Det har tagit över en vecka, men här kommer den: redogörelsen för invigningen av Johnny Bode-Delgadas minnessten.

Det började redan dagen innan, i Sydsvenskan.

Det blev fel om att det var Lillemor som skulle sjunga på kyrkogården, men annars var det bra publicitet. Ett antal av deltagarna på kyrkogården sa att de hade kommit för att de läst om arrangemanget i Sydsvenskan.

Klockan 15 på torsdagen var det så dags. Bara en dryg timme tidigare hade det ösregnat, men nu var vädret perfekt: en aning mulet och lagom varmt. Inget regn, ingen stekande sol.

På grund av problem med att få plats med barnvagn på buss anlände Göteborgsdelegationen, bestående av ordförande Gustaf Görfelt, kassör Torvid Fant, suppleant Lisa Görfelt och ungdomsförbundare Harry Görfelt, samt dokumentärfilmare Bosse Sjökvist, Bengt Löfgren och Anna Jaktén (känd från Kaliber och Uppdrag Granskning) först fem minuter i tre. De möttes då av ett 30-tal entusiaster som hade mött upp. Här syns ett urval.

Damen med rullatorn är ”släkt i släkten” med Johnny, på hans mors sida. Det kändes extra roligt att även släkten var representerad. I övrigt var det, som syns på bilden, en tämligen blandad skara som mött upp. Precis som i Göteborg 2012 var det en skön blandning av vitt hår och dreadlocks, handknutna flugor och tatueringar.

Gustaf Görfelt, ordförande i JBS, inledde med ett tal där han förklarade att Johnny gjort många dumheter under sitt liv, men att han också mer än någon annan fått sota för sina synder under sin livstid. Det som finns kvar idag är musiken och historierna, som fortsätter roa. Därför tycker Johnny Bode-sällskapet att det är fel att han fortsätter straffas efter döden. Med hjälp av pengar som samlats in vid jubileumskonserten och via medlemsavgifter har vi därför bekostat denna sten.

Gustaf följdes av Lillemor Dahlqvist, som berättade om hur hon exakt 30 år tidigare  hittat Johnny på golvet i hallen på hans lilla etta. Först förstod hon inte hur det var fatt, men det gjorde däremot hennes lilla hund, som började yla i högan sky.

Lillemor konstaterade att Johnnys död inte kom överraskande men däremot plötsligt, och att de aldrig fick tillfälle att säga farväl. Men det hade de kanske inte gjort i vilket fall, eftersom de inte pratade om döden. Hon avslutade med att lägga en ros på stenen och sjunga ”Auf Wiedersehen”.

Slutligen talade Ingmar Norlén, Johnny Bodes levnadstecknare och ordförande i Johnny Bode-Delgadas Stiftelse (där Lillemor Dahlqvist är sekreterare). Han sa att när han först började intressera sig för Johnny var han en paria, avskydd av de flesta som känt honom och bortglömd av resten. Därför är det glädjande att se att han kommit att uppskattas av fler och fler med tiden.

Ingmar ledde församlingen i allsång på melodin av ”Gamla Hor-Marys bortgång” men med nyskriven text: ”Gamle Johnny är död, han har gått till sina fäder. Nu tar vi farväl av dig!” Därefter plockade han fram en plunta whiskey och bjöd Johnny på en sup som kompensation för att han inte haft med något att dricka den gång han som siste journalist intervjuade honom på våren 1983. Istället var det den törstige Johnny själv som fick korka upp sin enda flaska mousserande vin.

När talarna sagt sitt var det tid för sång. JBS-medlemmen Fredrik Tersmeden, direkt från Lund, ackompanjerades av styrelseledamoten Henrik Påhle på dragspel när han framförde ”En herre i frack”, kongenialiskt klädd. (Henrik Påhle var tillika passande klädd som italiensk gårdsmusikant, likt Johnnys statistroll i filmen ”Smålänningar”).

Efter musikframträdandet korkade vi upp skumpan och utdelade en skål till Johnnys minne. Allting förevigades av Bosse och Bengt, som här kan ses studera resultatet i bakgrunden.

Jaha, och själva stenen då? Jo, den blev mycket snygg, om vi får säga det själva. Designad av Lisa Görfelt och huggen av Wallin & Persson stenhuggeri i Malmö. Gravrätten är just nu bara betald till årsskiftet, men det ska vi snart se till att förlänga. Det här blir det andra permanenta minnesmärket över Johnny Bode i Sverige, och även om det kanske tillkommer fler i framtiden kommer de knappast att bli så här påkostade. Hoppas du är nöjd, Johnny.

Foton: Ingmar Norlén och Roland Öhrstrand

VAR OCH NÄR? OCH HUR KOMMER MAN DIT?
Invigningsceremonin för Johnny Bodes minnessten äger rum på Limhamns kyrkogård, kvarter 26 D, klockan 15 på torsdag 25 juli.

Kvarter 26 D är beläget längst ner mot det gamla kalkbrottet, intill kapellet och längst bort från kyrkan. Kommer man med bil kan man svänga in vid blomsteraffären på Norra Hylliegatan och sedan följa väganvisning mot Trons Kapell. där finns en stor parkeringsplats och då behöver man inte promenera över hela kyrkogården för att komma fram.

Bilister som kommer via E6/E20 kan svänga av vid trafikplats Vintrie (sista innan bron) och sedan följa Lorensborgsgatan upp till korsningen med Annetorpsvägen, där man tar vänster. Då har man strax kalkbrottet till vänster och kyrkogården till höger.

Den som reser med Skånetrafiken kan ta buss 4 mot Bunkeflostrand och gå av vid Malmö Västanväg. Därifrån är det en knapp kilometer att gå till kyrkan och kyrkogården, följ bara skyltningen.

Kommer man istället med tåg går man av vid station Hyllie och tar sedan buss 33 mot Ön. Efter fem minuters bussresa avstigning vid hållplats Kalkbrottet. Därifårn är det bara ett hundratal meter till kvarter 26.

HUR GÅR DET TILL?
Vi rekommenderar alla deltagare att klä sig högtidligt (bestäm själv vad det betyder) och gärna lite retro-aktigt i 20-50-talsstil. På kvällen kan man antingen byta om till något annat i samma stil, eller behålla samma kläder. Det bestämmer man själv. Bara fantasin sätter gränserna. Vi hyllar trots allt en man som kom till sin egen rättegång i midnattsblå smoking, solglasögon och gymnastikskor.

Johnny Bode-sällskapet kommer att bidra med en krans att lägga vid stenen, men det går också mycket bra att ha med egna kransar, buketter, blommor, whiskybuteljer eller andra passande presenter och hyllningar till dagens centralgestalt. Även konjakskransar kan gå bra, eftersom Johnny Bode var förtjust i sådana.

Tal kommer att hållas av Johnny Bode-sällskapets ordförande Gustaf Görfelt, Lillemor Dahlqvist och Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén. Det blir även ett sångframträdande.

Inför ceremonin kommer det att delas ut program, och där finns även informationen om kvällens fest med musikuppträdande.

OCH EFTERÅT?
Efter ceremonin erbjuder lokale hembygdskännaren Roland Öhrstrand en gravvandring på kyrkogården där han berättar om olika bemärkta gravar.

En annan medlem, Joachim Tevebring, bjuder medverkande på kafferep med konjak och kakor i sin bostad på Norrbäcksgatan 34, 7v. Hans residens är beläget i Kroksbäck, 15-20 minuters promenad från kyrkogården och på väg mot Savoy. Medtag gärna egna förfriskningar om så önskas. Det kan också tänkas bli dragspelsmusik och allsång, eller vansinniga apdvärgar. Ingen vet.

VAD HÄNDER PÅ KVÄLLEN?
Klockan 18 är det så middag på Savoy. Tyvärr var Café le fil de Rasoir sommarstängt, så vi får hålla till på Bishops Arms istället. Men det är i samma byggnad, så vem bryr sig? Johnny Bode hade inte gjort det.

Om du inte redan bokat bord, gör det så fort som möjligt. Det kommer att underlätta för personalen om de vet hur många som kommer, vilket i sin tur förbättrar möjligheten att få mat och dryck någorlunda snabbt.

Klockan 21 öppnas så portarna till festlokalen, där det musikuppträde klockan 22. Möjlighet att köpa förfriskningar kommer att finnas, entré 50 kronor. Dessutom kommer en mängd exklusiv merchandise att finnas till salu och/eller lottas ut i ett rafflande lotteri.

VAD ÄR POÄNGEN?
Nu ska vi ge Johnny det gravöl han aldrig fick för 30 år sedan.Väl mött!

Lillemor Dahlqvist under hennes bejublade framträdande i Göteborg 2012.
Foto: David Nessle

Revyprimadonnan Lillemor Dahlqvist lärde känna Johnny Bode i samband med inspelningen av ”Bordellmammas visor” 1968. Trots att hon fick utstå både det ena och det andra från Johnny Bodes håll så bestod deras vänskap genom åren och det var till sist hon som hittade Johnny död den 25 juli 1983. Sedan dess har hon bland annat sjungit in Bodes Ferlin-tonsättningar på skiva och under många år varit styrelse ledamot i Johnny Bode-Delgadas stiftelse. Hon är även hedersmedlem i Johnny Bode-sällskapet.

Vad kan då vara mer passande än att Lillemor medverkar när Johnny till sist får den sten han snuvades på vid sin död?

Tillsammans med Johnny Bodes levnadstecknare Ingmar Norlén kommer Lillemor Dahlqvist att tala vid stenavtäckningen på Limhamns kyrkogård (se inlägget nedan). Hon kommer även att framträda under festligheterna på kvällen tillsammans med sin pianist Dage Johnsson.

Festen kommer att hållas i slutet sällskap, men är öppen för alla som är medlemmar i Johnny Bode-sällskapet. Det kommer även att vara möjligt att bli medlem på plats. Mer detaljer om tid och plats kommer att ges  i samband med ceremonin på Limhamns kyrkogård klockan 15, torsdag 25 juli.

Den 25 juli 2013 är det 30 år sedan Johnny Bode hittades död av Lillemor Dahlqvist i sin lägenhet på Fågelbacksgatan i Malmö.

Vid begravningen närvarade endast åtta personer och tots att Johnny hatade skrikiga sångerskor och hade hotat ”kommer det sopranjävel så knackar jag i kistlocket” så sjöng en sopran. Enligt utsago försedd med ett fruktansvärt vibrato.

Men inte nog med det. Johnny visste att han var döende, och i sitt testamente hade han uttryckligen skrivit att han ville bli kremerad och få en urngrav med en liggande sten. Han preciserade också hur stenen skulle se ut. Vid jordfästningen skedde dock ett missförstånd med begravningsbyrån och askan begravdes anonymt i minneslunden på Limhamns kyrkogård. Johnny Bode fick aldrig någon sten.

Nu, 30 år senare, tänker Johnny Bode-sällskapet rätta till detta. Torsdag den 25 juli klockan 15.00 kommer en minnessten över Johnny Bode-Delgada att avtäckas på Limhamns kyrkogård, kvarter 26. Stenen är utformad helt enligt Bodes egna instruktioner.

Inga sopraner kommer att sjunga, däremot kommer det att bli en minnessceremoni med flera olika talare och ett värdigt musikframträdande av herrar i frack.

Klockan 18 samma kväll är den som vill även välkommen att dinera med Johnny Bode-sällskapets styrelse och andra potentater på Hotell Savoys restaurang Café le fil du Rasoir. Johnny Bode-sällskapets styrelse tar inget ansvar för gruppbokning, utan var och en bokar bord, äter, smiter från notan och stjäl med sig julskinkor på eget bevåg.

Senare på kvällen kan det också hända att det blir andra festligheter. Mer information om detta och andra detaljer kring firandet kommer att kommuniceras ut till medlemmarna inom kort. Håll även utkik på denna hemsida!

I Sverige är det tyvärr så att den som blir gammal och sjuk också riskerar att bli rättslös. Så är fallet med en välkänd sångerska som tidigare uppmärksammats på den här hemsidan. Anna-Lena Lodenius har skrivit om historien här och vi uppmanar alla att läsa hennes text och reagera, förslagsvis genom att kontakta tidningar och andra medier. Vi har även fått Anna-Lenas skildring bekräftad genom andra personer som har kontakt med sångerskan.

Tyvärr är det så att medierna drar sig för att skriva om sådana här fall, av ungefär samma skäl som man oftast undviker att skriva om vårdnadstvister, omhändertagna barn och dylikt. Det är komplicerat, man behöver sätta sig in ordentligt i bakgrunden och journalisterna är rädda att bli ansvariga om något går snett. Ofta kanske man tycker att allmänintresset är begränsat och då anses det inte mödan värt.

I det här fallet rör det sig dock om en principiell fråga, som inte bara har att göra med att personen i fråga är känd. Har man verkligen rätt att låsa in en människa som ger ett intellektuellt friskt intryck, inte låta henne veta sitt eget telefonnummer och belägga vänner sedan 60 år tillbaka med besöksförbud? Den här historien luktar ruttet och borde vädras. Ge denna gamla människa tillgång till de glädjeämnen som ännu finns kvar på ålderns höst och starta en debatt om hur äldre behandlas i Sverige!

Senare tillägg:

Efter att detta skrevs har ett antal tidningar skrivit om Alice Babs situation, först Expressen, senare även ETC och Aftonbladet. Anna-Lena Lodenius kommenterar Expressens artikel här.

Tillägg 2:

Under våren och sommaren har affären Alice Babs rullat på. En blogg har startats speciellt för att stötta Alices sak.  Tyvärr verkar det inte ha givit resultat än, men hoppet lever.

Foto: Bennie Sjöquist

Henrik Påhle från Johnny Bode-sällskapets styrelse har medverkat i P4 Radio Halland och berättat om Johnny Bodes liv, lite om sällskapet och även spelat dragspel(!) Denna goda insats utfördes egentligen för nästan tre veckor sedan, men bättre sent än aldrig att uppmärksamma den!

Lyssna  på programmet här. Inslaget med Henrik Påhle börjar 1 timme och 42 minuter in i sändningen.

På Akademibokhandelns bokrea kan man köpa Carina Burmans biografi över den legendariske skådespelaren Gösta Ekman d ä för det facila priset av 79 kronor. Givetvis har Johnny Bode en plats i boken, om än liten. Göstas son Hasse Ekman var tre år yngre än Johnny och de båda blev vänner när de var i 20-årsåldern och rörde sig i Stockholms nöjesvärld i början av 1930-talet.

Duon genomförde ett flertal musikaliska samarbeten där Hasse Ekman stod för text och Johnny Bode för musiken. Det mest kända av sångerna är ”En herre i frack” som skrevs speciellt för Gösta Ekman och som blev en stor succé. Vid sidan av ”Bordellmammas visor” kom det att bli Johnny Bodes allra största klassiker, och ett stycke han ännu på sin ålders höst var mycket stolt över.

I Carina Burmans biografi omnämns Bode som ”bodknoddsdemon och fullfjädrad skojare”. Hasse Ekman citeras när han minns honom som ”inte bara en de insmickrande melodiernas trinde gosse, han var också en De Djärva Idéernas man”.

Därefter berättas det om när Hasse och Johnny våren 1934 (när de var 22 respektive 19 år gamla) satte upp två shower i Stockholm. Den första – när de hyrde Cirkus på långfredagen (trots teaterförbud den dagen) och engagerade bland andra Tutta Rolf – blev en succé, men den andra blev ett fiasko. Duon hade hyrt ett bussgarage i Hornsberg och anlitat Gösta Ekman som dragplåster. Tyvärr var det en av de första riktigt fina vårdagarna och det kom så lite publik att Johnny Bode tvingades gå runt i grannskapet och ragga småungar som kunde tänka sig att fylla ut stolsraderna.

Hasse Ekman stod i kulissen och grät över sitt misslyckande när Gösta gick av scenen, men fadern bara skrattade gott åt hela spektaklet och försäkrade att upplevelsen var väl värd de tusenlappar den skulle komma att kosta honom. I en speciellt för tillfället hyrd sjusitsig lyxbil skjutsade Johnny Bode därefter in Gösta Ekman och Tutta Rolf till Vasateatern där de skulle spela ”Gröna hissen” klockan tre och ”Hamlet” klockan åtta.

En tid efter detta tog vänskapen med far och son Ekman ett abrupt slut när det uppdagades att Johnny Bode stulit och pantsatt familjens matsilver. Dessutom inte bara en gång utan två, vid första tillfället hade han bara lyckats få med sig en enklare uppsättning bestick i nysilver. I en typisk ogenomtänkt Bode-manöver hade han pantsatt stöldgodset i sitt eget namn, så det rådde inget tvivel om skuldfrågan.

Det enda nya när det gäller Bode-forskningen i Burmans bok är att hon daterar fiaskot i bussgaraget till 1934 och ifrågasätter Ingmar Norléns uppgift att det skulle ha varit 1935.

Men förutom detta finns förstås mycket annat intressant i ”Djävulspakten”. Dels förstås den tragiska berättelsen om det självförbrännande, sexuellt ambivalenta skådespelargeniet som går under i kokainmissbruk, men också en odyssé genom det tidiga 1900-talets och mellankrigstidens svenska kultur- och nöjesvärld. Något som är i högsta grad relevant för att förstå vilka miljöer som den unge Johnny Bode rörde sig i. Boken rekommenderas alltså varmt.

PS. Ett annat tips på bokrean är  seriealbumet ”Den maskerade proggarens stora röda”, av Johnny Bode-sällskapets hovtecknare David Nessle. Det är han som ritat karikatyren av Johnny Bode som är vår logotyp. Köp genast detta album om ni inte redan har det!

PPS. Dessutom vill vi förstås uppmana alla som är intresserade av Hasse och Gösta Ekman att kolla upp våra kollegor i Ekmansällskapet. Missa inte heller deras blogg.

Johnny Bode-priset 2013 gick, som tidigare meddelats, till Michael Brinkenstjärna. Vi har dock inte vetat hur han tog emot beskedet, eftersom vi skickade det på posten.

I fredags gjorde Stefan Livh på P4 Radio Göteborg slag i saken och ringde upp ”Brinken” i direktsändning. Det visade sig att pristagaren var mer än nöjd med sin utmärkelse. Det enda som chockade honom var att vi lyckats räkna ut vart vi skulle skicka kuvertet – trots hans hemliga adress.

Inse fakta Micke, det går inte att gömma sig för Johnny Bode-sällskapet!

Lyssna här, i P4 Radio Göteborgs sändningsarkiv fredag 8 februari, mellan klockan 15.00 och 15.30. Intervjun med Brinkenstjärna börjar klockan 15.11.40. Efter honom intervjuas JBS-medlemmen Bosse Sjökvist, som drar en underhållande snabbversion av Bodes livshistoria (alla detaljer är inte helt exakta, men hetsa inte upp dig Ingmar, det är helheten som räknas!) Sedan blir det sport och nyheter, varefter det hela avslutas med en uppspelning av Johnny och Lillemors paradnummer med de vita handskarna. Alla i studion verkar ha mycket roligt.

Vi tackar Stefan Livh för detta – och kan även avslöja att han numera är en av Johnny Bode-sällskapets nyaste medlemmar!

Stefan Livh
Foto:Sveriges Radio

EDIT: Här skriver Michael Brinkenstjärna själv om priset, som han firat med champagne ihop med sin sambo. Helt rätt inställning!

Den 26 januari fyllde Alice Babs 89 år. Bland annat eftersom hon nyligen haft en stroke tog våra kollegor i Ekmansällskapet det utmärkta initiativet till en gratulationskortskampanj. Johnny Bode-sällskapets styrelse deltog och skickade ett kort med vår mästares fryntliga nuna på, något vi hoppas muntrade upp på bemärkelsedagen.

Alice Babs är en av de verkligt stora rösterna i svensk musikhistoria och en av de sista nu levande artister vars karriär överlappar Johnny Bodes, eftersom hon skivdebuterade 1939, tre år innan Bodes svenska schlagerkarriär tog ett abrupt slut.

Johnny Bodes karriär fortsatte dock som bekant i Wien, och 1957 sjöng Alice Babs tangoschlagern ”Jag är så kär i Otto” (Ich bin verliebt in Otto), skriven av en viss Juan Delgada, alias Johnny Bode. Sveriges radio hade vid denna tid en dödskallemärkning på Bode och bojkottade all hans musik, men Delgada-pseudonymen gick under radarn och Alice Babs insjungning spelades flitigt.

Dessutom har Alice Babs förstås gjort tonvis med annan bra musik både innan och efter. Grattis Alice, vi hoppas att du fick en trevlig födelsedag!

PS: Johnny Bode-sällskapet rekommenderar de skivor med denna jazzlegend som Vax Records givit ut. Inte minst cd:n med Alice Babs & Nisse Linds Hot-trio, svensk dragspelsswing när den är som bäst.