, enligt egen utsago dock inte till sexualförbrytare och tjallare. (Hur nu denna sållning gick till). Han har även, i likhet med Johnny Bode, öppet deklarerat sin motvilja mot att betala skatt.

Nu är Ken Ring tillbaka i rampljuset. 2012 fick han kontrakt med Universal som återsläppt 11 av hans tidigare skivor och även stod bakom 2013 års akustiska album ”AkustiKen”. Under förra året har Ken Ring dessutom medverkat i TV 4:s ”Så mycket bättre”, vilket definitivt innebar att han blev känd i de svenska stugorna. Tolkningarna av bland annat Bo Kaspers Orkesters och Lill Lindfors låtar ledde till hyllningar från fans och kritiker samt listplaceringar på både Digilistan och Sverigetopplistan.

Samtidigt har Ken Ring så klart inte kunnat avhålla sig från att väcka upprördhet. Till exempel genom att vid upprepade tillfällen använda ordet ”bög” som skällsord, att kalla sin forne vän Petter för ”jävla fucking jude” på Facebook eller genom att uppträda kraftigt påverkad vid ett uppträdande i Kristinehamn. Året avslutades stilenligt med rasande utfall i sociala medier mot Grammis- och P3 Guld-juryerna, som Ken Ring kallade ”jävla oseriösa trend följande (sic) idioter” eftersom ingen av dem nominerat hans album i sina respektive hiphop-kategorier. ”Fatta att jag under min 14-åriga karriär aldrig fått ett enda pris”, skrev en förbittrad Ken på Facebook. Ordvalet ”Knulla P3 Guld och Grammis!” fick självaste kulturministern att kritisera hans språkbruk, som hon kallade sexistiskt.

Ken Ring är även aktuell med ett hotellbygge i Kenya, men det är oklart om pengarna kommer att räcka till att uppföra den lejonstaty och fontän i form av en jättelik mikrofon som han planerat.

Juryns motivering:

Få personer i Sverige är lika självskrivna mottagare av Johnny Bode-priset som Ken Ring. Han är utan tvivel en begåvad och extremt produktiv artist och musiker med ett stort socialt patos, men har också en osviklig förmåga att skapa problem och lägga krokben för sig själv i sin karriär. Många gånger genom ogenomtänka uttalanden, andra gånger genom bristande respekt för lagar och regler. Detta har dock aldrig fått honom att ge upp. Tvärtom har Ken Ring ett mycket stort självförtroende och en gåpåar-anda som glädjer oss i Johnny Bode-sällskapet. Vi tycker Ken är värd ett pris och är stolta över att vara först ut med att ge honom ett. Grattis Ken!

Läs mer om Johnny Bode-priset här.

I vanlig ordning kommer Johnny Bode-sällskapet att hålla årsmöte i anslutning till trettonhelgen. Trettondagen, den 6 januari, var ju Johnnys födelsedag och vår målsättning är att medlemmarna ska kunna fira den genom att vara bakfulla.

I år infaller dock trettondagsafton på en söndag och vi har valt att hålla mötet lördag den 4 januari istället. Vår nya giv är visserligen lunchmöten, men årsmötet bör firas med en ordentlig middag och därför startar vi klockan 18. (Det blir sedan upp till varje medlem att se till att bakruset räcker in på måndagen.)

När det gäller lokal har vi låtit oss inspireras av Tintin. I ”Kung Ottokars spira” går den äventyrlige reportern på den syldaviska restaurangen Klow där han äter ”szlaszeck” och dricker ”szprädj” i sina försök att avslöja en spioncentral. Visserligen står det ett hotfullt ordspråk på hans nota efter maten och kocken påstår att han just ätit ett griljerat hundlår. Men vi tar risken – vi vill dricka szprädj på årsmötet!

Tyvärr visade det sig inte finns någon syldavisk krog i Göteborg, men den bosniska restaurang Sarajevo verkar definitivt ha den rätta känslan. Därför kommer vi att samlas där. Krogen är belägen på Kastellgatan 4, i backen som går från Skanstorget upp på Risåsen intill skansen Kronan. Kvällens Balkantema kan för övrigt också ses som en hommage till Johnny Bodes polisanmälan om att den kroatiska terrorgruppen Ustasja misshandlat honom vid tre olika tillfällen under nyåret och i början av januari 1975. Vid ett tillfälle skulle deras hantlangare ha varit förklädda till kanadensiska hockeysupportrar, i de övriga beskrevs gärningsmannen med signalementet ”69 år, 1,20, grisögon, solglasögon, psalmton, reser hit och dit, Kairo, Saudiarabien etc, men vänta tills storkapet är säkert”.

På programmet för kvällen står bland annat sedvanliga årsmötesinslag såsom redovisning av den tredubbla sicilianska bokföringen, val av styrelse, skryt om det föregående året och storslagna planer inför det kommande. Dessutom kommer mottagaren av Johnny Bode-priset 2014 att avslöjas (läs mer om detta pris här, här och här.) Slutligen blir det föredrag om 1600-talets Johnny Bode: skalden, bedragaren och fängelsekunden Lars Wivallius.

Vill du vara med? Maila i så fall oss via fliken ”kontakt” ovan. Vi ses på Sarajevo över ett glas szprädj!

Ännu en skiva har förärats med egen soundcloudsida, nämligen Sexrevyn stig på. Utgiven 1973 är det den tredje och näst sista ”porr-LP:n” Johnny Bode gjorde. Efter en utflykt till Prince förlag var han tillbaka på Rondex, som givit ut ”Bordellmammas visor” och hade även återupptagit samarbetet med Lillemor Dahlqvist. (Eller rättare: hon hade återupptagit samarbetet med honom, efter hans sabotage av hennes karriär 1968. (Fast på ”Ska vi pippa?” är det inte Lillemor utan en viss Kjerstin som sjunger). Det är en av de ovanligaste att hitta i skivbackarna och kanske den konstigaste, med sitt revytema och pålagda skratt och applåder. Mupparna möter tourettes syndrom, skulle man kunna säga.

Tvångsmässigheten är påfallande inte minst i den superlånga tvådelade sången ”Landskamp i sex”, ett evighetsnummer som bara pågår och pågår och pågår. Bode verkar nästan ha kommit in i någon sorts trans, käckt trallande fula ord medan han fantiserar för fullt. Äktsvensk bisarro i sitt esse. Lyssna och häpna!

Lördagen 26 oktober höll Johnny Bode-sällskapet höstmöte på Kinesiska Muren i Göteborg, Sveriges äldsta ännu existerande Kinakrog. Uppslutningen var god, med 15 personer närvarande. (Ytterligare tre var anmälda, men två hade åkt vilse med ett tåg och en var och röntgade hjärnan.)

Att ha ett lunchmöte på en inte alltför frekventerad restaurang visade sig vara en succé, under en stor del av mötet hade vi hela lokalen för oss själva, vilket gjorde att det var lätt att prata och höra vad alla sa, även om de satt i andra ändan av bordet. Detta koncept kommer utan tvekan att återanvändas i framtiden.

Mötesprotokoll med fullständiga detaljer har skickats ut till alla medlemmar, men några saker kan nämnas även här:

*Processen att sålla fram en Johnny Bode-pristagare 2014 är i full gång. En jury har tillsatts och kommer att presentera vinnaren på årsmötet den 5 januari. (Läs mer om priset här, här och här.) Har du idéer om vem du tycker borde belönas med denna nobla utmärkelse? Maila i så fall till oss, använd kontaktformuläret ovan.

*Calle ”Caligula” Bergström har som andra(?) person i Sverige skaffat sig en Johnny Bode-tatuering. Mästarens vackra konterfej pryder nu hans överarm, bildbevis till höger. Konstnären bakom är även han JBS-medlem, nämligen ”Polaren Per” Mattsson på Den Gamla Skolan i Borås. (Bilden är tagen när gaddningen just utförts, läkt bild här.) JBS vice ordförande Fredrik ”Positiva Freddan” Sjöberg stoltserar sedan tidigare med en liknande porträtt-tatuering på sin ena skinka samt en häst på en balkong på ryggen. (Båda utförda av Erik på Buzzstop 28.)Planer finns på en hel ryggtavla med olika motiv ur Bodes liv och karriär. Bilder kommer så fort färgläggningen av hästen är klar.
Har du, eller någon du känner, en Bode-relaterad tatuering? (Eller liknande. Din stenkaka skulle platsa, Stupor!) Maila i så fall en bild till oss. En tatueringssektion kommer att tillkomma på denna sida framöver.

*För att uppnå den rätta Rotary-känslan kombinerades lunchmötet med ett föredrag. Det var bibliotekarien och styrelseledamoten Hjalte Strandén som visade och informerade om tre obskyra och förargelseväckande böcker från 60- och 70-talet. Dels Ragnar Åslunds märkliga fejkade guidebok ”Svenska bordeller” från 1967 (läs mer om den här), dels den pornografiska historien ”Sadistiskt övergrepp del 1 & 2” som renderade sin kvinnliga författare en månad på Hinseberg för brott mot lagen om sårande av allmän tukt och sedlighet när den gavs ut 1966. (Det var dock inte Asta Gustafsson som var författaren, vilka många trodde). Slutligen berättade han även om ”Diplomfabrikerna” från 1978, skriven av pseudonymen Erasmus Montanus (Eive Tungstedt. Läs mer om denne minst sagt säregne herre här, här och här). En skrift i den populära ruffel-och-båg-genren, som florerade inom svensk postorder-underground innan internets genombrott, men som idag är så gott som helt förpassad till nätet. I det här fallet handlar det, som titeln antyder, om hur man skaffar sig falska diplom, intyg och titlar med hjälp av diverse ljusskygga institut världen över. Föredraget mottogs med ovationer och kommer säkerligen att följas av fler i framtiden. Önskemål väcktes redan vid sittande bord om att 1600-talets Johnny Bode – skalden och bedragaren Lars Wivallius – ska vara föremål för nästa. Den som kommer till årsmötet 5 januari lär få se.

*Bosse Sjökvist berättade även om arbetet med tv-dokumentären om Johnny Bode och hans liv, för närvarande med arbetsnamnet ”Ingen tid för kärlek”. Filmteamet har gjort en rad intervjuer, bland annat med Bodes österrikiska exfru Inge Pelz, som fortfarande lever. Man har även hittat tidigare okända foton på Bode, där han till exempel spelar fotboll och pingis iförd kortbyxor. Sannolikt en syn för gudar! Fortfarande återstår dock intervjuer att göra, och framförallt måste frågan om finansiering lösas, eftersom en rad arkiv runtom i Europa är inblandade och kommer att vilja ha betalt. Många tunga finansiärer är dock redan med på vagnen och arbetet fortskrider. För närvarande beräknas filmen vara klar i slutet av 2014.

*Bosse pratade även i Radio Göteborg om mötet ett par dagar senare. (Lyssna här, Bosse börjar snacka efter 2 timmar och 41 minuter, bara att spola fram.) Gravstenen som han nämner tillhör en viss Harry Åbonde och kan beskådas på Kvibergs kyrkogård. Ett föredöme för alla som funderar på att dö någon gång. Skriv ditt testamente redan nu och bestäm vad som ska stå på din sten!